lördag 1 september 2012

Angeläget om skola och kunskap

De senaste dagarna har en rad angelägna teman med anknytning till skolan kommit upp i dagen.

I dagens SvD tar Krister Berg (Trygg-Hansa) upp kostnaderna för alla skolbränder och resonerar kring hur de ska kunna förebyggas. Med den bakgrunden är det kanske inte oväntat att åtgärderna fokuseras på information till elever om att den som döms för skadegörelse kan bli skyldig stora belopp i skadestånd. Men har man övervägt hur ofta det är ungdomlig obetänksamhet och hur ofta det finns inslag av hat och hämnd? När skolan inte lyckas motverka kränkningar och mobbning, så kan olika form av skadegörelse bli resultatet. Kanske har vi i Sverige sett mer av skolbränder än av skolskjutningar - inte minst därför att tändstickor och tändvätska är lättare att få tag i än skjutvapen? Därmed inte sagt att kränkningar och mobbning är en ursäkt för vare sig skjutning eller eldning, utan tvärtom är det ytterligare skäl att öka ansträngningarna för tryggare skolmiljöer med aktivt arbete mot kränkningar och mobbning.

I veckan har bristen på datorer i skolan tagits upp av UR-chefen Erik Fichtelius. Det är inte svårt att dela hans synpunkter. Å ena sidan är det viktigt att skolan anammar de hjälpmedel som finns ute i samhället. Å andra sidan har Jan Björklund som utbildningsminister visat prov på dåligt omdöme genom att framstå som en stockkonservativ försvarare av föråldrade undervisningsmetoder. Genom att Björklund utan att närmare sätta sig in i fakta till exempel uttalat sig för "katedral" undervisning framför arbete med modern IT-teknik tyder på att utbildningsministern inte är orienterad i pedagogisk forskning och kunskap om olika lärmetoder. Det är skrämmande. Men om lärarna inte själva har praktisk möjlighet att själva utveckla sin kunskap, förmåga och erfarenhet av IT-metoder, hur ska de då kunna använda sig av det i den pedagogiska situationen? Båda lärare och elever behöver ha tillgång till datorer i skolan!

En annan viktig aspekt är funktionen med de nationella proven. Principen att kvalitetstesta elevernas kunskaper är oerhört väsentlig. Det är grunden för att betyg ska kunna vara rättvisa nog för att vara basen för urvalet till högre utbildning. Men det är bra att det kommer fram i debatten att nationella prov inte kan mäta alla aspekter av elevens kunskap och förmåga. En annan aspekt är hur proven ska bedömas. När jag arbetade i Storbritannien deltog jag i undervisningen vid University of Birmingham och fann det mycket intressant hur examinationen alltid gjordes av minst två individer och oberoende av varandra. När skillnaden mellan två bedömare var stor kunde betygskommittén återkomma till båda bedömare och be om förklaringar till skillnaderna. Och vanligen bedömde man inte de provuppgifter som man själv undervisat i och givit förslag till examinationsuppgifter i.

Utbildningsministern har också uttalat att Regeringen ska satsa på elitforskare. Det enda som inte är riktigt klart är hur man definierar vad som utmärker en elitforskare. Det finns antydningar om att det gäller att bli rikligt citerad utomlands - men citeringsfrekvens är ett mycket dubiöst mått på vetenskaplig briljans. Citeringsfrekvens är ett kvantitativt mått, inte kvalitativt. Men det är ett mått som kan verka förföriskt just därför att det förefaller objektivt. Men det är mer ett mått på hur "main stream" forskningen är. Den som tänker annorlunda behöver inte alls ha någon framgång mätt med citeringsfrekvens. På 1980-talet fick den amerikanska genetikern Barbara McClintock Nobelpriset för sina briljanta studier av hur egenskaper ärvs. Men hade hennes kvalitet som forskare mätts med citeringsfrekvens under åren efter publiceringen så skulle hon inte varit i närheten av "eliten". Efter hennes nobelföreläsning fick hon frågan om hur hon orkat med att under så många år varit helt negligerad av "etablissemanget". Hennes svar blev: "Ja, men jag visste ju att jag hade rätt". Förvisso en personlighet, men inget som citatfrekvens eller modern "elitsatsning" skulle kunna stödja. Av alla forskningsresultat som tolkas på annorlunda sätt än den rådande "trenden" bland tongivande forskare är det givetvis inte alla som är fruktbara. Men elitsatsningar som definieras av tongivande forskare som följer "trenden" medför en uppenbar risk att missa de trendbrytande forskarna ...

---

Sveriges Förenade Studentkårer om grundforskning

---


Inga kommentarer: