fredag 21 september 2012

Inget är enkelt eller solklart om toppforskning

I dagens DN skriver statsvetarprofessorn Bo Rothstein om varför det är både riskabelt med en satsning på enskilda seniora forskare och därför väsentligt att ifrågasätta satsningen på handplockning av "några av de allra bästa internationella forskarna till sina lärosäten". Jag vill verkligen instämma i invändningarna - det som driver "riktiga" forskare är inte främst höga löner, utan vetgirighet, nyfikenhet. Det som kan locka är därför givetvis forskningsresurser - och det gäller i grunden basresurser (avancerad teknisk mätutrustning OCH individer som kan sköta sådana instrument, som har intresse för att applicera tekniker på andra frågeställningar och andra biologiska system. Till detta kommer forskningsresurser direkt knutna till den egna forskningen: lokaler, administrativ personal, laborativ personal och inte minst studenter som med egen nyfikenhet och drivkraft bidrar med att ställa de nya, oväntade frågorna.

Därför vågar jag påstå att inom biomedicinsk forskning är det basresurser, baskompetens och möjligheten till någorlunda fasta forskningsresurser som skulle vara det bästa lockbetet för internationella talanger - och att det finns andra forskningsgrupper som är intresserade av intellektuellt och praktiskt samarbete.

Det kan ligga något i Rothsteins förslag att främst inrikta sig på unga talanger. Det stämmer att tjänster för denna kategori av forskare medför att flertalet potentiella kandidater söker sig andra karriärer. Och det behöver inte ha med talang att göra, utan vilket "beskydd" som finns av seniorer med kontroll över anslag och andra resurser. Ett problem är faktiskt att forskningsetablissemanget inte är objektivt - etablerade forskare som engagerat sig i administration med kontroll över finansiering kan faktiskt (omedvetet, givetvis) gynna främst yngre forskare inom sitt eget området, eller i varje fall forskare som tänker i de banor som just nu anses som viktigast. Det är naturligt, mänskligt. Men det understryker att det inte finns några entydiga objektiva kriterier för att välja enskilda unga forskare som värda att satsa på, medan andra som inte vinner den "härskande" elitens gunst sållas bort och i bästa fall använder sin kreativitet och sin förmåga att se problem från andra håll än de "gängse" i helt andra sammanhang...

---

DN

---

Inga kommentarer: