lördag 15 september 2012

Intressant men föga förvånande om betygssättning

I dagens DN skriver Hans Bergström om skillnader i bedömning av främst uppsatser. Tidigare har två nationalekonomer lagt fram statistik som av dem och många andra tolkats som en stor andel av lärarna - här friskolornas - aktivt bidrar till betygsinflation genom att sätta för höga betyg på nationella prov. Det Bergström förtjänstfull lyfter fram, är hur stora skillnaderna även är mellan Skolinspektionens egna, särskilt utvalda bedömare.

Frågan är kanske inte om skolans egna lärare eller andra skolors lärare ska göra bedömningen utan om man - som ofta sker i t.ex. Storbritanniens universitetsvärld - låter göra minst två oberoende bedömningar och där skillnaderna mellan bedömningarna är stora ges tillfälle till motivering av respektive bedömning. Det slaget av jämförelser har betydelse för att mänskliga, subjektiva bedömningar "ensas" till en mer gemensam bedömningsnivå. Detta är egentligen inte nytt - det är känt inom laboratoriemedicinen, att om man låter dem som gör analyserna se skillnader gentemot andra som bedömt samma prover - och gärna diskutera sins emellan - så kommer bedömningarna ganska snabbt att bli förvånande överensstämmande!

Det finns alltså vägar att nå bättre överensstämmelse mellan olika bedömare. Det vore inte bra att helt frångå de "svårmätta" färdigheterna - att bara räkna poäng för upprabblade detaljer vore förödande. Att bedöma förmåga att handskas med dessa detaljer, sätta dem i samband med varandra och se var luckorna finns i vårt allmänna vetande är oändligt mycket viktigare. Men då krävs det bedömare som lär sig en gemensam måttstock.

---

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja, det håller jag med om. Risken är ju att man tar "enkla" vägen och undviker svårrättade delar på NP.