måndag 27 februari 2012

Vad är det primära: kvalitet i skolan eller begränsad näringsfrihet?

ledarplats i dagens SvD skriver Roland Poirier Martinsson om Jan Björklunds krumelurer för att anpassa sig till medievänsterns attacker på den utveckling som lett till minskad politikermakt och ökad invånarmakt...

Man får lite av bilden från "Krutgubbar" där korpral Jones rusar omkring och ropar "no panic, no panic" vid varje mindre kris. Det blir en bild där Björklund i stället för att fokusera på verkliga problem i panik stämmer in i vänsterns ideologiskt motiverade rop på förbud och regleringar. Men det som verkligen skulle gynna både seriöst verkande skolföretag, eleverna och skattebetalarna är inte ett förbud mot vinster i skattefinansierad verksamhet, utan tydligare kvalitetskrav.

---

tidigare bloggar:
Björklund ser inte orsaken
Feltänk av (S) blir inte mindre fel
Björklund ute på tunn is

tisdag 21 februari 2012

Såg just ett inslag om trafikinfarkter i Stockholm

Från Stockholms trafikkontor intervjuades Mats Freij som helt frankt sa att köer och stockningar inte går att bygga bort. Det påminner mig om tidigare vänstermajoritet i Stockholms Län och i Riksdagen, som inte ansåg att vårdköer kunde undvikas.

Det är att göra det väl enkelt för sig, att hänvisa till kollektiva färdmedel. Stockholms kollektiva färdmedel är fortfarande i hög utsträckning byggt för resor in till centrum, inte för resor i periferin. Oppositionen skriker sig hes för att motverka resor i periferin. Men det vore klädsamt om trafikkontoret i Stockholm inte bara ägnade sig åt önsketänkande i fråga om kollektivtrafikens nuvarande möjligheter att svara mot hela transportbehovet. Ett stort problem för Lidingöbor är ju Ropstenrondellens våldsamma effekter på passagen över Lidingöbron mellan 8 och 9. Kapaciteten för dem som vill parkera och åka T-bana eller som ska norrut via Universitetet räcker inte vid avfarten mot Ropsten. Vill man hellre att Lidingöborna åker in via Stadion? Men åtminstone tjänstemännen i Stockholm har väldigt ofta visat en total ovilja att se längre än näsan räcker - i varje fall inte över kommungränsen...

....

Feltänk av (S) blir inte mindre fel för att Björklund också missar poängen

Socialdemokraterna har den senaste tiden gjort stor affär av att man inte längre tror att det är möjligt att förbjuda vinst i vård och skola. I stället vill Jan Björklund göra gemensam sak med (S) och förbjuda "riskkapitalföretag" att äga skolor.

Tanken må vara god, men är det ett seriöst förslag? Om detta ska vara möjligt så måste man väl i praktiken skapa en tydligt särskild bolagsform - riskkapitalbolag - som förbjuds att driva skolor. Hur ska man annars sätta en rättssäker gräns?

Nej, det är svårt att se det som ett seriöst förslag. Men det som är än värre, det är att diskussionen kommer att handla om helt fel ämne: ägarskap i stället för kvalitet. Björklund har helt rätt i att det brådskar att reformera den svenska skolan för både den uppväxande generationen, men även för oss ska efterträdas av denna generation!

Fokus måste då vara på kvalitet, inte på ägarformer och hur man ska begränsa möjligheterna att ta ut vinst ur företagen. Utrymmet verkar finnas just därför att den offentliga sektorn fortfarande håller på att lära sig att ställa kvalitetskrav!

Låt oss ta en liknelse. Rank Xeros utvecklar en ny kopiator och behöver en ny elektronisk komponent till den. Enligt näringslivets kvalitetstradition görs en kravspecifikation - hur lite fel tolereras, livslängd, funktion vid höga och låga temperaturer osv. Med nuvarande (S)+(FP) skulle kvaliteten bestämmas av hur stor vinst leverantören kan förväntas ta ut efter fullgjort uppdrag.

Det brådskar att reformera den svenska skolan till internationell toppklass. Det innebär inte att återgå till tidigare former utan att ta tillvara den pedagogiska vetenskapens framsteg och att beställarna ställer rätt krav på leverantörerna - och där handlar det om elevernas kunskaper, trivsel och trygghet!

---

SvD, DN, SvD

---

Positiva besök på Bodal, Gångsätra och Högsätra skolor

Det slår mig just att det är lite orättvist att jag bara bloggat om dagens besök på Lilla Högsätra.

Före jul besökte jag tillsammans med Niclas Carlsson och Fredrik Decker både Bodals skola och Gångsätra skola. Förra veckan var Niclas och jag på besök i Högsätra skola.

Alla besöken var mycket positiva - vi fick tid att få en djupare bild av hur skolledning, lärare och elever funderar kring sin skola.

I Lidingö florerar det rykten om vad som är bra respektive dålig skola - och de dåliga har man bara hört rykten om... När man sitter i utbildningsnämnden får man en annan bild: olika former av kvalitetsutvärderingar ger en tydligare bild av skolornas goda resultat.

Allt för få är till exempel medvetna om Bodals utmärkta resultat vad gäller uppnådda mål för svenska, matematik och engelska. TIll detta den senaste sk LJUS-rapporten, där man påpekar följande:
Utvärderingsgruppen vill lyfta fram följande exempel på utvecklingsarbete som kan vara av särskilt intresse för andra enheter:
¤ Antimobbningsarbetet och arbetet med att skapa en trygg skola.
¤ Den goda stämningen mellan personal och elever.

På samma sätt har Högsätra också i regionen mycket bra resultat. Att betygsmedelvärden skiljer mellan skolorna på Lidingö är faktiskt av mindre betydelse - alla ligger mycket bra till nationellt och regionalt. En färsk rapport från Skolinspektionen om läsundervisningen är också betydelsefull.

Även Gångsätra gymnasium har mycket goda kvaliteter. Vid vårt besök var den goda stämningen uppenbar och gymnasiet har under flera år satsat på detta - inte minst genom certifiering 2007 och 2011 hos Investors in People

---

Positiv anda på Lilla Högsätra

Idag var jag tillsammans med Niclas Carlsson på besök i Lilla Högsätra för att lyssna på skolledning, lärare och elever. Det var mycket intressant och lärorikt. Det var en tydlig positiv samarbetsanda.

För att mycket kort sammanfatta intrycken: för mig framstår Lilla Högsätra som kvintessensen av det som kännetecknar en bra skola: En skolledning med tydlig pedagogisk inriktning och en engagerad och kunnig personal som både ger elevern kunskap, trygghet och trivsel.

Eleverna gav stöd för den bilden. De kunde visst tänka sig att rekommendera skolan till en kompis. För eleverna var nog den minst positiva delen skolmaten var bilden lite mer delad: de fyra eleverna vi talade med tyckte nog att det mest var lärarna som tyckte att maten var bra. Själva tyckte de att det var blandat och att maten tog slut när den var god. Den fantasifullt benämnda rätten "fiskgratäng med pizzasmak" tilltalade inte våra vittnen.

Men vi lärde oss även mycket om framgångsrik undervisning av barn med olika språklig bakgrund. Totalt ett trettiotal olika språk finns representerade bland barnen - en utmaning som kräver kunnig, engagerad och samarbetande personal.

----

Tidigare blogg: Grattis Lilla Högsätra

---

torsdag 9 februari 2012

Sollentuna satsar på lärarcoacher

Maria Stockhaus i Sollentuna står för en offensiv moderat skolutveckling. Satsningen på läs- och skrivutveckling med elektroniska hjälpmedel ledde till en animerad debatt i media, där utbildningsministern utmärkte sig med en bakåtsträvande inriktning - avståndstagande till it-initiativet. Men så har han ju tidigare visat sin bristande insikt i pedagogikens utveckling genom att förespråka "katedral" undervisning...

Nåväl, nu satser Sollentuna på att rekrytera lärarcoacher som ska leda utvecklingen av pedagogiken i kommunens skolor. Förutom en möjlighet till förbättrade studieresultat är det även en möjlighet för lärare till en karriär och förstärkning i lönekuvertet.

Det ska bli intressant att se hur detta utfaller. I varje fall vid ett första ögonkast låter det som ett initiativ som även kunde vara intressant på Lidingö...

---

Sollentuna kommun

---

tisdag 7 februari 2012

Grattis Fritidsgården Kulan på Lidingö!

Idag, på Safer-Internet-Day, delade organisationen Surfa Lugnt ut priset till årets bästa nätsatsning för kommunikation och kunskapsutbyte mellan unga och vuxna. Priset gick till fritidsgården Kulan i Högsätra på Lidingö och uppgår till 25.000 kr.

En timme varje dag finns en fritidsledare tillgänglig på bl a Facebook och MSN. Till detta kommer två stycken två-timmarspass med chatt med ungdomarna.

---
DN, Kulan, Kulan och priset, Kulan på Facebook

---

söndag 5 februari 2012

Tänkvärt från tidigare finansminister (S)

I dagens DN skriver förre socialdemokratiska finansministern Erik Åsbrink om behovet av en ny socialdemokratisk politik när det gäller arbete och ekonomi. Åsbrink förespråkar en ny arbetslinje som är svår att skilja från de nya moderaternas:
  • "en så stor andel som möjligt av befolkningen i arbetsför ålder ska ha arbete" - Fredrik Reinfeldts paradnummer
  • "maximera antalet sysselsatta timmar" - kanske inte så direkt uttryckt, men i grunden samma anda
  • "tidigarelägga ungdomars inträde på arbetsmarknaden" - det har inte minst Anders Borg fört fram
  • "Att uppmuntra äldre att fortsätta arbeta" - hårt kritiserat, men en konsekvens av jobbskatteavdraget
  • "Att stimulera till ökad arbetskraftsinvandring" - detta har främst LO varit stark motståndare till; Alliansregeringen har också lyft fram behovet av arbetskraftsinvandring för att redan nu möta behovet av fler arbetade timmar.
Skillnaden mellan Erik Åsbrinks förslag och de senaste årens socialdemokratiska ledning (inte bara partiledare utan i hög grad Verkställande Utskott och Partistyrelse) är att Åsbrink fokuserar på Sveriges och dess invånares behov medan styrande i S primärt funderat över hur man kan återvinna röster och makt - inte vad makten ska användas till. Frågan är vilken väg Stefan Löfven väljer och i vilken mån VU och Partistyrelse  är förmögna att följa med om han väljer den inriktning Åsbrink föreslår...

---

torsdag 2 februari 2012

Björklund ute på tunn is om läsplattor i skolan

De senaste dagarna har en skolnyhet varit Sollentunas initiativ att tidigt gå in för elektroniska läsplattor i skolan - att ersätta tryckta läromedel med datorkraft.

Enligt en artikel i DN anser Jan Björklund
" Man måste lära sig skriva för hand i skolan, det går inte att upphöra med det. Man kan inte säga att bara för att det är svårare att skriva med penna så ska man sluta med det. Jag blir rätt sorgsen när jag läser att man tänker så. Även i framtiden måste man kunna både skriva och räkna. Man kan inte alltid ha tillgång till en dator var man än befinner sig, säger Jan Björklund."

För att använda Jan Björklunds egen terminologi från måndagens symposium på KI så ser man här ett tydligt försök till "revirpinkande". Utbildningsministern verkar störas över Maria Stockhaus (M) Sollentuna som aktivt arbetar för utveckling av den svenska skolan. Mycket av det Alliansregeringen genomför på skolans område är bra - i allt väsentligt moderat skolpolitik. Ovanpå detta kommer det mindre välbetänkta utspel som leder tankarna till batongpolitik. Motståndet mot e-skolan stämmer ju inte med det, men det är klart ett moderat initiativ, och skolministern verkar inte alls nöjd med att vi moderater driver utvecklingen i en modernare inriktning en den katederskola han själv gjort sig till tolk för.

En annan kritik man kan rikta mot Björklunds utfall är historielösheten. När jag själv gick i skolan började elektroniska räknare komma fram. Många ville förbjuda dem i skolan - där skulle undervisningen i räknestickans användning vara det enda riktiga för all framtid. Hur gick det? Räknestickan är en historisk relik och elektroniska räknedosor är en naturlig del både i skolarbetet och det dagliga livet. Har då eleverna förlorat kunskapen att räkna? Knappast, men de flesta har lärt sig att använda ett redskap för att förenkla tillvaron. Å andra sidan - för de flesta av oss blir det en balans mellan vad som är enklast att räkna ut i huvudet eller på en liten papperslapp och när det lönar sig att söka reda på räknaren och knappa in uppgifterna. Så blir det säkert med läsplattor också: när är det enklare att skriva ner på lapp, när är det värt mödan att starta elektroniken?

I en annan artikel påpekar professorn i specialpedagogik vid Stockholms Universitet att det saknas vetenskaplig grund för att det skulle vara bättre med läsplattor än med traditionell läs- och skrivundervisning. Men det uttrycket måste man tolka som att det inte finns någon vetenskaplig undersökning - dvs varken stöd för att det skulle vara bättre eller att det skulle vara sämre. Vinklingen skulle alltså lika gärna kunna vara att det saknas vetenskaplig grund för Jan Björklunds påstående att man måste göra det på traditionellt sätt!

---

Edvin Alam, Maria Stockhaus

---

DN, DN DN, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet

---

onsdag 1 februari 2012

Viktigt symposium om klinisk forskning i Stockholm

Igår var jag inbjuden till Karolinska Institutets symposium om klinisk forskning.

Det är ett oerhört viktigt ämne. I takt med att landstingets centraliserade för patienternas bästa ändrar struktur och organisation är det viktigt att den kliniska specialistkompetensen vidmakthålls och tillåts utvecklas. En viktig del av detta är den kliniska, patientnära forskningen där samarbete med läkemedelsindustrins läkemedelsprövningar är en viktig del.

Inledningstalare var utbildningsminister Jan Björklund. Det han annonserade om den kommande forskningspropositionen lät bra - men det är viktigt att det inte blir en tulipanaros. Bland flera andra bra talare vill jag speciellt lyfta fram Catharina Andersson Forsman, direktör för hälso- och sjukvårdsförvaltningen i Stockholms Läns Landsting. Där redovisades hur landstinget redan nu i sina avtal inom ramen för Vårdval stipulerar både forskningsanknytning och deltagande i utbildning (främst avseende praktikplatser).

Vid gruppdiskussioner framkom ett tydligt behov av ett kontinuerligt nära samarbete mellan landsting och universitet. Bland svåra frågor att lösa framkom behovet av att skapa fortsatt gynnsamma intellektuella miljöer för kunskapsuppbyggnad och kunskapsutveckling i den kliniska miljön. Även om det kan verka positivt att specialister sprids ut över länet, så kommer det i det långa loppet att försvåra individernas möjligheter att interagera i det dagliga arbetet med andra specialister i samma område. De informella diskussionerna i korridorer, vid kaffepauser och luncher kan inte äga rum om kunskapscentra bryts sönder i små enheter med mycket mer begränsad kontakt mellan individerna. Ur det perspektivet är de små, utspridda specialistenheterna ett svårt problem. Lösningen kanske ligger i att kunskapsintensiva specialistcentra ska etableras utanför akutsjukhusen om den akuta vården inte längre är en kärna, men bibehålla den "kritiska massan" och därmed grunden för fortsatt kunskapsuppbyggnad, utbildning och forskning.

Vi som deltog i symposiet uttryckte en stark önskan att fortsätta med åtminstone årliga sammankomster av detta slag för att följa utveckling inom detta viktiga område.

---