fredag 30 mars 2012

Några perspektiv på den gångna veckan

I veckan var det kommunfullmäktiges sammanträde följt av en allmän debatt om Översiktsplanen. Bland de mer förvånande inslagen i sammanträdet tycker jag kom i interpellationsdebatten om brandsäkerheten i Lidingös skolor. Frågan måste ha fångats upp av Lidingöcentern med anledning av rapporter från riksplanet om problem i flera kommuner, så det var ju bra att Utbildningsnämndens ordförande fick redogöra för läget på Lidingö. Förvånande var dock att Lidingöpartiets ledamot i Utbildningsnämnden uttryckte ett intresse av kontinuerlig information om brandsäkerheten i nämnden. Det är ju knappast ett politiskt ärende - skolorna ska vara trygga och aktuella lagar ska följas.

Under utbildningsnämndens sammanträde i onsdags gjorde Lidingöcenterns ledamot ett uttalande som jag uppfattar som att centern på något sätt är emot friskolors etablering på Lidingö - UN svarade på Skolinspektionens frågor inför beslut om eventuellt tillstånd för Christinaskolan att etablera sig i Larsberg. Lidingöcentern uttryckte i debatten tvehågsenhet på grund av de kommunala skolornas lokalöverskott, trots att förvaltningen redovisat att det finns planer på att samutnyttja lokaler med kommunala skolor med lokalöverskott.

I dagens Lidingö Tidning finns en insändare som klagar på fullmäktiges beslut att fortsättningsvis betala skolpeng till skolor utomlands under förutsättning att skolorna inte tar ut extra avgifter av eleven. Detta är lagreglerat för friskolor i Sverige. Det finns inget lagkrav för kommunerna att betala peng till skolor i utlandet, men Lidingö har valt att göra det, men nu enligt de principer som gäller i hela Sverige.

---

måndag 26 mars 2012

Glädjande besked om Lidingö Hospice

Lidingö Stad, Landstinget och Förenade Care har tecknat avtal om verksamheten vid Lidingö Hospice. Där finns nu staden omvårdnad, förstärkt med kurator, och landstingets sjukvård med läkarkompetens för patienter och omvårdnadspersonal!

---

Tidigare bloggar:
2010
Palliativ vård 2011
2009

---

Thullberg mer dogmatisk än kunnig och analyserande

I gårdagens DN Debatt förordar Skolverkets förre GD Per Thullberg återförstatligande av skolan som den medicin som ska lösa alla problem.

Jag tycker att det bekräftar den bild som vuxit fram om Thullbergs Skolverk: dogmatiskt (det är kommunaliseringen som är roten till allt elände) och okunnigt (brist på vetenskaplig analys - vägran att ta till sig att det INTE primärt är resurserna, utan hur de används som är skillnaden mellan framgång och misslyckande). Thullberg stormar mot att det är elevernas föräldrars bakgrund och socioekonomiska framgång som bestämmer barnens framgång i skolan. Men om man tagit del av de internationella studier som finns på området så är det ju tydligt att föräldrafaktorn får betydelse när skolledares pedagogiska målmedvetenhet och lärarnas kunskaper och förmåga att stimulera brister. Thullberg höll morgonens inslag i P1 med Maria Stockhaus (M) att det allra viktigaste är just lärarnas kompetens. På vilket sätt skulle återförstatligande lösa det problem som skolminister Persson införde i och med raserandet av de statliga lärarutbildningarna i slutet av 1980-talet? Där och på andra faktagrundade ifrågasättanden av Thullbergs iver för förstatligande blev Thullberg svaret skyldig. I och för sig är det inte förvånande, för hans medicin har ingen som helst effekt på grundproblemen. Det kanske till och med är så att personer med Thullbergs mycket förenklade (och ofullständiga) syn på problemen varit med och skapat dem?

Politiskt har (S) ett enormt ansvar för problemen i dagens skola. Men vad har man för politik för att komma till rätta med det. Per Thullberg förefaller vilja minska valfriheten, i varje fall om ska fästa tilltro vad han sade i intervjun i radio idag.

---

P1-morgon 2012-03-26

Maria Stockhaus om Baylans utfall mot Alliansens skolpolitik

---

tisdag 20 mars 2012

Huvudlöst från vänstern om avgifter i kollektivtrafiken

En oväntat lång debatt handlade i dagens landstingsfullmäktigesammanträde kom att handla om avgifter i kollektivtrafiken och hur man skulle kontrollera att avgifterna betalas. Ett tidigare experiment med "spärrfrihet" vid Slussen skulle enligt oppositionen inte visat på några negativa effekter medan Kristoffer Tamsons (M), Stockholm, gick igenom fakta och dessutom fick vänsteroppositionen att avslöja sig. Inte nog med att man var emot spärrarna (de framstod i deras beskrivning som i stort sett likvärdiga med giljotiner). Dessutom kom vänstern fram till att det vore fel att "straffa" dem som inte betalade - blev de påkomna skulle de bara få lösa den biljett de inte betalat i förväg. Hur många kommer då att vilja betala i förväg???

Ett annat påstående som oppositionen trosvisst upprepade utan ett spår av fakta var att de som fuskar enbart gör det på grund av att de helt enkelt inte har råd att betala de höga avgifterna. Min egen erfarenhet - av alla dem jag sett planka genom den äldre typen av spärrar - är att plankandet verkligen tycks vara lönsamt av de i högsta grad moderiktiga kläder snyltarna varit klädda i... Men till skillnad från vänsterns nöjer jag mig med att konstatera att detta är mina egna intryck. Någon redovisning av vad vänstern baserade sin tro att det var genuin fattigdom som fick dessa unga, välklädda människor att smita från passageraravgiften gavs inte...

---

tisdag 6 mars 2012

Moderaterna - en rörelse på väg

I dagens DN skriver Fredrik Reinfeldt om Nya Moderaternas fortsatta utveckling. Det är intressant och positivt. Medan (S) slåss inbördes om vinster ska vara tillåtna eller inte i skola och vård så ska moderaterna lyssna på invånarna om dagens och morgondagens aktuella och viktiga frågor.

Det är ett viktigt uppdrag partiledaren Reinfeldt ger till partiets alla företrädare. Viktigt framför allt för Sveriges invånare och vår framtid.

Det förståeligt att en vänster utan andra framtidsvisioner än återvändandet till en tid som är passerad och futtiga personangrepp på Fredrik Reinfeldt gör allt för att förlöjliga de Nya Moderaternas ambitioner. Men det är väljarna som fäller avgörandet på valdagen.

Som kommunalt aktiv utbildningspolitiker på Lidingö är det speciellt attraktivt med inriktningen mot Världens bästa skola - det passar väl i vår lokala ambition att hela tiden sträva efter att ha Sveriges bästa skolor!

---

Anders Ågren
Kent Persson
Thomas Böhlmark

---

söndag 4 mars 2012

Idergard lämnar walk-over på vissa frågor

I dagens SvD skriver Thomas Idergard ett inlägg riktat mot ensamstående kvinnors rätt till insemination. Utgångspunkten tycks vara att barn inte är en rättighet och att möjligen det faktum att ensamstående kan få adoptera skulle kunna utgöra ett skäl för rätt till insemination för ensamstående kvinnor.

Men den viktiga problemställning som Idergard undviker är följande: redan nu blir många ensamstående kvinnor gravida utomlands. Deras barn har då ingen möjlighet att få information om den biologiska fadern. Insemination i Sverige skulle ge den möjligheten. Vad vore bäst för dessa barn: laglig insemination i Sverige med fullständiga möjligheter att få veta sin biologiska bakgrund eller utrikes insemination av helt anonymiserade donatorer?

Frågan om insemination för ensamstående kvinnor handlar inte om att förhindra något som man av ideologiska skäl kan anse vara mindre lämpligt - inseminationerna sker ändå, men med utan de rättigheter den etiska utredningen kom fram till för ganska många år sedan.

Man kan se en viss parallellitet med aborter. Det viktigaste skälet till legala aborter är och förblir alternativet: illegala aborter, ofta med svåra - till och med dödliga - komplikationer.

Idergard blir svaret skyldig på den fundamentala frågan: vad är bäst för barnen som blir till: möjligheten att få information om det biologiska ursprunget eller ingen sådan möjlighet? För barnen blir till i vilket fall.

---

Mats Gerdau

---

lördag 3 mars 2012

Svensk forskningspolitik - kan den få rätt inriktning igen?

DN debatt skrev igår 22 forskar i "Sveriges unga akademi" en kritisk artikel om de senaste decenniernas allvarliga felgrepp i svensk forskningspolitik.

"Mest alarmerande är att vi inte längre åstadkommer de riktiga genombrotten, de som leder till nya behandlingar, tekniker och förhållningssätt. Vi får helt enkelt ut alldeles för lite per satsad forskningskrona. "

Man framför två huvudanledningar till att det blivit så:

"Den ena handlar om kommersialisering där forskningen alltmer ses som en leverantör av varor och tjänster, inte primärt av lösningar på de stora samhällsutmaningarna. Svenskt Näringsliv argumenterar att ”Forskningsråden bör … tydligare ta hänsyn till den samhälleliga relevansen, däribland näringslivets kort- och långsiktiga behov…”. Då sviker man vetenskapens huvuduppdrag: att söka ny kunskap.

Den ena handlar om kommersialisering där forskningen alltmer ses som en leverantör av varor och tjänster, inte primärt av lösningar på de stora samhällsutmaningarna. Svenskt Näringsliv argumenterar att ”Forskningsråden bör … tydligare ta hänsyn till den samhälleliga relevansen, däribland näringslivets kort- och långsiktiga behov…”. Då sviker man vetenskapens huvuduppdrag: att söka ny kunskap."

Det är mycket insiktsfulla analyser som presenteras i artikeln. Och alla pekar de på att de senaste decenniernas "satsningar" leder mot en meritokrati - där de värdefullaste meriterna är att vara följsam i relation till de individer och grupperingar som för tillfället har makten över tjänstetillsättningar och tilldelning av forskningsmedel. Det är inget som gynnar kunskapsuppbyggnad. I synnerhet om universiteten också satsar allt på sådan forsknings som snabbt kan omsättas i kommersiella produkter.

Det sägs att redan på Reagans tid i USA så fick man vetenskapliga bevis på att det inte räcker att pumpa in pengar i forskning för att få resultat. Man skulle lösa cancerns gåta och mångdubblade anslagen till cancerforskning vilket ska ha lett till minskad bredd och minskat djup i forskning kring cancer.

Det är inte i den hårt styrda forskningen som de stora genombrotten kommer - det är i den fria forskningen där individer med både kunskapsbredd och kunskapsdjup gör det oväntade som de stora stegen tas. Det är inte en satsning på en liten forskningselit som leder till de stora framstegen, utan satsningen på forskare med en bred kunskapsbas som gör det möjligt för en elit att växa fram, men eliten växer inte upp utan en ordentlig bas.

I ett svar i dagens DN visar Emil Görnerup, forskningspolitisk expert, Svenskt Näringsliv att han eller hans organisation inte till fullo förstått villkoren för en långsiktigt framgångsrik forskningsverksamhet. Det är ursäktligt för, lika lite som forskningsvärldens tillväxt och utveckling kan liknas vid förhållandena inom näringslivet, lika lite kan näringslivets villkor liknas vid forskningsvärldens. Först när den förståelsen är ömsesidig kan man förvänta sig en mer realistisk syn på forskningspolitikens utmaningar.

---

Tidigare bloggar:
Det är skillnad på forskning och forskning
Vem bestämmer vad som är bäst forskning?
Viktigt om forskning i Sverige

---