söndag 22 april 2012

En tvåveckorskrönika

Ibland räcker inte tiden till för oss fritidspolitiker. Det har hänt mycket de senaste två veckorna, men jag har inte hunnit kommentera på bloggen. Därför försöker jag sammanfatta några av de viktigare intrycken.

Möte med Skolinspektionen tisdagen 10 april

Lidingös skolor ska inspekteras under våren och tidiga hösten. Skolinspektionen kom för ett informationsmöte i Hersby gymnasiums aula. Jag måste erkänna att jag blev mycket positivt överraskad. Föregående inspektion av skolor på Lidingö skedde innan Skolinspektionen hade frigjorts till en egen myndighet och mycket av rapporterna om skolorna gav vid första läsningen intrycket av enorma problem. Min egen slutsats då var att det var för mycket av uppföljning av paragrafer och mindre av hur verksamheterna fungerade. Man beskrev allvarliga brister, men det var i de flesta fall brister i formalia. Jag anser fortfarande att Skolverket kunde ha påpekat formalia-bristerna på ett annat sätt.

Den stora skillnaden i år, var det reflekterande resonemanget från Skolinspektionens representanter - med en redovisning av hur och varför myndigheten inte var helt säker på vilket som var det bästa sättet att presentera inspektionsresultaten. Förvisso finns ett uppdrag från Regeringen, men det handlar ju om att stimulera till en positiv utveckling! Från Skolverkets ofta stereotypa pseudovetenskapliga inställning (skygglappar för sådan forskning som inte ligger i linje med den rådande dogmen) till en Skolinspektion som reflekterar och resonerar!

Möte med Torsviks föräldraförenings styrelse

Med kort varsel (ca 30 timmar!) blev det ett möte med Torsviks skolas föräldraförenings styrelse. Det tog inte lång tid för mig att förstå vilket engagemang och vilken kraft som finns hos dessa föräldrar som verkligen bryr sig. Jag fick med mig en ganska lång lista med synpunkter på sådant som borde kunna fungera bättre. Sammanfattningsvis ett mycket matnyttigt möte!

Vårkonferens för Stockholms stad och län

En 24-timmarskonferens för moderater i Stockholms Stad och Län. Det var andra gången jag var med på ett evenemang av detta slag. Kanske därför att jag är mer insatt i sakfrågorna upplevde jag denna konferens som stimulerande just därför att den fokuserade så mycket på problemen: en snabbt växande region behöver en växande sjukvård och kollektivtrafik. Fredrik Reinfeldt talade om partiets utmaningar inför kommande val och Chris Heister om regionens utveckling. Thomas Fürth  visade på den nya generationen av "tonåringar", dvs aktiva "pensionärer" - och relationen till det nuvarande pensionssystemet som bygger på ett helt annat förhållande mellan arbetande och pensionärer än den som redan håller på att utvecklas. Däremellan var det en rad utmanande och utvecklande seminarier. Sista sessionen ägnade jag åt Erik Bengtzboes reflektioner kring mismatch mellan skolans innehåll, individens inflytande och samhällets behov. Mycket tänkvärt - och pekar även på problem inom den högre utbildningen där skattepengar läggs på yrkesutbildningar som inte efterfrågas speciellt mycket av arbetsmarknaden, men universitet och högskolor får pengar för det. Det är ju slöseri både med skattepengar och med människors tid och energi!

---

tisdag 3 april 2012

Ytterligare en valfrihets- och tillgänglighetsreform (S) är emot

Nu har Lidingö i likhet med de flesta kommuner i regionen tecknat avtal om gemensam upphandling av vuxenutbildning.

I praktiken innebär det att lidingöbor som behöver vuxenutbildning får tillgång till ett större utbud av utbildningar. Dessutom innebär det i många fall att väntetiden tills nästa kurs börjar blir kortare eftersom kursstarter i "vanliga" kurser kommer att kunna ske oftare.

Innan detta avtal var det inte ovanligt att det inte gick att erbjuda lidingöbor många utbildningar eftersom det inte fanns möjligheter att starta dessa lokalt på Lidingö. Med hela regionen som upptagningsområde finns betydligt större möjligheter att anordna kurser just därför att fler kan delta.

Var står då socialdemokraterna i denna fråga? Jo, man till och med reserverade sig mot beslutet och hävdade istadigt att det är så mycket bättre att enbart har lokal kommunal vuxenutbildning:

"Socialdemokraterna reserverar sig mot beslutet om upphandling av vuxenutbildning, eftersom den ”egenproducerade vuxenutbildningen”, dvs den kommunala vuxenskolan riskerar att prioriteras-, konkurreras bort, vilket begränsar lidingöbornas valfrihet och möjlighet att kunna studera och bo i sitt eget närområde, vilket kan negativt påverka förmågan och viljan att initiera högre studier. Detta är olyckligt eftersom arbetsgivarna i regionen efterlyser personal med högre utbildning."

Men deltagandet i den gemensamma upphandlingen går inte ut på att minska den väl fungerande, lokala, kommunala verksamheten. Det går ut på att öka utbudet av kurser för länets invånare.

Dessutom visar reservationen på ytterligare begreppsförvirring. Vuxenutbildning handlar om grundskola och gymnasium, inte högre utbildning, som ombesörjs av högskolor och universitet. Vuxenutbildningen har till uppgift att möjliggöra för vuxna som behöver komplettera sin grundläggande utbildning, bland annat för att kunna ta del av högre utbildning. Men om vuxna människor inte klarar av att komplettera den grundläggande utbildningen utanför kommunens gränser (men inom länet), hur ska de då kunna ta del av högre utbildning som till allra största delen finns utanför kommunens gränser.

Nej som så ofta hänger inte (S)-politiken ihop.

---

söndag 1 april 2012

Barnomsorg på obekväm arbetstid

I veckan har frågan om kommuners vilja och förmåga att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid kommit upp i media. Det är med glädje jag kan berätta att Lidingö har löst detta sedan lång tid tillbaka: det finns ett mindre behov på Lidingö, men tidpunkter och vilka familjer det gäller varierar kraftigt. Därför ordnas det med barnskötare i det egna hemmet. Som jag uttryckte det in en budgetdebatt för flera år sedan: hellre omsorg i hemmet än i en kommunal övernattningslägenhet. Socialdemokraterna argumenterade då för att dessa barn behövde den gemensamma pedagogiska tiden - man missade att barnen skulle sova på natten är föräldrar arbetar - och att det inte handlar om en bestämd grupp som regelbundet träffas...

Maria Stockhaus har sammanfattat situationen i Sollentuna på samma sätt.

---

En folkrörelse för kunskap

I dagens SvD skriver Dick Harrison och Katarina Harrison Lindbergh om att vi måste sluta nedvärdera kunskap. Det är ett ämne som engagerar mig varmt (se tidigare bloggar längst ner). Kanske utgjuter man sig i artikeln lite väl mycket om enskilda studenters ansvar eller brist på ansvar, men i slutet blir fokus tydligare:

"Ett land som föraktar kunskap förtjänar inga bra lärare eller goda resultat i skolan. Sverige har vad det kan förvänta sig i den vägen. Men det behöver inte vara så. Vi som vill ha kunskapen kan göra motstånd. Vi kan skapa en folkrörelse för bildning, ideligen lyfta oss själva och vägra finna oss i att andra förminskar det som är viktigt. Annars lär vi tala om låga löner, betygsinflation och lärarflykt i det oändliga, utan att det blir bättre. Folkrörelser har skapats förr, när många ansett att något är fel."


Det moderna Sverige skapades inte genom att kunskap föraktades. Tvärtom växte demokratin fram genom att kunskap blev tillgängligt för alla samhällsklasser. Men under min egen skoltid på 1970-talet sågs en tydlig kantring. Mer radikala vänsterutopier fick inflytande över skolan. Det var inte längre ett övergripande mål att skaffa sig kunskap - det upplevdes långt ifrån alltid positivt att sträva efter kunskap: det luktade otäck elitism och bristande vilja till jämlikhet...

Men det är klart att det är lättare att styra ett folk som inte vant sig att söka och uppskatta kunskap. När det gäller våra gemensamma organ (universitet och högskolor) som har kunskapen till främsta uppgift, så tycker jag mycket gått fel. Forskning handlar i första hand om att få fram snabbt kommersialiserbara produkter, inte att mer eller mindre systematiskt bygga upp kunskap. Därmed förfaller även den andra delen: det blir mindre av att förmedla kunskap och utvecklingen av kunskap till att i kunskapsfabriker förmedla gårdagens kunskapsnivå.

Från mitt perspektiv kan jag inte se annat än att en folkrörelse för kunskap måste se hela samhället och behovet av kunskap som ett medel att utveckla just samhället - det är inte bara en fråga om vad studenterna gör eller inte gör. Och vad studenter gör eller inte gör, det är klart kopplat till vad examinationen kräver! Krävs fragmenterad kunskap, skaffar sig studenter fragmenterad kunskap. Krävs en förmåga att närvara på gruppdiskussioner så är man närvarande på gruppdiskussioner, och så vidare.

---

Tidigare bloggar:
Alliansregeringen satsar på forskning
Det är skillnad på forskning och forskning
Att rasera går fort - att restaurera kommer att ta tid
Fortsatt satsning (M) på Lidingös unga
Tomma tunnar skramlar mest modell (S)
Ett skolpolotiskt credo
Den bortglömda grundforskningen
Kunskap, Frihet och Trygghet

---

Klokt av Hökmark om internetleverantörers försök att hindra utvecklingen

I gårdagens SvD skrev Gunnar Hökmark mycket klokt om hur fel det blir när internetleverantörer försöker hindra den tekniska utvecklingen genom att skydda sin egen, äldre teknik genom att spärra nyutvecklade funktioner. Syftet är ju att skydda intäkter från äldre teknik genom att hindra ny teknik som inte ger företagen inkomster.

I stället för att vara en del i teknikutvecklingen försöker man hindra den. Hur skulle det varit om Posten köpt upp en internetleverantör och sedan blockerat all e-post?


---