tisdag 31 juli 2012

Lidingöpartiet och Lidingöcentern är ansvarslösa i gymnasiefrågan

Vid Utbildningsnämndens sammanträde 20 juni fattade nämnden beslut om att sammanföra Hersby och Gångsätra gymnasier i ett gemensamt gymnasium. För detta krävs viss modifiering av lokalerna i Hersby samt överflyttning av KomVux-verksamheten till Gångsätra.

Bakgrunden är att lokalerna i Gångsätra är alldeles för stora i förhållande till elevantalet. Däremot finns det inte någon anledning att kritisera kvaliteten i Gångsätras gymnasium. Förvaltningen har redan prövat att sammanföra ekonomi och administration, men för att garantera fortsatt hög kvalitet i den gymnasieutbildning Gångsätra erbjuder måste det göras förändringar - och det snabbt. Tidigare har försök gjorts att samverka med designutbildningen tvärs över Södra Kungsvägen, men alldeles för få elever sökte den inriktningen. En samlokalisation i Hersbys lokaler erbjuder mervärden - då kan det gemensamma elevunderlaget ge tillräckligt underlag för t ex språkval som idag inte kan erbjudas i de två separata gymnasierna.

För snart 20 år sedan hölls en lokal opinionsundersökning (ofta kallad folkomröstning) om Lidingö skulle ha ett gemensamt gymnasium eller fortsätta med två separata gymnasier. Den senare linjen vann flest anhängare, men man måste då ta med i analysen att situationen var helt annorlunda. Antalet gymnasieelever var då mycket större. Den då föreslagna tillbyggnaden av Hersbys lokaler skulle innebära att en stor ny skolbyggnad måste uppföras och ta större delen av fotbollsplanen i anspråk. Anledningen var att så gott som alla Lidingöungdomar då gick i Lidingös egna gymnasier. Sedan dessa har valfriheten ökat och hela Storstockholms utbud av både teoretiska och praktiska gymnasielinjer står till Lidingöungdomarnas förfogande. Antalet elever i Lidingös egna gymnasier har minskat, vilket märkts mest i Gångsätra. Till detta kommer planer i Stockholm att utöka antalet platser i centrala Stockholm, dvs de som är mest attraktiva för Lidingöungdomar, på upp emot 1000 nya gymnasieplatser.

Lidingös ungdomar har varit relativt sena med att söka gymnasieutbildning utanför ön. Men på bara några år har andelen i Lidingös egna gymnasier minskat från omkring 70% till dryga 50%. Eftersom ungdomar i sena tonåren befinner sig i en utvecklingsfas när man ofta vill pröva nytt, söka erfarenheter utanför den närmaste omgivningen, "klippa navelsträngen", så är det inte troligt att bilden skulle förändras, trots att Hersby och Gångsätra tillhör regionens bästa gymnasier!

Vad vill då Lidingös lokalpatriotiska opposition i frågan? Vid sammanträdet gavs inget svar. Jan Fjellander (MP) ska ha en eloge både för att han insåg allvaret i frågan och stödde förslaget om ett gemensamt gymnasium, men också för att som fristående från majoriteten avkräva Lidingöpartiet och Lidingöcentern svar på hur de anser att deras förslag skulle lösa problemen med Gångsätras ekonomi. Det var ärligt och bra för demokratin. Att inte Lidingöpartiet och Lidingöcentern vare sig under sammanträdet eller i reservationer kunde ge svar på den centrala frågan är ett mått på underskottet i dessa lokalpartiers politik. Å andra sidan är det notabelt att Miljöpartiet uppenbarligen inte har en klar linje i frågan, eftersom MPs ersättare i ett ersättaryttrande (trots att personen formellt tjänstgjorde vid detta sammanträde eftersom Socialdemokraterna inte hade ledamot eller ersättare närvarande) yttrar sig mot förslaget och bland annat föreslår kostnadsökningar av gigantiska mått. Jan Fjellander (MP) ställde inte samma krav, men tog i sitt yttrande upp frågan om ökande lokalkostnaders fördelning, trots att problemet för Gångsätra inte ligger i exakt hur lokalkostnaderna debiteras verksamheten, utan i att lokalerna är alldeles för stora för det antal elever som söker sig till Gångsätra.

Det är enkelt för oppositionspartier som vill försöka ta billiga (och kortsiktiga) poäng i opinionen att kräva mer information innan svåra beslut fattas. Men vi vet inte hur snabbt Lidingöungdomarna kommer att i ökande grad söka sig till gymnasieutbildning utanför ön - vi kan bara göra bedömningar utifrån hur det har skett hittills, på Lidingö och i andra förortskommuner. Vad vi däremot vet, är att Gångsätras lokaler är för stora för det antal elever som söker sig dit. Vi vet också att Lidingö hittills haft regionens högsta gymnasiepeng och att inte ens detta är tillräckligt för att klara Gångsätras ekonomi. Att inte fatta beslut och därigenom låta Gångsätra blöda mer, det är verkligen att acceptera att kvaliteten ska sänkas. Majoriteten (M+FP+KD) och Jan Fjellander (MP) visar mod att värna om hela Lidingös gymnasieutbildning - oppositionen hade inga egna alternativ mer än att utreda mer och låta tiden gå medan verksamheten tar mer och mer skada. Det är inte bästa sätt att bedriva kommunal gymnasieverksamhet!

Lidingöpartiet och Lidingöcentern är ansvarslösa i gymnasiefrågan - både i förhållande till aktuella och kommande gymnasieelever och i förhållande till skattebetalarna!

---

måndag 30 juli 2012

Hur ska Tillväxtverket skapa tillväxt?

Nu uppmärksammas hur mycket som Tillväxtverket lagt på middagar, internutbildningar och konferenser. Den fråga man ställer sig är ju: Hur stor del av verkets budget utgörs av dessa tilldragelser och hur mycket annan tillväxt har man skapat. För det var väl inte meningen att Tillväxtverket främst skulle stimulera tillväxten inom krog- och konferensbranschen genom att själva konsumera sådana tjänster?

Och inte minst anmärkningsvärt är väl det statliga verkets förhållande till statliga skatteregler (citat från DN):
"Även Tillväxtverkets styrelse har åkt på dyra hotellvistelser med fina middagar och vin. Något som nu kan får skatterättsliga konsekvenser.
– Styrelsesammanträden, årsmöten och liknande möten bör i normalfallet inte anses som en sådan konferens där skattefria måltider kan tillhandahållas. Mycket tyder på att egentligen skulle de som var med på de här styrelsemötena haft det som en kostförmån, säger Pia Blank Thörnroos, jurist på Skatteverket.
Kostförmån ska beskattas enligt en schablon om 90 kronor per måltid oavsett vad måltiden kostat. Arbetsgivaren ska också betala arbetsgivaravgifter på förmånen.
Tillväxtverkets generaldirektör Christina Lugnet säger att hon inte känner till Skatteverkets regler och att hon inte betalat någon förmånsskatt för maten.

– Nej, det tror jag väl knappast någon har gjort, säger hon."

---

DN, SvD, Expressen, Aftonbladet,

---

söndag 29 juli 2012

Om sanningen ska fram

Anders W Jonsson gör ett mycket viktigt inlägg i dagens SvD. De verkligt utsatta barnen är inte hjälpta av okritisk masspublicering av statistik med avsiktliga eller enbart okunniga tolkningar.

Jonsson påpekar under rubriken "Mät barnfattigdom med rätt mått" hur en av flera indikatorer på möjlig barnfattigdom har kommit användas för att "bevisa" hur eländigt det blivit i Sverige under Alliansregeringen. Men börjar man skrapa på ytan, så kan det måttet minst lika gärna visa att det blivit betydligt bättre för de flesta barnen. Men, som Jonsson tydligt påpekar, propagandan verkar redan skymma sikten när det gäller det verkligt utsatta barnen!

Jag läste Barnombudsmannens okritiska publicering av detta relativa mått på fattigdom och kom fram till att man egentligen inte kan tolka denna statistik utan information om hur "medianinkomsten per konsumtionsenhet" har förändrats under perioden som redovisas. Givetvis ställer jag då frågan till den myndighet som publicerat informationen. Efter flera dagar får jag följande svar:

"Tack för ditt e-postbrev till Barnombudsmannen. Dina synpunkter är viktiga för att vi ska kunna utveckla vårt arbete på bästa sätt.
Barnombudsmannen har till uppdrag att företräda barns och ungas rättigheter och intressen på ett generellt plan utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Vi får inte utreda eller driva enskilda ärenden. Vi utöver heller ingen tillsyn över andra myndigheter och får inte överpröva beslut som har fattats av myndigheter här i landet eller utomlands.
Du efterlyser en beskrivning av hur medianinkomsten per konsumtionsenhet förändrats under årens lopp. Barnombudsmannen producerar ingen egen statistik. Den statistik som visas på Max18 produceras av flera olika myndigheter. Statistiska Centralbyrån, SCB, samlar in, kvalitetssäkrar och levererar all statistik till Max18.
Mer information om barnfamiljers ekonomi hittar du på: http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____325694.aspx
Hoppas detta är till hjälp."
Sammanfattningsvis kan detta inte tolkas på annat sätt än att BO har inte gjort någon egen, självständig analys av statistiken. På den sida som BO föreslår finner jag inte heller den information som behövs för att kunna tolka statistiken. Däremot söker jag vidare på SCBs hemsida och finner denna sida: http://www.scb.se/Pages/Article____332756.aspx. Där finner man bland annat ett diagram och mycket upplysande text:
Andelen barn 0–17 år som lever i hushåll med låg inkomststandard respektive hushåll med en disponibel inkomst per konsumtionsenhet under 60 procent av medianen, åren 1999–2008 Källa: Hushållens ekonomi (HEK), SCB

"Att allt fler barn relativt sett är ekonomiskt utsatta beror dock inte på att hushållen som har de lägsta inkomsterna har fått minskade inkomster. De disponibla inkomsterna har ökat också i de lägre inkomstskikten. Förklaringen till att andelen ekonomiskt utsatta enligt EU:s definition ändå har ökat är att inkomstökningarna har varit större i de högre inkomstskikten. Därmed har inkomstspridningen ökat och fler har hamnat under nivån 60 procent av medianinkomsten. Om man istället vill använda ett absolut mått väljer man en fast nivå för ekonomisk utsatthet, en nivå som inte påverkas av hur den ekonomiska standarden utvecklas i befolkningen. Ett sådant mått är låg inkomststandard. I motsats till EU:s relativa mått har utvecklingen för det fasta måttet under 2000 talet gått mot att färre barn lever med en låg inkomststandard."
Är BO verkligen så oförmögen att tolka vad SCB skriver? Eller har man en partipolitisk agenda? Sett ur det perspektiv att SCB har lämnat tydlig information om att det av BO marknadsförda måttet inte är korrekt finns det anledning att betvivla att BO verkligen sköter sitt uppdrag att tillvarata barnens intresse. Det är dock bra att det finns tänkande riksdagsledamöter som Anders W Jonsson... ...