tisdag 28 augusti 2012

Lidingöcenterns förtroendekapital på minus

Vid gårdagens Lidingö kommunfullmäktige gick oppositionsrådet (C) över gränsen - igen. Han brukar ofta tala om hur viktigt det är att värna om demokratin. Dit hör en opposition som håller sig till sanningen och inte bedriver hitte-på-opposition.

Det mest uttalade exemplet kom under debatten om översiktsplanen. Tonläget var högt om att Kommunstyrelsen efter samråd och remissomgångar tydligare markerat en strimma norr om Lidingöbanans sträckning mellan Högberga och Kottla stationer. Det påpekades att Tekniska Nämnden utan reservationer ställt sig bakom följande avsnitt i Tekniska Nämndens remissvar:
"Problemen med bristande trafiksäkerhet, miljö och framkomlighet på Södra Kungsvägen mellan Skärsätra och Högberga behöver fortsatta åtgärder. En eventuell utbyggnad av Gåshaga området medför sannolikt en ökad trafikbelastning på Södra Kungsvägen. Detta problem bör uppmärksammas vid en kommande planering
Man bör om möjligt undvika att öka trafikbelastningen på sträckan innan problemen fått en lösning.
Det skrafferade utredningsområdet vid Mölna bör utvidgas något norr om järnvägsspåret för att inte begränsa utredningsalternativ i framtiden."
 Men oppositionsrådet (C) gick upp i talarstolen och påstod att man reserverat skriftligt mot detta. Men är det sant? Vad står det i reservationen? Det är en viktig demokratifråga att man kan lita på oppositionen, men det står inget i reservationen att den ovan citerade utvidgningen norr om järnvägsspåret skulle vara felaktig.

Tonläget var som så ofta högt från såväl Lidingöcentern som Lidingöpartiet. Huvudsakligen var man emot och hade inga egna konstruktiva alternativ.

---

fredag 24 augusti 2012

Valfrihet och frihet efter skolan

Igår publiceardes en artikel SvD där man tog upp en aspekt i förslaget till Moderaternas framtida skolpolitik. Man belyste problemet med att unga vuxna som gått ut från en estetisk linje har det särskilt tufft med stor andel med "svag eller osäker ställning".
Utifrån detta perspektiv resonerar Tomas Tobé (M) om olika åtgärder som skulle kunna förbättra läget:
- stramare krav för intagning ("höjda krav på estatisk förmåga")
- minskat antal elevplatser
Men även åtgärder för att göra linjer som leder till mer efterfrågade yrken lyfts även fram och att elever och deras föräldrar inför val av gymnasielinjer måste ges ordentlig information om arbetsmarknaden.

Protesterna har varit ljudliga, utan att riktigt ta problembeskrivningen på allvar. Inom moderata led, inte minst MUF, talas om valfrihetens betydelse:
"– Att politiker anpassar antalet utbildningsplatser för vad man tror ska passa den lokala arbetsmarknaden i framtiden är helt fel och en farlig väg att gå på då man siar i framtiden. Håller inte våra gymnasieprogram den kvalitet som krävs är det programmet som ska förändras, inte antalet utbildningsplatser.
– Hur ska vi kunna uppmuntra unga människor att följa sina drömmar när de ska tvingas att studera något de verkligen inte vill, säger Erik Bengtzboe."
Och i ett inlägg av Rasmus Törnblom på SvDs Brännpunkt:
 "Ändras förutsättningarna på arbetsmarknaden eller antalet högskoleplatser kommer detta också att påverka de val som eleverna gör och därmed utbudet. Det är också rimligt att anta att Skolverket och Skolinspektionen kvalitetssäkrar kurserna och programmen så att dessa uppfyller sina syften. Märker man att vissa kurser eller program inte leder till jobb eller vidare studier är det innehållet i programmen och kurserna som behöver ändras eller tas bort. Att däremot införa kvoter och centralplanera antalet platser på programmen skulle sätta konkurrensen ur spel."
Här är själva kärnpunkten - om utbildningen inte underlättar för ungdomar att få fäste på arbetsmarknaden så är det något fel. Men även att begränsa platsantalet är fel synsätt. Tänk på det som sjukvård: sjukhuset med dålig överlevnad, får ta emot färre patienter - men fortfarande är inte vården av rätt slag utan fler kommer inte att överleva.

I debatten är det få utanför de moderata leden som tycks värna om eleverna och de unga vuxna. Ska vi ha utbildningar som leder till arbetslöshet? Ja, säger många som med ryggmärgsreflexer är emot alla förslag som kommer från moderat håll (Aftonbladet). Ibrahim Bayland (S) uttalar sig enligt SvD-artikeln enbart om de yrkesinriktade linjerna och Vänsterpartiets Rossana Dinamarca menar att det estetiska programmet ska kunna vara grunden för fortsatta studier till ingenjör. Det sistnämnda avslöjar väl mest om Dinamarcas bristande förståelse för vilka förkunskaper en ingenjörsstudent behöver - eller hur mycket matematik och fysik som är rimligt att lägga in en estetisk gymnasieutbildning.

Min slutsats blir att om man ska göra förändringar i de estetiska gymnasielinjerna så handlar det främst om att ge eleverna möjlighet till olika tillval som ökar attraktiviteten på arbetsmarknaden - och att skolorna marknadsför dessa möjligheter. Det är viktigt att även estetiskt inriktade elever har något konkret att falla tillbaka på om det konstnärliga arbetet inte räcker till för att ordna tak över huvudet och mat på bordet...

---

Maria Stockhaus, Kent Persson, Edvin Alam

---

SvD, DN, Aftonbladet, Aftonbladet

---

tisdag 21 augusti 2012

Fastighetsskatteförslaget - ett fall framåt?

Idag har alltså ett förslag till ändrad fastighetsbeskattning lagts fram. Utredarna tänker sig att bostadsytan skall vara grunden för beskattningen och Villägarnas intresseorganisation har redan tidigare uttalat att det är fel att skatten inte kopplas till fastighetens värde!

Den gamla fastighetsskatten hade ju den inbyggda vansinnigheten att värdet på de boendes fastigheter steg i takt med att grannar flyttade och sålde dyrt. Egentligen finns det ju inget värde på en fastighet som inte är ute på marknaden. Skattemyndigheten åsätter fastigheten ett fiktivt värde och de som inte flyttat får en årlig kostnad som är avhängig vad avflyttade grannar lyckats få betalt. Dvs det finns ingen koppling mellan ökningen i beräknat fastighetsvärde och de kvarvarande fastighetsägarnas ekonomiska tillgångar och möjligheter att bo kvar. Därav kom ju ett famöst uttalande från en miljöpartist: "de kan ju flytta om de inte har råd att bo kvar".

Men vad blir konsekvensen om boendeytan blir styrande för fastighetsskatten? Mindre bostäder - mindre yta. Jämför med Frankrikes bilbeskattning som länge varit baserat på cylindervolymen. Vilket europeiskt billand hade de minsta cylindervolymerna (men därmed inte de mest bränsleekonomiska eller miljövänliga...)? I Storbritannien bygger man i allmänhet bostäder med enligt svenska mått små rum, smala prång och trappor. Det är inget att ta efter. Det primärt miljömässigt viktiga är inte kvadratmetrarna utan materialval, isolering och form av uppvärmning och belysning. Därför är inte kvadratmeterbeskattning något som med automatik ökar miljövärdet i en fastighet.

Men det finns något i Storbritanniens fastighetsbeskattning som skulle kunna vara värt att överväga. Kommunalskattens "poll tax" är, så vitt jag fick höra när jag bodde och arbetade där, baserad på ägarens inköpspris. Det innebär att när man köper en fastighet så bestäms vilket spann poll tax hamnar. Det är inte grannarnas försäljning som får den egna fastighetens beskattning att skjuta i höjden utan det egna inköpspriset. Det är i grunden bättre än de dyra svenska fastighetstaxeringarna.

Kan fastighetstaxeringarna tas bort kan säkert enormt stora belopp sparas in. Undviker Sverige att straffbeskatta pensionärer som bott länge i sitt hem för att tvinga bort dem så är ännu mycket mer vunnet i humanitetens namn.

---

SvD, SvD, SvD, DN

---

Missuppfattning om testosteron hos äldre män

I gårdagens SvD skrev Johanne Hildebrandt en kolumn om finanskrisen och hur denna skulle kunna bero på testosteronhalter. Hon stöder sig på John Coates som uppges vara forskare i neurovetenskap i Cambridge. Tankarna på flockbeteende och att unga män som söker en karriär kan vara påverkade i sitt riskbeteende av det manliga könshormonet är inte alls orimliga. Däremot är det en felaktig slutsats att det skulle vara bättre att ta in äldre män därför att den kronologiska åldern med automatik innebär en betydligt lägre testosteronhalt. Tvärtemot den myt som är väldigt väl spridd, så har de flesta män en endast marginell minskning av testosteronhalterna med stigande ålder. SvDs aktuella serie om sexualitet i högre åldrar ger ytterligare ett uttryck för detta.

Frågan om varför äldre män kan ha en lugnande inverkan på yngre, ligger knappast på hormonnivån, utan beror väl mer på en kombination av två faktorer: selektion och erfarenhet. Den unge man som inte tagit till sig av egna och andras erfarenhet att vissa risker är för stora, de lär selekteras bort från verksamheten (dvs inte gå vidare och fortsätta i branschen) medan de som tar till sig erfarenheter lär kunna fortsätta. Men omdöme och förmåga att ta till sig av erfarenheter är inte direkt kopplat till testosteronnivåer. Det finns alltså så mycket mer än bara "enkla" biologiska förklaringar. Även om psykologin i hög grad kan påverkas av testosteron, är det inte den enda faktorn. Män som misshandlar under inverkan av anabola steroider (halvbröder till testosteron - används för dopning) har problem med aggressivitet annars också - det går inte att lägga all skuld på hormonet.

Så till frågan om det alltid är bättre med kvinnligt inslag. Oftast är det nog det, men det finns även kvinnor med överdrivet risktagande och övermått av aggressivitet. Jag talade i höstas med en facklig representant i sjukvården i Stockholm med ordentlig insyn i vad som sker dagligen och hur det hanteras av ledningarna. Hon berättade att många nya kvinnliga chefer är de värsta mobbarna - på något sätt ersätts ledarskap med kränkningar, patienter och medarbetare spelar mindre roll än att framstå som duktiga inför högre chefer. Men sådana insatser är inte de som leder till bra och utvecklande sjukvård - det skapar svåra arbetsmiljöproblem och löser inte de verkliga problemen, skapar bara nya!

Det viktigaste för såväl finansvärlden som sjukvården är att söka ledare och medarbetare som är omdömesgilla, oavsett kön eller ålder. Erfarenhet är förvisso en faktor av betydelse, men att välja chefer och medarbetare efter kön eller hormonnivåer är att förenkla ett stort och allvarligt problem alldeles för mycket...

---
De äldre män som däremot sjunker i testosteronhalt (alltså en liten grupp äldre män), de har ofta både fysiska och psykiska symtom på denna hormonbrist.
Vid den Medicinska Riksstämman i Stockholm planeras ett symposium den 28/11 kl 12-14.30:
"Testosteronbehandling av män – en livsnödvändig eller livshotande åtgärd?"
---

lördag 18 augusti 2012

Knepet är att definiera vad som är dåligt

I dagens SvD skriver KDs talesperson i skolfrågor Anna Eclund bland annat att Skolinspektionen ska kunna stänga dåliga skolor. Det är i och för sig rätt tänkt, men frågan är var gränsen mellan stängning och fortsatt verksamhet ska gå. Som det hittills har sett ut, så har Skolinspektionen till mycket stor utsträckning haft till uppgift att se till att formaliakrav uppfylls. Så har lagstiftningen varit utformad och det är relativt enkelt att objektivt konstatera om  verksamheten dokumenterats på rätt sätt. Betydligt mindre kraft har ägnats åt det som är svårare att mäta: hur har elevernas kunskapsinhämtning och erfarenhetsuppbyggnad fungerat?

Den  fråga som måste besvaras, såväl innan gränsen för otillräcklig kvalitet kan sättas, som vilka lärare som ska kunna belönas såsom goda pegagoger och föredömen, är vad som ska räknas som god kvalitet i skolan och hur man ska rangordna och sammanräkna olika kvalitetskriterier.

Gör man inte det kan Skolinspektionen bli en farlig institution som stänger skolor på löpande band därför att sammanträden och kommittémöten inte protokollförts på rätt sätt (givetvis ska sådant skötas, men ser man till vad Skollagen tidigare givit Skolinspektionen för områden att bevaka så är detta inte alls fråga om satir!)

---

SvD

---


fredag 17 augusti 2012

Viktigt att också föräldrar engagerar sig

Vid skolavslutningen och nu när nästa termin ska börja har frågan om kränkningar, mobbning med eller utan fester och alkohol varit ett aktuellt ämne.

Närpolis och skolledningar samarbetar för att motverka avarterna. Både skolstart och skolavslutningar är viktiga händelser i ungdomars liv och det är bra om de kan känna frihet och glädje. Men det är också visat att förmågan att se de negativa konsekvenserna av det egna handlandet inte är färdigutvecklat förrän flera år efter att man lämnat gymnasiet.

Jag tror att vi här har en mycket väsentlig förklaring till de urspårade "nollningar" eller andra olämpliga tilltag - vanligen skötsamma ungdomar påverkar varandra och så blir det en spiraliserad utveckling och ett slutresultat som inte alls tyder på omdöme och mognad. Men det är ju där vi "vuxna" ska vara ett stöd för ungdomarna att vinna mognad och därmed bli omdömesgilla! Det handlar i första rummet inte om förbud och pekpinnar, utan om att resonera med tonåringar. Att berätta vad som hänt tidigare och just nu - och vad konsekvenserna blivit.

Allt detta kan inte läggas på skolan. Det måste grundläggas i hemmet. Därutöver ska givetvis skolan också kunna resonera om vad som är rimligt respektive orimligt. Gångsätras rektor Christer Yllner uttrycker det mycket klokt i en intervju i SvD:
"Det här med att åka flak och dricka sprit är en väldigt märklig företeelse. Det är inte en värdig avslutning."
Men utan föräldrars engagemang och stöd spelar det inte så stor roll vad lärarna säger (DN)
 ---

SvD, DN, DN, SvD
---

Om spermier - inte politik

Så har två vetenskapliga publikationer om spermier nått offentligheten. Det handlar visserligen inte om politik, men kanske om hälsa i framtiden, så jag tar mig friheten att recensera...

I en artikel i tidskriften Biology of Reproduction beskrivs hur valnötter i kosten skulle förbättra spermiers överlevnad, rörlighet och morfologi. Hur sant är då detta? I många avseenden är studien ovanligt bra - omfattar 107 män som slumpmässigt fördelats till kontroll- eller valnötsgrupp. Metodologiskt finns det invändningar. Man har använt datoriserade mätmetoder där det finns anledning att misstänka att variationen kan bli stor. När man jämfört kontroller och valnötsgrupp så måste man använda en typ av statistisk metod som kräver rätt stora skillnader för att "ge utslag" medan vid jämförelser "före/efter" använder en annan metod som kan påvisa mycket mindre förändringar.
Den stora svagheten är att man utgått från ett spermaprov före och ett efter dietbehandlingen. Eftersom det normalt är rätt stora skillnader mellan två spermaprover från en och samma man, måste man sätta alla skillnader i förhållande till sådana "normala" skillnader.

Hur stor förändring såg man då?
- spermiekoncentration: INGEN
- andel levande spermier: ökning 0,5% i kontroller (från 78,0%), ökning 5,5% (från 76,4%) hos valnötsgruppen
- andel med viss rörlighet (deras definitioner är inte standardiserade...): kontroller ökade 0,5% (från 53,5%) och valnötsgruppen ökade 5,7% (från 51,8%).
- andel med "normalt" utseende: kontroller ökade 0,1% (från 7,1%) och valnötsgrupp 1,1% (från 7,4%)
Statistiskt ökade valnötsgruppen mer än kontrollgruppen, men med hänsyn till den naturliga variationens storlek så är förändringarna marginella. Någon koppling till fertiliteten är inte att förvänta sig med så små förändringar, och alla försökspersoner rekryterades genom affischering på ett universitetsområde. Mitt omdöme är att titeln "Walnuts Improve Semen Quality in Men Consuming a Western-style Diet..." är överdriven. Vetenskapligt kan man ifrågasätta om dessa förändringar, om än statistiskt mätbara, verkligen utgör biologisk eller fysiologisk förbättring av kvaliteten. Notera även att det finns ett tillkännagivande:
"This study was funded through a grant from the California Walnut Commission and the UCLA Fielding School of Public Health, Center for Occupational and Environmental Health."
Någon som kommer ihåg vilken organisation som sponsrade reklamkampanjen om "Socialstyrelsens rekommendation" om 6-8 skivor bröd per dag för några decennier sedan?

----
SvD
-----

Den andra artikeln publicerades i den likaså ansedda tidskriften Cell, som främst sysslar med grundläggande cellfunktioner - normalt och vid till exempel cancer.

Denna studie handlar om att några möss fått injektioner med ett ämne som förefaller kunna binda till ett protein som samverkar med DNA och de proteiner som hjälper till att ge DNA stabil struktur (histoner). Studien visade att injektioner under några månader gav en övergående påverkan på testiklarna med minskat antal spermier och försämrad rörlighet hos spermierna. Även fertiliteten påverkades, men det var delvis beroende på hur stor dos som gavs.

Det som återstår att undersöka är - i korthet - om ämnet har samma effekt hos människa. Och vilka doser som då krävs för att vara säkert. Och om det finns risker hos människa - inte minst under långtidsbehandling. Allt detta är knepigt att göra - betydligt svårare än det kan verka. Inte minst behövs studier i flera andra djurslag - mössens fortplantningsstrategi bygger mycket på tävling mellan spermierna, medan människan förefaller ha anpassat sig till att det kan krävas väldigt få spermier för att det ska bli befruktning. Bara ur det perspektivet kan framgångar med mus-preventivmedel vara av begränsat värde för mannens kontroll över fortplantningen.

---
SVT
---

onsdag 15 augusti 2012

Urspårat forskningsstöd

Ledningen för Stiftelsen för Strategisk Forskning har uppenbarligen haft helt fel fokus för sin verksamhet. När skandaler med brakfester för miljonbelopp avslöjas kommer försvaret att det var viktigt att kansliet "kunde se på forskningsfrågorna på ett nytt sätt och få dialog med medier på ett nytt sätt" (citat av stiftelsestyrelsens ordförande Ulla Britt Fräjdin-Hellqvist i DN).

Ville man däremot stärka VETENSKAPEN skulle man kunnat använda dessa miljoner till att anordna konferenser i Sverige, dit världseliten kunnat bjudas in och där såväl etablerade som unga forskare skulle kunna deltaga till en starkt subventionerad kostnad. Och man skulle kunna vara generös med resestipendier för unga forskare för att presentera resultat runt om i världen. Det är otroligt mycket mer värt än att göra banketter och mingelfester med svenska medier!

Det så vetenskap främjas, inte genom 15-årskalas för den egna organisationen!

---

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen

---


söndag 12 augusti 2012

Söndagstankar om cykelvägar samt utbildning och arbetsmarknad

Den senaste tiden har diskussioner om cykelvägar vaknat. För en stockholmare är kanske frågan om snabbcykelväg mellan Lund och Malmö lite avlägset, men det finns något mycket positivt att man har börjat resonera om cykeltrafikens speciella förutsättningar. Inte minst tanken att förläggning längs järnvägar minskar förekomsten av branta backar är en god tanke. När jag bodde och arbetade i Birmingham hade jag möjlighet att ta lokaltåget fram till kanalsystemet och därifrån cykla längs kanalerna fram till arbetet. Det var en stor fördel jämfört med att ta sig fram på cykelfiler på bilvägarna.

Däremot vänder jag mig mot de ständiga jämförelserna med Nederländerna och Danmark. Det är inte så underligt att dessa länder har stor andel cyklande - det är mycket platta länder. Kanske en jämförelse med de bergiga delarna av Belgien skulle vara av intresse, som kontrast, eller med Schweiz...

---

En intressant debattartikel av Stefan Fölster, chefsekonom vid Svenskt Näringsliv, publicerades idag på DN debatt. Där ges en betydligt mer detaljerad bild av hur läget ser ut avseende arbetslöshet för ungdomar och unga vuxna. Det ges inte så mycket konkreta lösningar och jag börjar undra om den bristande anpassningen mellan de meriter studenter har och vad verkligheten efterfrågar är en kärna - inte primärt att man som S vill ska tvinga studietrötta tonåringar till mer teoretiska studier, utan att utbildning som leder till arbete ska ges.
"Var femte högskolestudent i Sverige har inte jobb ett år efter examen"
Förvisso ska vi ha valfrihet, men eftersom skattebetalarna står för högskoleutbildningens kostnader, så kan man fråga sig om högskolorna erbjuder rätt utbildningar?

"Var tredje sysselsatt ungdom uppger att de har ett arbete där de inte kan använda sin utbildning eller kompetens till fullhet"
Det är lite oklart om detta är enbart ungdomar före högskolestudier eller alla i åldrarna 15-24. Men i vilket fall så väcker det frågan om de utbildningar som erbjuds är tillräckligt adekvata i relation till verklighetens behov.

---

SvD

---

lördag 11 augusti 2012

Det räcker inte med målstyrning

Brännpunkt i dagens SvD skriver förre chefen för Riksbankens direktionsavdelning Björn Hasselgren om bristen i effektivitet i den statliga verksamheten. Det är en i flera avseende viktig analys av problemen med den nuvarande svenska traditionen med självständiga ämbetsverk till stor del skild från den politiska styrningen. Oklarheten om vilken instans som har vilket ansvar är stor.

Hasselgren argumenterar för antingen övergång till starkare politisk styrning från regeringen eller tydligare riktlinjer och ansvar för verken, deras styrelser och generaldirektör (eller motsvarande). Hasselgren anger just de otydliga riktlinjerna, eller målen, som ofta är motsägelsefulla eller bara svåra eller omöjliga att mäta. Här finner jag den största luckan in Hasselgrens diskussion: målstyrning är bra, men man måste tydligare ställa krav på effektmål snarare än aktivitetsmål.

Alen Musaefendic tog upp det i sin ledare i SvD härom dagen, och belyste hur Tillväxtverket redovisade framgången i sin verksamhet med aktivitetsmått:
"personer som lärt sig mer om LOV (900), personer som träffat ambassadörer för kvinnors företagande (107000), registrerade affärsplaner (26000), företag i matchmaking (70), kvinnor som deltagit i affärsutvecklingsinsatser (27000) och naturligtvis alla bidragsmiljoner som distribuerats"
Betydligt svårare än relativt betydelselösa aktivitetsmått är att redovisa effektmått, dvs mått på vilken effekt insatserna har fått. I skolan har man börjat söka sådana mått - hur har det gått för eleverna? Skulle skolan redovisa aktivitetsmått skulle det handla om antalet närvarotimmar, antalet utvecklingssamtal, antalet förbrukade skrivböcker osv, men inte om allt detta överhuvudtaget haft någon effekt.

---

Göran Pettersson

---

torsdag 9 augusti 2012

Är det snart dags att få svar på frågan?

Jag ställde tidigare frågan om vad Tillväxtverket egentligen har uträttat. I dagens SvD ger Alen Musaefendic några svar:

"Verksamhet mäts med mått, och vilka mått man använder reflekterar också vilken verksamhet man bedriver. Några av måtten varmed Tillväxtverket redan på framsidan stoltserar är antalet: personer som lärt sig mer om LOV (900), personer som träffat ambassadörer för kvinnors företagande (107000), registrerade affärsplaner (26000), företag i matchmaking (70), kvinnor som deltagit i affärsutvecklingsinsatser (27000) och naturligtvis alla bidragsmiljoner som distribuerats." 
Den frustration jag känner över att måtten inte är effektmått utan aktivitetsmått delar jag nog med många, inte minst Musaefendic.

Från flera håll har det kommit krav på granskning av Tillväxtverkets verksamhet och även att Generaldirektörer inte ska kunna sitta kvar förordnandet ut (DN, SvD). Det första är ju egentligen en självklarhet. Om verket inte haft avsedd effekt ska det läggas ner eller få andra verktyg att arbeta om målen fortfarande är viktiga. Det andra - generaldirektörernas anställningstrygghet - är en mer delikat fråga. En aspekt är ju att garantera individen som accepterar ett sådant jobb en viss självständighet - det är ju inte ett fast jobb utan mer som en projektanställning på begränsad tid. Självständigheten skulle säkert bli lidande om anställningen dessutom skulle kunna avslutas utan varsel om Regeringen av någon anledning inte är nöjd - till exempel efter ett regeringsskifte eller om Regeringen i ett trängt politiskt läge behöver visa handlingskraft. Nej, här verkar den Svenska Avundsjukan slå till rejält. Vanliga anställningsregler gäller inte för dessa projektanställningar, som aldrig kan övergå i fast anställning...

---

onsdag 8 augusti 2012

Är ett superdepartement lösningen på forskningens problem?

I DN idag skriver Karolinska Institutets rektor Harriet Wallberg-Henriksson om behovet för svensk forskning att få en klar och långsiktig styrning. Wallberg-Henriksson gör jämförelser med Danmark:

"En av de viktigaste reformerna är ett nytt superdepartement som har till explicit uppgift att koppla samman forsknings- och innovationspolitiken. Man har också inrättat ett forskningspolitiskt råd med uppdrag att utveckla forskningspolitiska strategier, att ge råd till forsknings­ministern och att initiera egna analyser."
Det som framstår som lite mer problematiskt är att definitionen av vad som är bra forskning och vad som krävs för att uppnå detta inte finns med i analysen. Det enda som KIs rektor hänvisar till är hur ofta publicerade studier blir citerade. Det är förvisso ett mått som kan göras objektivt, därför att det kan göras maskinellt. Men är det säkert att det är den mest innovativa forskningen som citeras mest? Eller kan det vara så att det som är "inne" citeras mycket mer än studier som kartlägger sådant som många detaljinriktade forskare förbiser? Och citering kan även innebära att den citerade studien tas fram som ett exempel på spridd, men inte alls god forskning.

Jag har själv stor erfarenhet av att bedöma vetenskapliga studier inom mitt område. Även internationellt sett är det få publikationer som kännetecknas av bred och djup kunskap om området. Man använder en analysmetod, men är inte speciellt kunnig i den normala biologin (funktionen) och drar därför slutsatser som det inte finns grund för.

Från mitt perspektiv fattas en viktig del i pusslet för att fortsätta utveckla internationellt högklassig forskning i Sverige: universiteten måste i än högre grad än idag stå för kunskapsuppbyggnad istället för det primära målet att skapa snabbt kommersialiserbara produkter (som ju borde vara näringslivets uppgift). Unga forskare måste ha en mycket bredare och djupare kunskap i biologi/fysiologi; för detta krävs satsningar både på grundforskning och på att unga forskare ges möjlighet att skapa sig en bred kunskapsbas. Utifrån den plattformen kan sedan användandet av modern högteknologi leda forskningen och kunskapsutvinnandet i helt nya, nu oförutsägbara banor. Utan goda grundkunskaper kan det bli snabba publikationer med marginell betydelse för kunskapsuppbyggnaden. Men för detta krävs att forskningssatsningar inte styrs för hårt, vare sig av politiker, ämbetsmän eller råd bestående av seniora forskare som har sina perspektiv fastlagda. När jag granskar både svensk och internationell forskning så finner jag en övertro på statistiska mått på citeringar och en allvarlig brist på insikt i behovet av breda och djupa kunskaper i ämnesområdet.

---

tisdag 7 augusti 2012

Nyliberaler saknar sinne för proportioner

I ett inlägg på DN debatt igår framför Maria Abrahamsson och Mattias Svensson sina nyliberala ståndpunkter lika aggressivt som i den tidigare debattartikeln. Typiskt för deras argumentation är att de själva saknar just proportioner. För det första belönar man Henrik Ripa, Susanna Haby och Anne Marie Brodén med epitetet Förbudsvännerna. Abrahamsson och Svensson upprepar sedan att deras gräns för lagstiftning är om lagstiftningen räddar liv - eftersom en "knappt mätbar folkhälsoförbättring" inte motiverar att staten "klampar in både i kulturlivet och i medborgarnas utomhusmiljö". Är detta sinne för proportioner? Har de läst Förbudsvännernas debattsvar? Varför får vi inget tydligt svar på frågan om var de gamla nyliberalerna sätter gränsen för den ofrihet som man tvingar på andra? Ska jag som inte mår bra av tobaksrök behöva gå och förhandla med rökare var 5:e till 10:e meter på pendeltågsperrongen morgon och kväll? Jag dör ju inte av den så, därför har jag enligt nyliberalerna ingen automatisk rätt till frihet från tobaksröken, men rökaren - som aldrig själv står i sin egen rök - tycks ha en naturrätt!

Sedan är det en annan sak att lagar och regler kan gå för långt. Både på väg och till havs skulle jag vilja se de vetenskapliga bevisen för att det är berusning vid alkoholhalt mellan 0,2 och 0,5 som är det farliga.

Men både på väg och på vatten är jag glad för att det finns en majoritet för att minska risken att jag blir påkörd och lemlästad eller kanske dödad. Själv är jag inte nykterist, men inte är offret betydande att avstå. Nyliberalerna saknar proportioner!

---



söndag 5 augusti 2012

Intervju i Lidingö Tidning 3/8

I måndags ringde en journalist från Lidingö Tidning och ställde frågor om Utbildningsnämndens arbete för att minska mobbning och kränkningar. Det mesta han fick med i tidningen i fredags var väl OK, men den kritik jag riktade mot vissa skolledningar var faktiskt från början av förra mandatperioden och jag var noga med att påpeka att alla skolor har aktiva program mot mobbning, men eftersom enkäterna fortsatt visar på problem så behövs en fördjupad undersökning.

Artikeln:
Lidingö Tidning 2012-08-03

fredag 3 augusti 2012

Nya Moderaterna ser mer till individen än gamla nyliberaler!

Det har väckt ett viss uppseende att nya moderaterna i Riksdagen är för att göra fler miljöer rökfria. Maria Abrahamsson och Mattias Svensson har rutit om förbudsiver, "förbudstaliban" och att det enbart handlar om moraliserande. När nyliberalerna (de som ivrade för att lagar och offentligt organiserad polis och militär inte behövs därför att det räcker med avtal och privata entreprenörer) på 80-talet var som starkast i den fria moderata studentrörelsen, så var andelen rökare bland "frihetsivrarna" mycket stor. Vid ett internat i Gimo dristade jag mig att fråga hur just några nyliberaler såg på deras rätt att tvinga mig att inandas deras rök och om jag hade någon rätt att slippa så blev de svaret skyldiga. Deras resonemang gick ju ut på att de i så fall måste sluta avtal med mig - och de hade inte ens frågat mig innan dimman låg tät

Det handlar inte om talibanism utan om att försvara individens rätt. Abrahamsson och Svensson skriver i stället:

"Det finns fortfarande människor som nu på sommaren vill ta en cigarett efter ett bad på stranden, ge sina eventuellt överviktiga barn en extra glass i värmen eller ta ett par pilsner när de för sin fritidsbåt i ett stilla vatten. Låt dem göra det utan statliga pekpinnar!"
Det verkar som om frihetsivrarna Abrahamsson och Svensson på allvar tycker att det är den som vill slippa röken som får skylla sig själv:

"det krävs extrem överkänslighet för att man ska fara illa av rökning utomhus."
Rökaren ska alltså inte behöva bry sig om andras obehag förrän den ofrivillige mottagaren "far illa". Tänk om man tillämpade allt detta på de fri- och rättigheter Abrahamsson och Svensson säger sig värna. Ingen far illa av att INTE röka... Ingen far illa av att INTE få köpa vin och sprit på gårdar som producerar... Ingen far illa av att inte få köpa alltför fet mat... Ingen far illa av att vara nykter när bilar och båtar framförs...  Hoppsan, där rök (!) alla deras hjärtefrågor. Nej, som så ofta för nyliberaler så håller inte resonemangen ihop.


"Att tänka fritt är stort, men att tänka rätt är större...." (Thomas Thorild 1794)

Frihet ja - men inte när det drabbar andra!!

Det är därför mycket glädjande att läsa inlägget från Henrik Ripa, Susanna Haby och Anne Marie Brodén i dagens DN. "Problemet ligger i den ofrihet man tvingar på andra".

---

torsdag 2 augusti 2012

Mediokert om barnfattigdom

På dagens Brännpunkt i SvD försvarar Véronique Lönnerblad från Unicef Sverige att ensidigt - och enfaldigt - använda ett relativt mått på barnfattigdom. Det försvaret är mediokert. Vidare anklagar hon Anders W Jonsson för att glömma barnets perspektiv.

Men vad är det som Jonsson skulle ha glömt? För att citera hans brännpunktsartikel:

"Unicef undersökte hur många barn som saknar två eller flera av 14 kriterier som anses normala och nödvändiga för barn i ett rikt land. Det kan röra sig om tre mål mat om dagen, två par skor, en lugn plats för att kunna göra läxor, pengar till skolutflykter eller en internetuppkoppling. Resultatet visade att 1,3 procent av barnen i Sverige saknade två eller fler av dessa kriterier, vilket ger en topplacering."
...
"Det är också viktigt att poängtera att merparten av barn som klassas som fattiga är barn vars föräldrar kommit till Sverige som flyktingar. Om hundra barn flyr från miserabla förhållanden i krigets Somalia och får en trygg hamn i Sverige innebär det rent krasst att den svenska barnfattigdomen ökar. Att barnen inte har tillgång till exempelvis internetuppkoppling eller två par skor från dag ett gör att de automatiskt klassas som fattiga. Det betyder inte att vi ska sluta med den generösa flyktingpolitik som förs i Sverige och som jag är stolt över. Däremot betyder det att samhället måste anstränga sig lite extra för att föräldrarna till barnen snabbt ska komma i arbete."
...
"Det allvarliga problemet med många av barnfattigdomsrapporternas sätt att mäta, och den påföljande medierapporteringen, är att det stjäl fokus från gruppen av de allra mest utsatta barnen. Det handlar om de barn som lever i absolut fattigdom, vilket måste vara det väsentliga måttet på fattigdom och som Rädda Barnens årliga barnfattigdomsrapport använder sig av. "
 Lönnerblad förefaller försöka desarmera Jonssons viktiga inlägg genom att komma med felaktiga påståenden om vad han egentligen framfört. Det är en form av argumentation som man skulle kunna förvänta sig från en politisk motståndare, men inte från en organisation som förväntas ha mindre partipolitiskt färgade mål som t ex Unicef. Antingen beror det på bristande analytisk förmåga hos Lönnerblad, eller så är det fråga om att försöka rättfärdiga ett orättfärdigt ställningstagande från generalsekreteraren och organisationens sida.

Vad Jonsson gör, är att argumentera för att se barnens problem och hur tendentiös informationsselektion och propaganda byggd på feltolkad statistik hindrar såväl allmänhet som medier och politiker att få rätt perspektiv och därmed möjlighet att angripa de verkliga problemen.

Vad generalsekreterare Lönnerblad gör, är precis det motsatta. Genom att försvara ett mått som inte ensamt och utan djupare analys kan användas för att förstå läget så glömmer hon och hennes organisation barnets perspektiv.

---

Om sanningen ska fram

---

onsdag 1 augusti 2012

Studiebidrag utan studier

Noterar att Miljöpartiet i en debattartikel i Aftonbladet på fullaste allvar föreslagit att skolkande gymnasieelever ska få behålla studiebidraget. Det är märkligt att man ska behöva känna glädje över att biträdande utbildningsministern Nyamko Sabuni (FP) påpekar att "kravlös skola drabbar de svagaste" och lösningen på skolkproblem inte är att stoppa huvudet i sanden och betala ut pengar till personer som inte gör det stödet är till för!

Det blir allt mer uppenbart att flum och feltänkta strategier inte upphört att känneteckna MPs politik...

 ---