lördag 29 september 2012

Fler dimmoln från Lidingöcentern i gymnasiefrågan

Lidingöcentern fortsatte ge spridning åt osanna påståenden och oansvariga förslag i en ny insändare i Lidingö Tidning.

Utan någon som helst grund påstår man att det är en fråga om brister i marknadsföring från den styrande majoritetens sida som orsakat elevbristen i Gångsätra. Det är fel. Båda skolorna har satsat hårt på utveckling och har alldeles utmärkta resultat. Det är inte fel på gymnasierna. Lidingöcentern tycks inte förstå hur dagens ungdomar tänker och utnyttjar valfriheten. På riksplanet hyllar Centerpartiet valfrihet men på hemmaplan är man bekymrad över att ungdomarna utnyttjar denna valfrihet.

Själv skulle jag gärna ha kvar två fristående gymnasieskolor. Men bara under förutsättningen att kvaliteten kan bibehållas hög eller till och med ökas. Det går inte att åstadkomma i dagens verklighet. I valet mellan kvalitet i undervisningen och satsning på lokaler väljer moderaterna och den styrande majoriteten kvaliteten. Lidingöcentern väljer lokalerna.

Lidingöcenterns vaga förslag till lösning leder till fortsatta ekonomiska förluster för Gångsätra. En total utjämning mellan Hersby och Gångsätra utan att minska lokalerna leder till att även Hersby-elevernas kvalitet drabbas.

Lidingöcenterns ofinansierade förslag är inte bara kortsiktigt, det innebär också att det inte blir möjligt att för en relativt låg kostnad ordna fler grundskoleplatser. Det är mer bråttom och skulle kunna innebära att staden måste bygga en ny skola i Dalenum för 200-300 miljoner kronor. Och det behovet uppstår innan antalet lidingöungdomar i gymnasieålder överstiger dagens sjunkande antal - någon gång efter 2018/19. Att låta Gångsätra blöda minst 5 miljoner kronor om året under denna tid och dessutom behöva investera i en ny grundskola med ytterligare höga lokalkostnader vittnar om total brist på politiskt och ekonomiskt ansvar från Lidingöcenterns sida.

Om man dessutom vill göra verklighet av förslagen att fördela dessa betydande kostnader så att ingen skola tjänar på att begränsa sina lokaler, då lyckas man försämra kvaliteten i hela skolsystemet till följd av orimliga lokalkostnader. Att sprida kostnaderna innebär inte att de försvinner.

Majoriteten satsar på kvaliteten i båda gymnasierna. I Hersby har alla elever tillgång till egen dator. Med Lidingöcenterns förslag blir det sämre för alla gymnasieelever - och på sikt även för grundskoleeleverna.

Det får vara någon måtta på Lidingöcenterns egoistiska röstfiske. Låt inte Lidingöcenterns populism drabba eleverna. De elever som väljer att studera i Lidingös gymnasier måste få god kvalitet och skattebetalarna ska inte behöva betala extra för orealistiska och oansvariga förslag!

---

Paul Lindquist

---

måndag 24 september 2012

Lidingöcentern vill offra kvaliteten i gymnasiet

Lidingöcentern agerar åter kortsiktigt och egoistiskt för att försöka vinna poäng i opinionen. Man driver på om en folkomröstning i frågan om en eller två kommunala gymnasier. Men frågan är vad en sådan folkomröstning skulle handla om? Lidingöcentern har föreslagit att båda gymnasierna ska behållas - det innebär att även Herbys gymnasium ska dras med i förlusterna för tomma lokaler. I praktiken innebär alltså Lidingöcenterns inställning att alla gymnasieelever ska vara med och betala för tomma lokaler.

Den lösningen har förvaltningen redan avvisat - det blir en katastrof för hela den kommunala gymnasieorganisationen.

Personligen skulle jag inte ha något emot att behålla en organisation med två framgångsrika kommunala gymnasier på Lidingö - om det var kvalitetsmässigt hållbart. Men vi har en situation där antalet lidingöungdomar som väljer något av dessa två gymnasier snabbt sjunker. Den minskningen är större än minskningen av det totala antalet tonåringar i gymnasieålder.

Enligt min mening spelar Lidingöcentern cyniskt med sin roll som opportunistiskt oppositionsparti. Det är riskfritt att komma med oansvariga förslag, när man vet att de inte kommer att förverkligas. Men i den styrande majoriteten tar vi ansvar, vi vill inte att gymnasieeleverna på Lidingö ska behöva betala för de tomma lokalerna. Lidingöcenterns förslag skulle - om det genomfördes - innebära ett dråpslag mot kvaliteten i Lidingös kommunala gymnasier.

---

Paul Lindquist

---

lördag 22 september 2012

Fortsatt tvekan om vilken väg (S) väljer

I veckan offentliggjordes Leif Pagrotskys förslag till socialdemokraternas framtida skattepolitik. Ett politiskt-taktiskt förslag som innebär att man inte skulle drista sig att göra återställare. Till och med så tydligt att hellre sänka skatter än att höja för att "ta bort orättvisor". I det avseendet är Pagrotsky tydligare och ärligare än både Sahlin och Juholt, som båda svävade på målet om "rättviseändringar" skulle ske genom höjning eller sänkning.

Men så går S största sponsor, LO, ut genom ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson och återställer ordningen: De stora frågorna lyser helt med sin frånvaro uppger SvD att han meddelar partiet och allmänheten - och att Pagrotsky missar rättvisefrågorna.

Jag tror inte att socialdemokratin klarar att i ett tredje val föra fram dubbla budskap igen. Det har ju verkat vara en taktik för en rörelse som inte kunnat bestämma sig för en linje, utan både vill ha kakan och äta den. Först ett utspel som gör vissa grupper förhoppningsfulla, sedan - inom några timmar till dagar - en helt annan linje för att tillfredsställa andra grupper. Problemet är dock att båda grupperingarna också hör de för dem mindre tilltalande alternativen och att partiet hittills inte riktigt mäktat med att ta ställning.

Jag vidhåller att Mona Sahlin hade en omöjlig uppgift, när den samlade partiledningen inte klarade av att bestämma sig för en linje. Stefan Löfven framstår ju som en sympatisk person, men hittills har han inte verkat klara av att leda alla olika strömningar åt ett gemensamt håll. Satsar Verkställande Utskottet på fortsatt tvetalan eller är det bara oförmåga?

---

SvD
SvD
SvD
SvD
DN
---

fredag 21 september 2012

Inget är enkelt eller solklart om toppforskning

I dagens DN skriver statsvetarprofessorn Bo Rothstein om varför det är både riskabelt med en satsning på enskilda seniora forskare och därför väsentligt att ifrågasätta satsningen på handplockning av "några av de allra bästa internationella forskarna till sina lärosäten". Jag vill verkligen instämma i invändningarna - det som driver "riktiga" forskare är inte främst höga löner, utan vetgirighet, nyfikenhet. Det som kan locka är därför givetvis forskningsresurser - och det gäller i grunden basresurser (avancerad teknisk mätutrustning OCH individer som kan sköta sådana instrument, som har intresse för att applicera tekniker på andra frågeställningar och andra biologiska system. Till detta kommer forskningsresurser direkt knutna till den egna forskningen: lokaler, administrativ personal, laborativ personal och inte minst studenter som med egen nyfikenhet och drivkraft bidrar med att ställa de nya, oväntade frågorna.

Därför vågar jag påstå att inom biomedicinsk forskning är det basresurser, baskompetens och möjligheten till någorlunda fasta forskningsresurser som skulle vara det bästa lockbetet för internationella talanger - och att det finns andra forskningsgrupper som är intresserade av intellektuellt och praktiskt samarbete.

Det kan ligga något i Rothsteins förslag att främst inrikta sig på unga talanger. Det stämmer att tjänster för denna kategori av forskare medför att flertalet potentiella kandidater söker sig andra karriärer. Och det behöver inte ha med talang att göra, utan vilket "beskydd" som finns av seniorer med kontroll över anslag och andra resurser. Ett problem är faktiskt att forskningsetablissemanget inte är objektivt - etablerade forskare som engagerat sig i administration med kontroll över finansiering kan faktiskt (omedvetet, givetvis) gynna främst yngre forskare inom sitt eget området, eller i varje fall forskare som tänker i de banor som just nu anses som viktigast. Det är naturligt, mänskligt. Men det understryker att det inte finns några entydiga objektiva kriterier för att välja enskilda unga forskare som värda att satsa på, medan andra som inte vinner den "härskande" elitens gunst sållas bort och i bästa fall använder sin kreativitet och sin förmåga att se problem från andra håll än de "gängse" i helt andra sammanhang...

---

DN

---

torsdag 20 september 2012

Celebert besök hos Alliansgruppen i landstinget

En bild säger mer än 1000 ord.

Inspirationsmöte för Alliansgruppen i landstinget inleddes av en kvartett som mest uppträder på Helgeandsholmen och några kvarter därifrån...

Ungdomsarbetslöshet - vad kan Tyskland lära oss?

I dagens SvD skriver Ralph-Georg Tischer, vd vid Tysk-Svenska Handelskammaren, om de faktorer som bidragit till att Tyskland har en jämförelsevis låg ungdomsarbetslöshet (8,6% enligt EU-statistik jfr svensk 22,9%). De faktorer som redovisas är:
  • att Tyskland påverkats mycket lite av krisen i övriga Europa
  • att skol- och utbildningssystemet fungerar för olika kunskapsnivåer; arbetsförmedlingar kan erbjuda stöd för att ungdomar ska kunna skaffa sig rätta kvalifikationer. Möjligen bidrar det till den goda statistiken att de som går i skola inte verkar räknas som arbetslösa och de som går i lärlingsprogram räknas som sysselsatta.
  • ett system där ungdomar i yrkesinriktade utbildningar får varva skolarbete med lärlingsplats ute i företag.
  • Vissa delstater har brist på utbildad arbetskraft - vilket betyder att de som utbildas får arbete.
  • Företag är beredda att satsa på stödundervisning för de lärlingar som speciellt behöver mer kunskap i främst tyska och matematik. Företagen är i allmänhet beredda att ta emot även ungdomar med kunskapsbrister från skolan. 
Det jag börjar fundera över är den kritik som riktats mot Regeringens förslag till ettårigt praktiskt yrkesgymnasium. För mig verkar det som att företagen kräver färdigutbildad ungdom direkt från skolan. Något större intresse för att själva vara med och stötta den som är lästrött och säkert har dålig självbild och dåligt självförtroende verkar det inte finnas. Tischer kommenterar synpunkter som kom fram i samband med Almedalen i somras och det faktum att det är svårt att få fram lärlingsplatser i Sverige:
"Och visst är det så att det tar tid att ha lärlingar på arbetsplatsen; men i gengäld är det ett smidigt sätt att rekrytera medarbetare. Det ligger med andra ord både ett socialt ansvar och ett företagsstrategiskt syfte bakom det tyska utbildningssystemet."
 Till saken hör också att det i Tyskland är handelskamrarna som fått i uppdrag att samordna och utveckla yrkesutbildningarna.


onsdag 19 september 2012

Glädjande om regionens kommunikationer

I dagens Stockholmsdebatt på DN ger Alliansens partiledare glädjande besked om att utreda Österleden - kombinerad spår- och vägförbindelse under Saltsjön. Glädjande därför att det på ett flertal sätt skulle binda samman regionens östra delar - som är avskurna från varandra i nuvarande situation. En utbyggnad av Nacka med plats för 40.000 invånare, tunnelbana till centrala Stockholm, möjlighet till direkt bussförbindelser mellan Nacka, Lidingö och uppväxande Norra Djurgårdsstaden är tilltalande. Nu är det bara Nackas och Lidingös stränder som är förbundna med den nya båtförbindelsen. Med kortare direkta förbindelser ökar valfriheten vad gäller arbeten och boende även i de östra delarna av Storstockholm.

Utan Alliansen stannar Storstockholm!

---

Paul Lindquist
DN

---

tisdag 18 september 2012

Jakt på "skatteflykt" eller uppföljning av kvalitet - vad är kommunens primära uppgift?

I dagens SvD skriver representanter för Attac, S, MP och V att man "inte vill bidra till skatteflykten" och att kommuner i sin upphandling ska ställa krav som man gjort i t ex Kalmar: "Våra leverantörer får ej ha någon koppling till företag baserade i så kallade skatteparadis."

Det låter ju vackert, men hur ska det verkställas? Hur definierar man "koppling"? Om en skola t.ex. köper in skurmoppar där en del av ägandet kan spåras till ett skatteparadis - är det nog för att bryta avtalet och lägga ner friskolan??

Nej, frågan om beskattning i Sverige sköts nog bäst av Skatteverk efter lagstiftning av Riksdagen och Regeringens förordningar.

Men kommunerna har en annan, mycket mer närliggande - men ganska svår - uppgift: ställ krav på kvalitet, säkerhet och måluppfyllelse som direkt gagnar det barn, den elev eller den vård- eller omsorgsbehövande som kommunen använder skattebetalarnas pengar för att sörja för. Det är förvisso stötande om en privat anordnare sköter sin uppgift med otillräcklig kvalitet för att sedan använda det på grund av kvalitetsbristerna uppkomna överskottet till finansmanipulationer som de flesta friskolor inte kan (eller vill) göra.

Men om man bara koncentrerar sig på denna i och för sig allvarliga bieffekt missar man det väsentliga: servicens kvalitet. Socialstyrelsen har gått igenom både kommunalt drivna och privata omsorgsverksamheter och funnit att kvalitetsbrister finns på båda håll. Sveriges politiska opposition gör både sig själva och Sveriges invånare (såväl service-nyttjare som skattebetalare) en rejäl otjänst genom att inte fokusera på grundproblemet: kommunernas ansvar för att följa upp verksamheternas kvalitet, oavsett om det är offentligt drivet eller privat verksamhet. Är det verkligen ursäktligt med kvalitetsbrister bara verksamheten drivs med underskott av kommunen eller av en privat verksamhet som skattar i Sverige???

Och om det skulle vara ekonomiskt möjligt att driva kvalitativt högstående förskola, skola, vård eller omsorg med stora överskott som det lönar sig att flytta till skatteparadis. Vad säger då det om effektiviteten i ekonomin i de verksamheter som inte drivs med sådana överskott? Kanske finns det då ett magnifikt slöseri med skattemedel....

---

Den hälsosamme ekonomisten

---

Utbildningskontrakt är inget alternativ till yrkesgymnasium

Dagens SvD skriver IF-Metalls utredningschef Ola Asplund att Regeringens förslag till ettårigt praktiskt yrkesgymnasium är förkastligt. Som enda alternativ lyfter Asplund fram S-förslaget med utbildningskontrakt.

Det som inte lyfts fram när det gäller utbildningskontrakt à la S är att det förutsätter att ungdomen misslyckats med gymnasieutbildningen - "målgruppen" ska vara "den som är arbetssökande, under 25 år och inte har fullgjort gymnasiet." Med andra ord: man bör först få självförtroendet sänkt genom att inte orka med gymnasiet, sedan ska man sluta avtal om att fortsätta en sådan knäckande utbildning om än på halvtid.

När Regeringen kommer med förslag för att erbjuda dem som trycks ner av tunga teoretiska studier är det ett fattigdomsbevis att det enda oppositionen visar upp som motförslag genom IF-Metall är något som erbjuder individerna mer av samma medicin som inte fungerade i första omgången.

----

SvD

----

söndag 16 september 2012

Viktig kritik, fel lösning

Igår skrev MSU riksordförande Benjamin Dousa i SvD om att skolpengsystemet är misslyckat.- "ett system som inte fungerar". Analysen att skolpengsystemet inte tar hänsyn till det som händer efter skolan. I fråga om gymnasiet framför Dousa att anställbarheten skulle vara en faktor som skulle påverka skolpengens storlek.

Det som Dousa missar är att skolpengsystemet hela tiden handlat om att ge föräldrar och elever en frihet i valet av skola. I detta avseende kan man inte påstå att skolpengen inte fungerar.

Det Dousa resonerar om är hur politiker och myndigheter skulle kunna styra systemet så att skolor vars elever visat sig ha god anställbarhet skulle få högre ersättning än skolor med avgångselever som haft lägre anställbarhet. Han ger ett exempel som inte är så lyckat:
"Det vore bisarrt att låta våra sjukhus få mer pengar, enbart grundat på hur många patienter som sjukhuset behandlar och inte grundat på hur många som blev friska."
Men det är ju just så sjukvårdens ersättning fungerar - alla blir inte friska, somliga får bara lindring och andra dör. Det är sjukvårdens omfattning och antalet patienter som bestämmer ersättningen. Många kroniskt sjuka blir aldrig friska; sjukvården kan inte alltid rädda liv - därför är jämförelsen haltande!

Men när det gäller skolan så ska inriktningen vara allas anställbarhet. Men detta är något som med statistik endast kan fastställas flera år efter att eleven passerat skolan. Ska pengen dras in retroaktivt? eller är det historiska fakta som ska reglera dagens pengersättning?

Därför kan jag inte dela Dousas något förenklade lösning att pengsystemet ska ta hänsyn till anställbarheten. Varför inte låta det ingå i valfriheten? Obligatorisk information om 1) skolans resp 2) utbildningslinjens historiska anställbarhet? Tidigare har riksdagsmannen Tomas Tobé (M) uttryckt tankar om att begränsa antalet platser på gymnasielinjer med låg anställningsbarhet. Även det är en mindre lämplig väg. Stimulera i stället till att göra utbildningar som ledande till bättre anställningsbarhet mer attraktiva - inte minst nu när överskottet av gymnasieplatser ökar!

Lita på elever och föräldrar i stället för att göra politik- eller myndighetskontrollerade regleringar! 

Gör det obligatoriskt att publicera statistik om anställbarhet efter utbildningen och stimulera elever att välja utbildningar med god sådan statistik. Då kommer det att löna sig för utbildningsanordnare att utforma sina utbildningar att nå höga mål om anställningsbarhet!

---

lördag 15 september 2012

Intressant men föga förvånande om betygssättning

I dagens DN skriver Hans Bergström om skillnader i bedömning av främst uppsatser. Tidigare har två nationalekonomer lagt fram statistik som av dem och många andra tolkats som en stor andel av lärarna - här friskolornas - aktivt bidrar till betygsinflation genom att sätta för höga betyg på nationella prov. Det Bergström förtjänstfull lyfter fram, är hur stora skillnaderna även är mellan Skolinspektionens egna, särskilt utvalda bedömare.

Frågan är kanske inte om skolans egna lärare eller andra skolors lärare ska göra bedömningen utan om man - som ofta sker i t.ex. Storbritanniens universitetsvärld - låter göra minst två oberoende bedömningar och där skillnaderna mellan bedömningarna är stora ges tillfälle till motivering av respektive bedömning. Det slaget av jämförelser har betydelse för att mänskliga, subjektiva bedömningar "ensas" till en mer gemensam bedömningsnivå. Detta är egentligen inte nytt - det är känt inom laboratoriemedicinen, att om man låter dem som gör analyserna se skillnader gentemot andra som bedömt samma prover - och gärna diskutera sins emellan - så kommer bedömningarna ganska snabbt att bli förvånande överensstämmande!

Det finns alltså vägar att nå bättre överensstämmelse mellan olika bedömare. Det vore inte bra att helt frångå de "svårmätta" färdigheterna - att bara räkna poäng för upprabblade detaljer vore förödande. Att bedöma förmåga att handskas med dessa detaljer, sätta dem i samband med varandra och se var luckorna finns i vårt allmänna vetande är oändligt mycket viktigare. Men då krävs det bedömare som lär sig en gemensam måttstock.

---

fredag 14 september 2012

Lidingöcentern och Lidingöpartiet ger hyckleriet ett ansikte

Så har Lidingöcentern gjort en ny satsning på opportunismens altare. Trots att man har all information om Gångsätras allvarliga ekonomiska läge vill man inte göra något för att förhindra att situationen blir värre och sänker kvaliteten på utbildningen. Att Vänsterpartiet, som varken hyllar valfrihet eller friskolor, utan reservationer är lättare att förstå - och även det faktum att vänsterpartiet varken är med i kommunfullmäktige eller i utbildningsnämnden kan också ge en rimlig förklaring till bristande verklighetsförankring. Men inget av detta stämmer för Lidingöcentern som ändå gör gemensam sak med Vänsterpartiet.  Eftersom Lidingöcentern har all information är det svårt att dra någon annan slutsats än att man hellre ställer förslag som skulle innebära snabb nedmontering av kvaliteten i båda gymnasierna än att bidra till en konstruktiv utveckling. Det är uppenbart att den gemensamma nämnaren i Lidingöcenterns politik är att söka efter frågor där man genom ansvarslösa ställningstaganden tillsammans med förvanskande av faktabilden försöker vinna opinionsmässiga framgångar. Så kortsiktigt tänkande kombinerat med skrupellösa insinuationer och förvrängningar av fakta  upplevde jag inte ens är jag var aktiv i studentpolitiken!

Lidingöpartiet förfasar sig över att lidingöungdomar i allt högre utsträckning vill studera "på andra sidan bron" och försöker antyda att det skulle vara bristande kvalitet i Gångsätras och Hersby, men något stöd för detta finns varken i lokala eller nationella kvalitetsutvärderingar. Slutsatsen är att Lidingöpartiet i sin motvilja mot varje förändring av den just nu existerande verkligheten väljer att argumentera mot valfrihet för ungdomar och står för en ansvarslös "sticka-huvudet-i-sanden"-politik där man hellre offrar utbildningens kvalitet än är med och bidrar till att säkerställa resurserna till undervisning.

Lidingömoderaterna vill att resurserna satsas på bra utbildning hellre än halvtomma lokaler. Vi är måna om traditioner och vill inte göra kostsamma förändringar om det inte finns starka skäl för det.
Det finns det när det gäller gymnasierna på Lidingö. Att erbjuda bästa kvalitet på undervisningen kräver handling, inte taktiserande och undvikande av nödvändiga åtgärder. Det är inte kortsiktigt utan framsynt att genoföra denna förändring innan gymnasierna åderlåtits ännu mer. Men samma opposition som talat i höga tonlägen om faran med lokalkostnader som riskerar äta upp medel som borde gå till undervisning vill nu med berått mod utsätta både Hersbys och Gångsätras elever för detta trots att det finns ekonomiskt försvarbara lösningar som kommer att minska lokalkostnaderna både för gymnasierna och för t ex KonVux. Oppositionen i form av  Lidingöcentern och Lidingöpartiet ger hyckleriet ett ansikte!

---

Paul Lindquist

---

fredag 7 september 2012

Karolinska Sjukhuset nedgraderar vården av män

I dagens Expressen finns en debattartikel signerad av två av landets ledande androloger - mansläkare - som visar på en drastisk kvalitetssänkning när det gäller utredning av män i barnlösa par. Utvecklingen styrs nu av gynekologer och går emot utvecklingen i övriga västvärlden. Karolinska Sjukhusets tidigare ledande roll inom andrologisk laboratorieverksamhet läggs i graven.
"Vi vet i dag att män med nedsatt fertilitet har kortare livslängd och högre sjukdomsrisk. Det är viktigt att fånga upp män i åldrarna 25- 40 år med nedsatt spermiekvalitet för att hitta de bakomliggande faktorerna till varför de har svårt att få barn.

Finns någon bakomliggande sjukdom som kan åtgärdas?
Finns det indikationer på diabetes, cancer, hjärt-kärlsjukdomar eller benskörhet?

Tillgången till seriös spermiediagnostik rekommenderas av Världshälsoorganisationen, WHO. Den spermiediagnostik som under flera decennier byggts upp i anknytning till den andrologiska verksamheten vid Karolinska sjukhuset är en förutsättning för att upprätthålla en europeisk ackreditering som andrologicentrum och utveckla den svenska andrologin."

---


FAKTA – skillnader i omfattning och kvalitet mellan internationell standard och lokala metoder vid Kvinnokliniken, Karolinska Sjukhuset
Enligt sjukhusledningens utredning 2010-02-11: ”Andrologilab utför analyserna enligt gällande vårdprogram (WHO och ESHRE), Swedac och följer det avtal som tecknats med SLL.”… ”Analyserna på Fertilitetsenheten utförs enligt annan praxis, där flera av de komponenter som definierats i det Regionala vårdprogrammet och Swedacs ackreditering saknas.” … ”Vår utredning visar att Andrologilab följer gällande Regionalt Vårdprogram och landstingsavtal varför en samordning av analysverksamheten till Andrologilab rekommenderas.” - men ändå lägger kvinnokliniken ner dessa analyser...

WHO
”IVF”
Anmärkning
Antal/konc m fl
hög medicinsk tillförlitlighet
lägre medicinsk tillförlitlighet
IVF-metod inte nog bra för jämförelse av olika ejakulat
Rörlighet
snabba
mäts ej
Utan snabba är ICSI bäst
ej framåtrörliga
mäts ej
IVF saknar mått på sant orörliga
Levande spermier
standardmetod
mäts ej
IVF kan ej skilja på döda och orörliga levande
Spermiers utseende
standardmetod
mäts ej
Testikel och bitestikelfunktion
Inflammation
vita blodkroppar
mäts ej
För att finna aktiv infektion
Biokemi
Zink
mäts ej
Prostatafunktion
Fruktos
mäts ej
Sädesblåsefunktion
α-Glukosidas
mäts ej
Bitestikelfunktion




Om man vill veta hur många spermier man verkligen har – då är det viktigt att veta hur många spermier man räknar för att få säkra resultat
I enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet ska slumpens inverkan vara mindre än 5% i ett mätresultat som ska användas för att fatta beslut rörande behandling av människa.
Det förekommer vid vissa kliniker att man fattar beslut om man ska göra vanlig provrörsbefruktning (IVF) eller om man ska spruta in en enstaka spermie i ett ägg (ICSI) på grundval av den spermiekoncentration man beräknat efter preparation och räkning av spermier i en så kallad Makler-kammare. Osäkerheten i beräkningen av spermiekoncentrationen är i hög grad beroende på hur många spermier som observerats (räknats). En förekommande gränsdragning är att ICSI-behandling ges om man efter preparation tror sig ha mindre än 0,8 miljoner, IVF-behandling ges vid över 1 miljon och mellan 0,8 och 1 miljon behandlas hälften av äggen med ICSI och hälften med IVF. Om man från 1 ml preparerade spermier tar av och räknar i en Maklerkammare och finner 9 spermier ger beräkningen svaret 0,9 miljoner spermier/ml och man tror sig ha beslutsunderlag för att behandla hälften av äggen med ICSI och hälften med IVF (dvs mellan 0,8 och 1,0 miljoner). Hur tillförlitligt är då beslutsunderlaget? Med hänsyn tagen till slumpens stora inverkan när så få spermier observerats så får bara 1 av 4 patientpar den behandling som man tror är korrekt med utgångspunkt från analysen och de uppsatta gränserna. I drygt 40% av paren är det sanna värdet över 1 miljon spermier och dessa par borde enbart ha fått IVF-behandling. I drygt 30% av paren (sant antal spermier under 0,8) skulle den avsedda behandlingen varit ICSI-behandling av alla ägg. På IVF-klinik som beslutat att räkna minst 100 spermier kommer 3 av 4 par att få avsedd behandling medan en fjärdedel av paren inte får avsedd behandling. På klinik som följer internationell standard (enligt WHO och ESHRE) får 97% av alla patienter avsedd behandling och slumpens inverkan hålls under 5%. Denna matematik är inte alltid uppenbar för specialister som saknar kunskap i kvantitativ laboratorievetenskap. Här finns ett viktigt förbättringsområde avseende patientsäkerhet och effektivitet i behandling av barnlöshet. Utbildning av laborativ andrologi är därför en väsentlig del i utvecklingen inom reproduktionsmedicin. Centrum för Andrologi och Sexualmedicin ger internationella kurser som omfattar detta.
http://graphpad.com/quickcalcs/probability1.cfm