tisdag 10 december 2013

Klokt om missbruk av begreppet rasism

I Dagens Nyheter skriver Hanne Kjöller om överbruket av begreppet rasism. Hon påpekar att det i begreppet ska ligga någon form av tro att vissa människor, på grund av rastillhörighet (vad det nu är), är mer eller mindre värda och dessutom över- eller underordnade varandra. Kjöller framhåller att den som är främlingsfientlig inte behöver bara rasist enligt de vetenskapliga definitionerna. Det är därför Sverigedemokraterna kan hävda att man inte är rasister - men främlingsfientliga är man helt klart.

Men man kan gå lite längre. Om det nu inte är de helt ovetenskapliga grunderna för rasism, vad är det då som kan ligga till grund för främlingsfientlighet?

En granskning av främslingsfientliga klyschor visar att främlingar upplevs som hot - de tar våra jobb, våra flickor eller våra skattepengar, de ska ta över jorden eller i varje fall Sverige, de ska införa islam i Sverige osv. Det handlar alltid om hot. Det finns alltid ett centralt element av rädsla för de främmande. Med ett annat ord, som är vanligare på kontinenten än hemma i Sverige: Xenofobi - rädslan för det främmande.

Så utan att backa en millimeter i sina främlingsfientliga åsikter kan Sverigedemokraterna bannlysa rasister - de individer som tror att mänskligheten kan delas in i olika raser och att den egna rasen är överlägsen andra.

Men i den politiska retoriken vädjar man till den xenofobi som vi alla mer eller mindre omedvetet har med oss sedan urminnes tider. Man kan inte bemöta xenofob politik med argument mot rasism, bara med argument som avslöjar att rädslan för det främmande är obefogad...


---

söndag 8 december 2013

Förenklade förklaringar hjälper inte den svenska skolan

Sedan den sk PISA-undersökningen offentliggjorts där de svenska eleverna visat betydligt sämre resultat än jämnåriga i många andra länder. Det är allvarligt inte bara för dessa individer utan även för Sveriges framtid. En jämförelsevis dåligt utbildad befolkning ökar risken för att hela nationen halkar efter omvärlden.

Därför är det utomordentligt viktigt att problemen med den svenska skolan ges en ordentlig analys. Det duger inte med snabba och ytliga påhitt. Det riskerar bara att leda till höga kostnader utan att bota problemet.

Från fackligt håll har det kommit förslag om generella och kraftiga lönepåslag som Lösningen på problemet med problem att rekrytera de bästa studenterna och behålla de bästa lärarna. Men det kan inte vara en lösning som belönar alla lärare oavsett kunskap och förmåga.

Från vissa håll, även politiskt, har man med emfas framfört att Lösningen ligger i att förstatliga skolan. Den förenklade förklaringen skulle ligga i att vissa kommuner misslyckats med kvaliteten i skolorna. Men alla kommuner har inte misslyckats. SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) har gjort jämförelser mellan olika kommuner med likartade förutsättningar och funnit att den avgörande skillnaden inte är hur mycket skattepengar som satsas utan i vilken grad politiker eller pedagoger fått ansvar för att styra skolornas utveckling. Det finns inget som säger att ett generellt förstatligande av skolan skulle hjälpa mot detta.

Från andra håll har det med eftertryck hävdats att det är det fria skolvalet som orsakat de svenska elevernas ras i kunskapsligan. I dagens SvD skrivs till exempel att genom att ambitiösare elever lämnar vissa skolor så har ambitionen sänkts för de kvarvarande eleverna. Ja, där ser man en intellektuell brist: är det det fria skolvalets fel eller ledningen för skolan som sänker ambitionerna som utgör problemet. Från vänsterhåll vill man ju gärna använda olika former av tvång för att "lösa" problem. Då ligger det nära till hands att ta bort det fria skolvalet.

För att närma sig en analys som kan finna de verkliga orsakerna till krisen är det väsentligt att inte fastna i korttänkta opportunistiska och populistiska slagord. Elevernas socioekonomiska bakgrund kan inte ensamt bestämma skolans kvalitet, inte heller valfrihet eller den totala ekonomiska satsningen per elev.

Vad finns det då för grundläggande problem? Här några exempel
  • Sedan 1960-talet har den socialdemokratiska politiken mot skolan som kunskapsförmedlare successivt lett skolans utveckling mot minskad kunskap för eleverna; mest tydligt i form av borttagandet av betygen
  • I slutet av 1980-talet reformerades lärarutbildningen där bland annat kunskapskraven minskades
  • De senaste årens försök att utveckla kvaliteten i skolan har mestadels lett till att Skolinspektionen kontrollerar om skolornas dokumentation motsvarar skollagens krav. Det innebär att man inte främst ser till hur väl eleverna lär sig utan bara om formaliakraven är uppfyllda.
---

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen

tisdag 26 november 2013

Centerns förhållanden till sanningen

Det händer ideligen - Lidingöcentern slirar rejält på sanningen. Budgetfullmäktige var tyvärr inget undantag. Igår var det lite försiktigare när man genom att hänvisa till en nationell undersökning av gruppstorlekar i förskola och skola försökte ge intrycket av att dessa förhållanden även gäller på Lidingö. När fakta gavs av Utbildningsnämndens ordförande Torsten Engevik (FP) viftades det undan med det självsäkra 'nej, men som vi tycker "så är det". Men vad gäller fakta och Lidingöcentern kan jag bara citera ordspråket: man kan leda hästen till vattnet, men man kan inte tvinga den att dricka.

Idag motsade man fakta redovisade av Tekniska Nämndens ordförande Ida Drougge (M) med att man inte "trodde" på det. Och när det gällde skogsvården visades några bilder från Fågelöudde som framför allt visade hjulspår från skogsmaskiner eller troligare traktorer. Trots att man klart kunde se att det varit fråga om gallring så påstods att det var ett kalhygge.

Överdrifterna från Lidingöcentern är legio, satt i system och något som skapar politikerförakt. Man ställer frågor av samma klargörande slag som den klassiska frågan "har ni slutat misshandla er hustru - svara ja eller nej?".

Det går bara att dra en slutsats angående de förtroendevalda som bedriver denna typ demagogi: Om man inte kan hitta fel hos majoriteten, då drar man sig inte för att hitta PÅ fel hos majoriteten.

---

Majoritetens budget antagen - med oförändrad skatt

Efter diskussioner i en eftermiddag och två kvällar har kommunfullmäktige beslutat om budget för 2014 i enlighet med majoritetens förslag. Skattesatsen blir oförändrad. Det är en stram men ansvarsfull budget i en för staden besvärlig tid: osäkerheten i omvärlden, skatteutjämningssystemet som flyttar betydande delar av Lidingöbornas skattepengar till andra delar av landet. Om S, V och MP får med sig SD i riksdagen i morgon försvinner i ett slag ytterligare ca 37 miljoner ur nästa års budget. Det kommer inte att gå oförmärkt förbi - blir det så, väntar kännbara neddragningar eller kanske till och med skattehöjning.

---

måndag 25 november 2013

Budgetfullmäktige på Lidingö

Idag har vi inlett höstens budgetsammanträde. Oppositionspartiet framför andra, Centerpartiet, fortsätter som så ofta att måla upp en bild av tillståndet i staden som väsentligt skiljer sig från verkligheten. Det följer, enligt min uppfattning, mönstret "om det inte finns fel att hitta hos den styrande majoriteten, då får vi hitta på fel hos den styrande majoriteten". Framför allt vänder jag mig emot svartmålningen av gruppstorlekar i förskola och skola samt beskrivningen av hyresnivåer.

Socialdemokraterna fortsätter konsekvent att föreslå olika former av urholkningar av pengsystemen. Det går emot den utveckling som sker, där pengsystemen utvecklas för att bättre ge stöd till den enskilda individen - inte till den enskilda skolan...

---

måndag 14 oktober 2013

Om vikten att använda rätt läxor

I dag rapporteras att läxor i Sverige används mindre effektivt än dem i t.ex. Finland.

Det är glädjande att debatten nu handlar om vilket slag av läxor som kan gynna elevernas inlärning. Det är ju inte så svårt att gissa att kunskaper kan befästas genom repetition. En eftertänkt lärare från Huddinge talade om just detta - läxor ska inte handla om att lära in nytt, utan att genom upprepning främja långtidsminnet. En annan form är även att eleverna förbereder sig inför en lektion. I båda fallen handlar det om en samverkan mellan den lärarledda undervisningen och elevernas egna arbete.

Slutsatsen man kan dra av detta är att professionen måste utveckla och förbättra formerna för läxor. Det pedagogiska utbytet måste bli bättre.

Dock kan det inte vara politikens uppgift att detaljutforma läxornas utformning som ett pedagogiskt redskap för att gagna eleverna bäst. Därför är det inte lite förvånande att utbildningsministern Jan Björklund (FP) går ut och förordar mer katedral undervisning. Det verkar som om han inte förstår vad begreppet står för. Men inte heller oppositionens Ibrahim Baylan (S) går fri från kritik för hans försök att rikta ljuset från socialdemokratins svek mot eleverna när man införde flumskolan med kunskapsförakt. Hans experter tycks finnas på Skolverket, men det är inte där pedagogisk forskning bedrivs. Däremot brukar det komma en hel del misstolkningar därifrån från det hållet. Min uppfattning förblir att Skolverket främst är till för att följa upp om lagar, förordningar och föreskrifter följs, inte för att utföra eller tolka vetenskaplig undersökningar - alltför mycket av vänsterns flum har under lång tid backats upp från delar av det verket.

---

SvD, SvD, SvD, DN, DN, Aftonbladet, Aftonbladet

---

söndag 13 oktober 2013

Lidingömoderaterna på Lidingömässan i Frihamnen

Välkomna till Lidingömoderaternas mötespunkt på Lidingömässan. Där både ställer vi frågor och svarar!

Själv finns jag på plats kl 11.00-13.00.


Skickat från min Sony Ericsson X10

Med tvång ska landet byggas

Vi har tyvärr hört det förr - och det kommer alltid igen. Det är med tvång som landet ska byggas om socialdemokratin har makten.

Elever som är skoltrötta och hoppar av gymnasielinjer som med automatik ger behörighet till universitetsstudier, då ska kontrakt skrivas för att tvinga tillbaka elever till en utbildning som redan knäckt dem en gång. Behöver alla ungdomar gå på universitet för att lyckas i livet? Är universitetsstudier enda vägen till framgång? Det vore bättre att satsa på skolutbildning som ser till individens behov än till socialistiska skrivbordsstrategers förakt för praktiska yrken.

Aktuellt i dagarna är socialdemokraternas "lösning" av försvarets personalrekrytering: tvång för alla att delta i mönstring. Här håller rörelsens skrivbordsstrateger ett krampaktigt grepp om illusionen av att Sverige haft en allmän värnplikt de senaste decennierna. Eftersom tvånget fram till avskaffandet dels bara gällde män och dels successivt minskat ner till bara en bråkdel av varje årskull, så kan det inte kallas för "allmän värnplikt". Men för att uppfylla socialdemokratins efterkrigsillusion om att Sverige genom alliansfrihet i varje läge kan försvara sitt stora territorium så vill man blåsa upp en tro på att om alla tvingas till mönstring så kan gränserna bemannas av en talrik här till försvar mot varje anfallare.

Tror man på tvångets framgång måste man vara socialist och sätta kollektivet framför individen. Tror man på individen och dess motivation, är tvånget inte det första vägen att gå.

---

SvD, DN, DN

måndag 30 september 2013

Lidingöcentern fortsätter taktiserande i kommunfullmäktige

Lidingöcentern fortsätter sin linje att utan substans opponera. Man har helt missförstått sin uppgift som opposition: Oppositionen ska hitta fel hos Majoriteten, inte hitta på fel hos Majoriteten.

En av flera frågor gällde om Lidingö Stad ska satsa skattebetalarnas pengar i vindkraftsanläggningar. Med en blandning av svepande formuleringar om behovet av miljösatsningar och anklagelser om att Majoriteten inte kommit med detaljerade ekonomiska beräkningar.

Hans Barje (M) redovisade en bedömning från Handelshögskolan att Upplands-Väsbys satsning på vindkraftverk inte innehåller tillräcklig substans - bättre att kommunen satsar på att köpa miljövänlig energi än att äga produktionsmedlen.

Lidingöcentern, tätt följda av Socialdemokraterna, tycks inte ha något emot att sätta skattebetalarnas pengar på spel. Det är ju diametralt motsatt salvelsefulla uttalanden tidigare om det oansvariga i att lösa kommunikationsproblem på ön med t.ex. vägtunnlar - just därför att det skulle vara riskabel användning av skattebetalarnas pengar. Men vad är det i jämförelse med satsningar i riskabla energiprojekt någon annanstans?

Lidingöcentern är i varje fall konsekvent i sin populistiska linje. Riktigt belysande var alltså att inte förrän vid kommunfullmäktige sammanträde hade oppositionsrådet (C) kommit på att begära mera fakta - en fråga som hade kunnat väckas redan vid Kommunstyrelsens Arbetsutskotts sammanträde...

---

lördag 28 september 2013

Väger barnperspektivet tyngre än föräldrars religionsfrihet?

Sedan en längre tid har frågan om omskärelse av småpojkar är försvarbart. Argument för har framför allt varit föräldrars rätt till religionsfrihet och rätt att för barnets räkning bestämma om ett ingrepp som av dem anses som absolut nödvändigt för att tillhöra föräldrarnas religion.

Emot sådan, icke-medicinskt motiverad, kirurgi är de risker som alltid är förknippade med sådana ingrepp: bedövning, blödningar, infektioner.

I dagens DN skriver en rad företrädare för olika delar av Vårdsverige om att omskärelse av små pojkar inte är förenligt med FNs barnkonvention.

När det gäller omskärelse av flickor är opinion och myndigheter lyckligtvis klart emot. När det gäller pojkars rättigheter är det inte lika klart. Det har hävdats att de ingrepp som rubricerats som omskärelse innebär kontroll av kvinnors sexualitet. Ser man på den i befolkningen klart mer omfattande manliga omskärelsen i USA, så har den sitt ursprung i klara drag av behov av kontroll av pojkars sexualitet - en tro i många kretsar att ingreppet skulle omöjliggöra eller i varje fall fösvåra onani.

Bland vuxna i några länder i Afrika har omskärelse testats som skydd mot spridning av HIV. Resultaten är dock inte så övertygande om somliga hävdar. Dels är skyddet bara partiellt - drygt halverad risk jfr inget ingrepp, men uppföljningsperioden var högst två år och för individen är 60% skydd inte speciellt attraktivt. Tänk om någon annan dödlig sjukdom skulle motverkas med ett medel som bara halverar risken att få sjukdomen. Skulle vi acceptera ett vaccin mot stelkramp, polio eller smittkoppor med så dålig skyddseffekt. Däremot är det sant att ett 60%igt skydd mot smitta med HIV skulle innebära att smittan sprids långsammare i befolkningen. Men är det ett etiskt synsätt, att presentera omskärelse som ett skydd mot HIV för individen?

Nu handlar inte omskärelse av små pojkar främst om skydd mot HIV-smitta, utan om hur långt en religion får gå. Om FNs barnkonvention och en religions traditioner inte är förenliga - vad är det då som bestämmer vilket barnperspektiv som är det som svensk lagstiftning ska ta hänsyn till?

När det gäller om ingreppet ska betalas av sjukvården, av föräldrar eller samfund, så finns ju beslut i olika landsting om att låta utföra eller inte utföra ingreppet inom sjukvården. Inte utan fog talas om behovet att se till att OM ingreppet utförs så ska det vara så säkert SOM MÖJLIGT för barnet. Delvis finns här en parallell till abortfrågan - den fria aborten i sjukvården infördes inte så lite på grund av alla livsfarliga, illegala aborter som utfördes av ofta mindre nogräknade och även mindre utbildade personer. Man insåg att aborter ändå skulle utföras, så för kvinnors säkerhet beslöts att legalisera en säker verksamhet. Men det finns en avsevärd skillnad - omskärelse av pojkar är inte det samma som att hindra en oönskad graviditet.

....

lördag 14 september 2013

Centrum-Torsvik och Lidingöcentern

Lidingöcentern har inte mycket till egen politik utan gör allt för att finna opinionsvindar att dra nytta av. Så var det med alla överdrifter i frågan om att lösa Södra Huvudledens nuvarande sträckning genom ett villaområde och så var det också med hoppandet från tuva till tuva i frågan om att säkra kvaliteten i stadens gymnasieutbildningar. Lidingöcentern försökte fånga opinionsvindar men kom bara med det ena förslaget efter det andra som skulle få som konsekvens minskad valfrihet, sämre högstadieskolor och minskade resurser till undervisning för nöjet att betala för tomma lokaler.

Så nu gäller det frågan om den långsiktiga utvecklingen av Lidingö. I det stora projektet att INTE hålla diskussionerna i de politiska kretsarna, utan föra ut sakfrågorna till invånarna så driver Lidingöcentern nu tesen att moderaterna - eller majoriteten - redan beslutat att genomföra något av de scenarios som tagits fram som underlag för dialog med invånarna. Det är solklart att Lidingöcentern gärna såg att Lidingöborna skulle uppfatta det så, men sanningen är - som vanligt med Lidingöcentern - en helt annan.

Om man studerar materialet framgår det klart att det handlar om att beskriva olika framtidsscenarios och vad det skulle krävas för att nå olika mål. Skulle större delen av det sk Torsviksdiket - betongkonstruktionen med Södra Kungsvägen i botten - överdäckas skulle det krävas omfattande exploatering för att finansiera detta.

Först efter en omfattande dialog med invånarna - formella samråd, sammanställning av synpunkter inlämnade till Lidingö Stad och - inte minst - våra aktiva medlemmars möten med Lidingöbor i Centrum och vid dörrknackning - har vi börjat formulera hur vi i harmoni med Lidingöborna vill se Lidingös utveckling. Det handlar om att våga lyssna och därefter ta ställning till hur vi kan verka så att Lidingö behåller sin gröna småstadskaraktär och samtidigt göra det möjligt att behålla och utveckla service i form av affärer och kommunikationer. Och kanske också göra det möjligt att bygga ett nytt och fräscht badhus. Men det kräver omsorg om ekonomi och öns naturresurser. Ett opportunistiskt parti som Lidingöcentern kan inte det, eftersom man bara vänder sig efter hur man tror vinden blåser vid just det tillfället.

En fråga som dykt upp då och då handlar om bl.a. Stockholms Handelskammares utlåtande som föreslår utbyggnad av tunnelbana till Lidingö. Men vad de flesta förespråkarna på ön INTE tycks kännas vid är att det även handlar om att öka invånarantalet med ca 30.000 invånare (10.000 nya bostäder skulle krävas. Och det handlar inte om tre stationer på Lidingö, utan i så fall en station. Detta belyser tydligt att man inte bara kan se till eventuella fördelar av olika förslag, utan även måste se vad de kostar - och då inte bara i pengar utan i högsta grad i miljö i vidaste bemärkelse.

Lidingöcentern påstår enligt senaste numret av Lidingö Tidning (13/3) att majoriteten gjort en pudel. Antingen vet man inte vad begreppet står för eller så försöker man lura Lidingöborna. Det blir ju i varje fall ett försök att vända bort intresset från sakfrågorna. Majoriteten har aldrig föreslagit något av de fem olika framtidsscenarierna, alltså är det inte fråga om någon pudel.

Men besvikelsen är nog stor i Lidingöcentern. Man har försökt få det att framstå som om majoriteten vill genomdriva alla scenarios. Och så visade det sig att det inte var fallet. Det är nästan så att man kan tro att Lidingöcentern skulle vilja genomdriva ett expansivt förslag i folkomröstningen för att sedan påstå att det är majoritetens förslag.

---

fredag 13 september 2013

Alliansregeringen satsar stort på skolan

Idag tillkännagav Alliansregeringen kommande års satsning på skolan. Det handlar både om mer resurser för att utveckla systemet med förstelärare och lektorer och om att minska den administrativa bördan. Att låta lärarna vara mer lärare är inte bara lovvärt, det är ett nödvändigt steg för en bättre skola.

Socialdemokraterna lovar i sin godhet att inte riva upp reformen med förstelärare och lektorer, men i övrigt fick vi inte veta annat än att huvudmålet för S är att anställa fler lärare. Och i Aftonbladet reduceras miljardsatningen till 604 miljoner. Tala om att gripa efter halmstrån!

---

SvD, SvDDN, DN, Expressen, Expressen, Aftonbladet

---

onsdag 11 september 2013

Vart är Karolinska Universitetssjukhuset på väg?

Som anställd vid Karolinska Universitetssjukhuset har jag givetvis ingen kritik att framföra mot sjukhusets ledning. Det kunde ju uppfattas som illojalt mot ledningen, även om det även skulle kunna tolkas som en lojalitet med patienter och skattebetalare att framföra kritik om en verksamhet sköts dåligt genom att korrekt vård inte ges eller skattemedel slösas bort. Men ingen kritik från min sida...

Däremot kan man ju se vad andra skrivit och framfört.

I februari konstaterade landstingsrådet Lundquist i landstingsfullmäktige att sjukhuset inte följer avtal och fastställt vårdprogram och att män i barnlösa par inte får den utredning och behandling som landstinget bestämt ska ges. Dessutom tar man betalt för tjänster som inte levereras. (och detta pågår fortfarande).

Barnmorskor samlade sig i somras till kritik mot dåliga förberedelser för sommarens förslossningar. Målet för deras kritik var för ovanlighetens skull inte politiken, utan klinikledningar och sjukhusledningar som enligt deras uppfattning skönmålat situationen inför landstingets tjänstemän och politiker.

I dagens DN skriver Hanne Kjöller om Datainspektionens klagomål avseende journalsekretess vid Karolinska Universitetssjukhuset.

I dag har det rapporterats i TV hur planeringen av ett nytt strålhus toppstyrts så att det höll på att ta en ända med förskräckelse. Lyckligtvis nådde fackets och skyddsombudets protester fram till finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl som satter ner foten och begärde in synpunkter från experter utanför Stockholm.

I förra veckans Dagens Medicin rapporteras om en divisionschef - tillika medlem i sjukhusets ledningsgrupp - som bisyssla sitter i en privat vårdkoncerns styrelse. Men det var tydligen utan problem, eftersom sjukhusdirektören givit sitt godkännande.

---

DN

---

tisdag 10 september 2013

Om andrologi och politik

I Dagens Nyheter citeras en studie där man funnit ett samband mellan ökande testikelstorlek och minskande intresse att ta hand om sina barn. Förvisso finns ett statistiskt säkerställt samband mellan testikelstorlek och neuropsykologiska undersökningar. Men sambandet är inte speciellt stort. Man kan sammanfatta att ungefär 5% av variationerna kan bero på skillnad i testikelstorlek. Återstår således andra faktorer att orsaka återstående 95% av variationer.

Till detta kommer frågetecken kring studiens ringa storlek (ett 70-tal individer av vilka ett 50-tal lät mäta testikelstorlek). Mätmetoden för testikelstorlek går inte enkelt att validera - bygger på mätningar främst av delar av hjärnan. Och det är inte den uppmätta testikelstorleken, utan den variation i testikelstorleken som inte beror på skillnad i kroppsstorlek, som man använt i jämförelserna.

Den slutsats jag måste dra - baserad på vetenskaplig evidens - när jag tillfrågades av DNs journalist är att man förvisso visat ett statistiskt samband men att uppenbarligen många andra faktorer spelar in, dvs det går inte att utifrån en mans testikelstorlek avgöra om han kommer att ta väl hand om sina egna barn.

Men tydligen har den kommentaren retat en läsare så till den grad att jag får ett e-brev samma morgon:


"Hej!


Jag förvånas av dina kommentarer relativt de rön som presenteras i dagens DN.


Jag menar, om man nu har lyckats konstatera ett samband mellan testikelstorlek och engagemang i barnens uppväxt, så är väl det en uppgift som är intressant nog, i rent vetenskapligt hänseende.


Istället för att kommentera denna koincidens i sig, infogar du den direkt i en politisk agenda.


Jag vet att du är androlog och politiker men att du (medvetet) blandar ihop vetenskap och politik på det sättet tycker jag är anmärkningsvärt."
Nej, jag blandar varken medvetet eller omedvetet ihop vetenskap och politik här. Min kommentar till DN var helt vetenskapligt grundad. Men, om man anser att det är att blanda ihop politik och vetenskap att på vetenskaplig grund ifrågasätta politiska dogmer, då kommer jag att fortsätta blanda ihop.

---

fredag 6 september 2013

Hersby Gymnasiums nya namn lär bli ... Hersby Gymnasium

När det stod klart att den bästa lösningen för Lidingös kommunala gymnasier var en sammanslagning ville vi ge elever och personal möjligheten att gemensamt arbeta fram det nya gemensamma gymnasiets namn. Namnfrågan är en viktig identitetsfråga för elever och personal. Därför var det av största vikt att framtagningen av ett namn för den gemensamma enheten inte blev en politisk process i stadshuset, utan en del av arbetet med att skapa ETT gymnasium.

Såvitt jag har förstått har en omröstning bland elever och personal givit resultatet att 87% är för att det nya gymnasiet får namnet Hersby Gymnasium.

Jag minns fortfarande den irritation det väckte 1973 när den tidens kommunalpolitiker ville döpa om Hersby Skola till Gustaf Dahlén-skolan. Förslaget blev inte verklighet, men upplevdes som ett grovt, och onödigt, integritetsintrång. Det är därför glädjande att det nya namnet tagits fram i en process bland dem som är mest berörda och jag hoppas att de 13% som inte röstade på detta alternativ ändå kan uppleva en god gemenskap och trivas i Hersby Gymnasium framgent.


---

onsdag 4 september 2013

Minna Klintz (fp) lämnar alla kommunalpolitiska uppdrag

Idag kom det överraskande beskedet att Minna Klintz (fp) lämnar alla kommunalpolitiska uppdrag i slutet av denna månad. Det innebär ett plötsligt och oväntat byte av ordförande i Utbildningsnämnden.

Med full respekt för Minnas beslut, grundat i hennes situation som lycklig, men stressad, småbarnsförälder, måste jag ändå beklaga det ur perspektivet Lidingös Utbildningsnämnd. Vi har haft ett mycket gott samarbete - konstruktivt för att utveckla den politiska styrningen till mer övergripande och uppföljande arbete snarare än detaljstyrning. Vi i den styrande majoriteten är överens om det mesta och i de stycken vi haft lite olika synpunkter har det goda samarbetsklimat som Minna grundlagt möjliggjort för oss att resonera oss fram till lösningar som varit acceptabla för alla i majoriteten och samtidigt lämpliga för verksamheternas barn, elever och personal.

Mycket arbete återstår för barns och elevers bästa i Lidingös förskolor och skolor (fristående som i egen regi) och i det arbetet är Folkpartiets val av efterträdare till Minna Klintz av ytterst stor betydelse.

---

måndag 2 september 2013

Föreningsmöte med försvarsministern

Måndagskvällen har Lidingömoderaterna celebert besök i form av försvarsministern. En lysande presentation som belyste Nya Moderaternas roll som mest försvarsvänliga riksdagsparti. Tre huvuduppgifter: utveckla samhällets allmänna krisberedskap, genomföra det aktuella försvarsbeslutet samt förbereda nästa försvarsbeslut i Riksdagen. Mycket information framfört på ett intressant sätt!

tisdag 27 augusti 2013

Om olika former av läxhjälp


I dagens SvD höjs flera röster mot privat läxhjälp. Tyvärr blir det huvudsakligen angrepp mot att RUT går att använda för föräldrar som vill ha hjälp för att stödja sina barns utveckling i skolan.

Det förekommer förvisso kommentarer som pekar på att problemets kärna inte är förekomsten av privat läxhjälp, utan föräldrar som saknar intresse eller förmåga att aktivt stödja sina barn – och att skolan har en uppgift att ge dessa barn likvärdiga förutsättningar för att ha framgång i sin skolgång.

Det är med denna bakgrund Lidingö Stad håller på att införa läxhjälp i alla stadier. Inte för att det skulle vara fel att föräldrar själva vill välja och påverka hur barnen får läxhjälp. Men de som är kritiska mot privat läxhjälp borde tänka en gång till. Vad innebär RUT för de föräldrar som vill att barnen ska få hjälp i sitt eget hem? Jo, det innebär att betydligt bredare grupper än de allra rikaste kan kosta på sig detta – och att de som utför tjänsterna inte ingår i den ”svarta” sektorn av ekonomin.

Människor är olika; det gäller även skolbarn. Läxhjälp behövs i olika former. Om RUT innebär att somliga elever får hjälp utanför skolan, innebär det faktiskt att skolornas resurser kan fokuseras för de elever som inte får samma stöd hemifrån, oavsett som avsaknaden av stöd beror på bristande resurser eller bristande intresse.

Diskussionen påminner om 1970- och 1980-talens diskussion om privat sjukvård: det var fel att ”betala sig förbi kön”. Även om man hade råd att betala sin höftledsoperation skulle man i socialdemokratins kö-samhälle bli kvar i kön – trots att köerna blev kortare tack vare att somliga själva köpte sig ur kön.

En invändning som ofta framförs mot privat läxhjälp inom RUT är den subvention som ges. Men detta måste ju ses i perspektivet att tjänsten i detta system blir ”vit”. Hur mycket läxhjälp betalades ”svart” innan det blev en del av RUT?

---

SvDSvD

---

måndag 26 augusti 2013

Lidingöpartiets olika ansikten i skolfrågor

I en interpellation ifrågasatte Lidingöpartiet hur förskolor och skolor sköts på Lidingö. Det första insinuanta inslaget är påståendet att Gångsätra gymnasium skulle lagts ner under mycket märkliga former. Frågan är då hur Lidingöpartiet anser att en fråga ska utredas och beslutas. I själva verket har Utbildningsnämnden under flera år informerats så gott som månatligen om Gångsätras ekonomiska bekymmer och alla åtgärder skolledning och förvaltning vidtagit för att förbättra situationen. När detta visat sig utan tillräcklig effekt beslut en enig Utbildningsnämnd i december 2011 att utreda hur en sammanslagning skulle kunna göras. Vid nämndens sammanträde i april 2012 gavs en muntlig redogörelse för huvuddragen i utredningsresultatet och att beslut skulle fattas på nämndens ordinarie sammanträde i juni samma år. Vid det senare sammanträdet yrkade Lidingöpartiet på avslag, det vill säga att man inte ville göra något alls, trots att det skulle innebära årliga underskott i storleksordningen 12 miljoner kronor. Avslagsyrkandet gav inget som helst alternativt förslag till hur de stora underskotten skulle klaras av. Om det var något som var märkligt, så är det Lidingöpartiets ställningstagande att fortsätta med enorma ekonomiska underskott, som skulle leda till konkurs för det kommunala gymnasiet eller åtminstone drastiska kvalitetssänkningar. Den politiska majoriteten var inte beredd att offra kvaliteten, men Lidingöpartiet tyckte det var den bästa lösningen.

Som bevis för alltför stora barngrupper hänvisas till en artikel i Svenska Dagbladet, men inte till aktuella data från Lidingö - data som är tillgängliga för Lidingöpartiet som är representerat i Utbildningsnämnden.

Vidare hänvisar man till insändare i lokalpressen. Det är förvisso ytterst beklagligt att personal vid Lidingös kommunala skolor upplever situationen så negativ som den citerade insändaren ger uttryck för. Åtminstone vad avser anställningsstopp är det uppenbart att insändarskribenten inte haft korrekt information. Det är allvarligt att anställda i verksamheten inte nås av korrekt information och ett tillstånd som vi moderater i Utbildningsnämnden tar mycket allvarligt på.

Men sammanfattningsvis, om Lidingöpartiets politik varit rådande skulle de kommunala verksamheternas ekonomi varit betydligt värre än vad den är. Men sådana petitesser bekymrar knappast Lidingöpartiet.

---

söndag 25 augusti 2013

Socialdemokratin har inget fokus på skolans stora problem

I dag har Stefan Löfven hållit sitt sommartal och enligt alla referat är hans stora förslag om skolan att skapa lagar så att kommuner som inte vill ha konkurrens ska kunna hindra etablering av friskolor.

Förvisso är det ett problem när skolor går i konkurs, men det är långt ifrån det största problemet för svenska elever och föräldrar. Det allra värsta är de skolor som sviker sina elever genom otillräckliga kunskaper, ofullständiga betyg och krossat självförtroende. Undersökningar visar att det inte är de totala resurserna som spelar roll, utan det pedagogiska ledarskapet och lärarnas förmåga som avgör mer än socioekonomiska faktorer. Kommuner där politiker i stället för pedagogerna utformar skolornas arbete har betydligt sämre resultat än kommuner där professionen leder det pedagogiska arbetet.

Men detta ser inte Löfven och socialdemokraterna. Där är det friskolorna som är det helt avgörande hotet mot eleverna. Men det är väl skönt för de partivänner som lokalt styr och ställer med kommunala skolor i stället för att låta skolledningarna leda arbetet och låta lärarna vara lärare - om dessa kommunalpampars inflytande kan utökas till att hindra besvärande konkurrens, dvs skolor dit missnöjda familjer kan vända sig, då har invånarnas makt beskurits till förmån för politikers inflytande. Offret för detta slags "demokrati" är elevernas kunskap och därmed deras framtid. På sikt är det även hela Sveriges framtid som står på spel.

Det verkar som om isolationisterna inom S blir allt framgångsrikare; de som på 80-talet ville förbjuda innehav av parabolantenner för att skydda svenska folket från osunt inflytande. Nu ska politiker skydda folket från verksamheter som kan tillåta elever att gå i annan skola än den kommunala.

---

SvD, DN, Expressen, Aftonbladet

---

lördag 24 augusti 2013

Socialistiskt experiment rann ut i sanden

I veckans nummer av Dagens Medicin rapporteras att ett initiativ från föreningen Socialistiska läkare gått i kvav. Idén, som kom upp redan 2011, var att skapa en kooperativ vårdcentral som en protest mot de privata företag som driver vårdcentraler enligt avtal med respektive landsting.

På föreningens hemsida kan man läsa om höga ambitioner och socialistiska demagogi från 2011 och 2012, men föreningen Socialistiska läkare förefaller inte längre vara inblandad och det har blivit helt tyst. På Facebook-sidan har inget meddelats sedan vintern 2012.. Vad hände? Enligt Dagens Medicin 21 augusti 2013 har man kommit fram till att projektet var ogenomförbart.

I princip är väl inte personalkooperativ fel, men det verkar alltså som om den socialistiska basen inte fungerar. Vi som inte är troende socialister är inte helt förvånade.

---

Otydligt om ökad frihet i kommunal omsorg

I dagens DN presenterar KD tankar om att luckra upp socialtjänstlagens krav på bedömning av behoven av skattesubventionerad omsorg.

På många sätt är tanken ytterst tilltalande - den enskilda individen bedömer själv sina behov och väljer utförare som kan lösa behoven. Att minska den enskildes beroende av ett myndighetsbeslut är i högsta grad eftersträvansvärt - att inte behöva stå med mössan i hand och underdånigt ta emot kommunaltjänstemannens beslut.

Ett problem som skribenterna mycket snabbt glider över är frågan om det kan leda till överutnyttjande. Den frågan uppkommer alltid när konsumenten inte står för hela kostnaden. Å andra sidan är det inte önskvärt att friheten att beställa tjänster för viktiga behov bara skall vara förbehållna individer med tillräckligt god ekonomi. Därför är skattesubventionering det etiskt mest korrekta och då finns oftast ett skäligt behov att kontrollera att bidragen inte missbrukas.

Men man kan ju dra vissa paralleller med sjukvård - den som mår dåligt eller är orolig för sin hälsa kan ju söka sjukvården utan att först få behovet godkänt av en myndighetsperson. En eventuell utredning och behandling i sjukvården görs sedan - i bästa fall - i samförstånd mellan sjukvård och patient, inte efter myndighetsbeslut.

När nu KD föreslår att kommuner ska ges rätt att kunna erbjuda kommunal omsorg utan myndighetsprövning av behovet, så är både omfattning och konsekvenser mycket vaga. För eventuellt överutnyttjande hänvisas till att "Erfarenheter från kommuner som tillämpat liknande system indikerar inte heller några ökande kostnader, ...". Som kommunalpolitiker finns det även skäl att hissa varningsflagg: "Slutligen innebär förslaget en möjlighet och inget krav på kommunerna eftersom kommunen väljer själv om den vill tillämpa modellen." Detta brukar innebära att det finns en påtaglig risk för ökade kostnader för kommunerna, men att staten inte har för avsikt att kompensera för kostnadsökningar. Och det talar emot slutsatsen några rader ovanför: "Det finns invändningar mot att införa minskad biståndsbedömning, där risken för överutnyttjande av offentligt finansierade insatser nämnts. Vår bedömning är att någon sådan risk inte föreligger.".

Sammanfattningsvis finns det mycket sympatiskt i förslaget, men omfattning och konsekvensbeskrivning för skattebetalarna behöver belysas bättre. Det räcker inte att staten friskriver sig från en kommande kostnadsexplosion.

---

fredag 23 augusti 2013

Konsekvent kluven tunga från S

Säga vad man vill, men Socialdemokratin uppträder i varje fall konsekvent. Sedan flera år har man ju - i brist på en konsekvent linje i politiken - excellerat i att alltid ha minst två uppfattningar.

Nu senast gäller det om man tänker återställa Alliansregerningens skattesänkningar. Partiledare Löfven säger att man inte ska höja skatterna om man vinner valet, andra företrädare, såsom VU-medlemmen Morgan Johansson och flera andra är helt emot att man efter en eventuell valseger inte raskt ska höja skatter som Alliansen har sänkt. Och den ekonomiska talespersonen Magdalena Andersson har upprepade gånger yttrat "vi ska inte gå till val på att höja skatter". Men eftersom det har upprepats så är det svårt att tolka detta som annat än ett löfte att man inte ska lova att höja skatten under valrörelsen. Som ordföranden i Riksdagens sinansutskott, Anna Kinberg Batra,  påpekar - alla löften om ett Bidragssverige istället för ett Välfärdssverige med jobb om S vinner valet kräver kraftigt höjda skatter. Men om man höjer dem efter valet har Magdalena Andersson inte svikit sitt ord. Bara de svenskar som missuppfattat henne och trott att hon menade att skatterna inte skulle chockhöjas bara för att man inte haft det som ett vallöfte.

---

SvD, SvD, SvD
---

Med den svenska avundsjukan som standard

I veckan har det varit riksdagsdebatt om OECD rapporten från i våras. Vänstern hävdar med denna rapport som stöd - eller rättare sagt med vissa delar av rapporten - att orättvisorna har ökat i det svenska samhället. Men - som flera påpekar - från vänsterhåll tar man inte in hela rapporten, framför allt inte delar som (1) visar att de med lägsta inkomster inte fått det sämre - det är i högre inkomstskikt som inkomstspridningen ökat samt (2) den största förändringen kom under en S-regering som styrt med stöd av vänstern...

På motsvarande sätt upplevde jag den radiodiskussion som Ulf Kristersson hade i veckan angående ökande korta sjukskrivningar; medan ministern dels visade att han tog varningssignaler på allvar och dels påpekade behoven av fördjupade undersökningar av orsakerna. Men från oppositionshåll (här Miljöpartiet) visste man redan orsakerna: deltidsarbete, ojämställd arbetsmarknad, äldreomsorgens organisation, ansvar för familj och hem (kvotering av föräldraförsäkringen skulle lösa problemen...). Det känns oerhört betryggande med en så intellektuellt inriktad socialförsäkringsminister som Ulf Kristersson - må han få fortsätta flera år till!

---

SR, DN, SvD, DN

---

söndag 11 augusti 2013

Jan Björklund och Folkpartiet gör det för enkelt

Det rapporteras nu att Jan Björklund upprepat sitt och Folkpartiets mantra att skolan ska förstatligas. Motiveringen ska vara att kommunaliseringen misslyckats. Visserligen har en utredning tillsatts men Björklund har redan bestämt sig för vilken slutsats den ska komma fram till.

Det är olycksbådande både för den svenska skolan och för den svenska demokratin.

Det var så mycket mer skada som socialdemokratin gjorde på  skolan. Förvisso finns det många kommuner som inte levt upp till de krav som med alla rätta kan ställas på modern skola i Sverige. Men det finns ju många kommuner som lyckats bra.

Undersökningar har ju visat att det inte i grunden är de ekonomiska resurserna som är avgörande - kommuner med lika förutsättningar kan ändå ha mycket olika resultat. Och då är det inte mängden pengar som satsar som avgör utan andra faktorer, främst lärares kompetens och skolledares förmåga att leda. De kommuner som lyckas sämst, är de där de lokala politikerna inte ger professionen chansen att leda verksamheten.

Till detta kommer att Skolverket inte övertygat i sina politiskt motiverade kampanjer om socioekonomiska förklaringar till skillnader mellan kommuner, utan att ta hänsyn till såväl internationell som inhemsk kunskap om mer avgörande faktorer. Detta gör det svårt att se en mer statlig inblandning i skolan som något annat än en återgång till gångna decenniers flum.

Jan Björklunds istadiga tro på förstatligandets välsignelse förefaller även utgöra ett kraftigt underkännande av de övriga viktiga beslut om skolan som Alliansregeringen tagit, däribland:
- stärkt lärarkompetens och ökad status genom förbättrad lärarutbildning, införande av förstelärare och lektorat
- skiljandet mellan Skolverk och Skolinspektion
- införande av betyg tidigare i grundskolan och utökat antal betygssteg
- lärlingsutbildning och möjligheten att genomgå yrkesutbildning i gymnasiet utan krav på högskolebehörighet

Jan Björklund verkar mest se till organisatoriska frågor och mindre till individerna i skolan: elever och lärare. Moderat skolpolitik handlar mycket mer om hur professionen kan ges bättre möjlighet att utveckla skolan, hur nya former kan skapas för att på nya sätt - i varje fall från svensk horisont - utveckla skolans stöd och stimulans till alla elever.

Men Socialdemokratin vädrar uppenbarligen morgonluft. En ny lekkamrat i den sociala ingenjörskonstens fina salonger: idag föreslår S att Stat och Kommun ska reglera etableringen av friskolor. Förvisso är det upprörande hur vissa skolor har misskötts, men lösningen är inte den sortens inflytande från kommuner och stat. Men det är Socialdemokratins djupt rotade motvilja mot valfrihet - gärna valfrihet efter att byråkrater och politiker begränsat valmöjligheterna. Stärk gärna Skolinspektionens kompetens i företagsekonomiska frågor. Och bedöm kommunala skolor efter samma måttstock!

Om något förstatligande ska vara berättigat, så måste det vara de kommuner där man inte klarat av att ge professionen tillräckliga förutsättningar. Låt de välskötta kommunerna fortsätta sitt framgångsrika arbete!

---

SvD, DN, Expressen, Aftonbladet, SvT, Sveriges Radio

fredag 2 augusti 2013

Kattrakande och ineffektivt använda resurser i sjukvården

I dagens SvD skriver riksdagsmannen, läkaren och professorn Finn Bengtsson klokt om resurser till sjukvården - att statliga stimulansmiljarder har temporär och begränsad effekt, som svar på ett tidigare inlägg av docenten och överläkare i Skåne Mikael Eriksson. Den senare föreslår en vårdplatsmiljard för att stimulera landstingen att undanröja vårdplatsbristen. Reaktionen är förståelig - när akut sjuka patienter inte kan beredas rimlig vårdplats på de stora sjukhusen är något fel. Men Finn Bengtssons invändning är klok - en sådan insats kan bara ha temporär effekt och man kan fråga sig hur ett mer eller mindre tillfälligt tillskott på mindre än 1 procent skulle kunna ha någon större effekt på lång sikt. Bengtsson pekar på bristande samarbete mellan försäkringskassa och landsting som en väsentlig faktor till att motsvarande rehabiliteringsmiljard haft mindre än avsedd effekt. Därför förordar han gemensam huvudman för sjukvård och försäkringskassa, statlig eller landstings-ledd spelar mindre roll enligt Bengtsson - det väsentliga är gemensamt huvudmannaskap för att minska kattrakande, manipulerande och andra effektivitetssänkande aktiviteter.

Det leder mig osökt in på egna och kollegors erfarenheter av dagens sjukvårdsadministration i Stockholm - och då i synnerhet de stora sjukhusens kliniker. I veckan har Stockholms kapacitet för förlossningar diskuterats. Det är uppenbart att nuvarande kapacitet inte räcker till - men att bara hänvisa till politiken är att göra problemet väl enkelt. Det lär till exempel vara så att en klinikledning i panik försökt hindra barnmorskor att ta ut sin semester i enlighet med lagar och avtal semester verkar inte vara situationen vuxen. Men det är ju lätt att skylla allt på politiker för att slippa ta eget ansvar...

Jag har påpekat det tidigare: den sjukvård som utförs inom landstinget och privata verksamheter är till helt övervägande del av mycket god kvalitet, men i varje fall inom landstingets egna enheter finns det byråkratiska överbyggnader som skapar extra kostnader - eller till och med bryter mot landstingets regler och vårdprogram för att "fixa" intäkter. Läkaresällskapets tidigare Generalsekreterare för Riksstämman, Nils Conradi, har mycket träffande beskrivit svenska landstings generella organisatoriska uppbyggnad som historiskt-militärisk med General (Direktör), staber, divisioner, enheter osv. Till detta kommer mycket ensidig kommunikation uppifrån ner till fotfolket som möter patienterna. Däremot är kanalerna åt motsatt håll i alltför många fall igenstängda - mellanchefer som gör allt för att tillfredsställa högre chefer vill inte föra "obehaglig" information vidare uppåt. Det har till och med förekommit att fotfolk som har från chefen avvikande uppfattning stämplas som "illojal" eller till och med tillfrågas om de har "psykiska problem". En sådan organisation sätter inte patienten främst, alla vackra visionsord till trots. Dessutom skapas onödiga kostnader utan att förbättra vård genom att vårdpersonalen blir frustrerad och inte sällan utbränd. Fråga gärna landstingets företagshälsovård - Previa - hur de stora sjukhusens medarbetare mår!

Men visst finns det även politiska problem. Ett av dem illustrerades i veckan av ett inlägg från Miljöpartiet. Det är visserligen lovvärt att man vill verka för förbättrad förlossningsvård, men i det aktuella förslaget att införa en trygghetsgaranti bidde det inte ens en tumme! Men istället för att trolla fram fler barnmorskor och fler förlossningsplatser vill man satsa på att fler barnmorskor ska ha tid att föra lugnande samtal med blivande mammor (som oroar sig för att behöva åka utanför länet för att föda). Miljöpartiet förefaller vilja lösa behovet av förlossningsplatser genom lugnande samtal. Men det räcker inte med det. MP "föreslår därför att landstinget finansierar den kostnad som uppstår, genom en särskild doulapeng". Men snälla nån - det är inte att finansiera en sådan peng, det är hur man administrerar utbetalningen. Varifrån ska pengar komma? Från kollektivtrafiken, eller vilken annan verksamhet ska dras ner? Eller ska skatten höjas - och hur mycket i så fall?

---

SvD

---

onsdag 24 juli 2013

Kampen mot inskränkthet och xenofobi måste ständigt föras och vinnas

Som humanist måste man ständigt föra kampen mot inskränkthet och xenofobi. Inte därför att medmänniskor som ger uttryck för detta skulle vara mer onda än andra, utan därför att det är ett uttryck för en grundläggande instinkt som finns i oss alla: behovet av att definiera en grupp som man tillhör.

Det har säkert varit en utvecklingsmässig fördel att hålla samman som grupp, men i takt med att vi blir allt mer upplysta och civiliserade så är det viktigt att inse hur rädslan för främmande individer ligger djupt förankrat i vårt DNA, vårt nervsystem och även i våra kulturer.

Vi kan se inordnande i grupper redan under barnaåren, där det positiva är trygghet och gemenskap men avigsidan lätt kan bli hackkycklingar och mobbning. Vi ser det som mer vuxna i föreningsliv (inte minst inom idrotten där "tillhörigheten" till en viss klubb kan betyda mycket för den enskilde individen, men där avigsidan brukar kallas huliganism, upplopp och andra våldsamheter.

Vägen till att minska konflikten mellan grupptillhörigheten och vad som är dess negativa sidor kan alltså inte handla om att fördöma individen utan måste handla om att försöka skapa insikt - och det kräver faktiskt en betydande grad av respekt för den kränkande individen, men inte respekt för de kränkande uttrycken! Riktigt hur detta ska gå till i praktiken vet jag inte riktigt (visste jag det hade jag nog en fantastisk inkomstkälla...)

Men däremot är inte vägen att gömma konflikter i olika ord-dräkter. Där håller jag fullständigt med bloggaren i SvD, Ivar Arpi, som idag skriver om just detta och problematiken i att gruppindela människor i samhället:

"I dessa frågor pågår ett konstant semantiskt svedjebruk, där det ena ordet efter det andra blir problematiskt. Men det är främst ordlekar. De verkliga integrationsproblemen kvarstår oavsett ordval."
...
"Genom att föra statistik på utländsk bakgrund får man information om bland annat social rörlighet och graden av integration. Dessutom är bakgrund ofta viktigt för individen själv, om än inte alla. Men medan utländsk härkomst är en övergående fas, är rastillhörighet en permanent husarrest. Medan Heinö och Demkers förslag skulle resultera i sämre kunskap om hur integrationen går, leder Jebaris till ett samhälle där integration inte längre är möjligt, där olikhet definierar oss. Med rastänkandet blir människor slonker för alltid."

måndag 22 juli 2013

Om extremism, våld och humanistisk värdegrund

I dag skriver den moderate riksdagsledamoten Amir Adan i SvD om extremism och våld. Han tar upp problemet att alltför många unga förefaller sakna förmåga att kritiskt granska de våldsförhärligande websidor som finns. Jämförelsen mellan riksdagspartieterns dagliga träffar och våldssidornas är slående.

Även om websidorna som sådana inte bevisligen ger upphov till grymma våldsdåd, så finns onekligen en oroande tendens till ökad acceptans av våld i olika politiska sammanhang.

Men även där det inte talas om våld finns obehagliga och orättfärdiga yttranden på vissa hemsidor. I samband med att en husläkare häktades misstänkt för sexuella övergrepp har somliga xenofoba hemsidor nappat på att den misstänkte inte är av svenskt ursprung. På hemsidor jag sett (men inte tänker ge spridning åt) går man snabbt till angrepp mot Erik Ullenhag och alla läkare som inte är "svenska" - därför att Ullenhag ju givit uttryck för att flyktingar som kommer hit med avancerad utbildning och yrkeserfarenhet ska ges möjlighet att fortsätta verka inom respektive yrkesområde. Men det passar inte xenofoberna - har en utländsk läkare begått allvarliga brott, så ska alla i gruppen utländska läkare svartmålas som förbrytare och politiker som vill underlätta för hederliga yrkesmän och -kvinnor utmålas som varandes i maskopi med organiserad brottslighet.

Jag håller med Amir Adan om att skolan har en viktig roll - och det är oroande att undersökningar tyder på att gymnasieskolor misslyckas med att öva eleverna i kritiskt tänkande. Kanske är det som krävs inte fler politiska regleringar med obligatoriska kursmoment (ex historia: förintelsen) utan mer av pedagogisk kunskap - hur når man ungdomar på glid in i våldsbejakande extremism, in i kulter med tvivelaktig värdegrund? Var går gränsen mellan åsiktsfrihet och åsiktsförtryck? Gränsen mellan rätten att uttrycka en åsikt och verbalt förtrycka en medmänniska?

---

söndag 21 juli 2013

Överdrifter mår ingen bra av

I SvD skriver Malin Appelgren (KD) och Christian Ekström-Sörlie tendentiöst om förskolans eventuella negativa effekt på ungas psykiska hälsa. Förvisso har författarna en poäng i att små barn - av all kunskap som hittills inhämtats att döma - under de första åren har ett starkt behov av nära kontakt med ett fåtal vuxna, vilket under slutet av 1900-talet oftast inneburit föräldrarna.

Utifrån detta drar man sedan mycket vida slutsatser.
"Vi har alltså tre oomtvistade företeelser: ökande psykisk ohälsa bland ungdomar, allt fler barn som i tidig ålder separeras från sina föräldrar för att börja förskola samt det faktum att barns bristande anknytning riskerar att bidra till psykisk ohälsa senare i livet. Om vi lägger ihop dessa företeelser blottlägger vi en fråga: Kan det finnas ett samband?"
Det första man kan ifrågasätta, är i vilken grad den ökande psykiska ohälsan är tidsmässigt kopplat till hur tidigt barnkullar börjat i förskola...

Det andra är om tidig start i förskola leder till bristande anknytning till vuxna, dvs att barn inte kan knyta an till andra vuxna i deras tillvaro...

Det tredje är det ännu mer uppseendeväckande påståendet att barnen "separeras från sina föräldrar". Denna term brukar användas när barn och föräldrar skiljs åt och därefter inte träffar varandra alls. Jag kan inte se detta som annat än tendentiöst - en överdrift för att skapa stämningen av övergivna barn...

Det fjärde är att man frågar om det kan vara ett samband - medan man borde fråga om det finns ett orsakssamband! Och då måste man kunna visa att den tidiga starten i förskolan är mycket vanligare bland unga med psykisk ohälsa jämfört med unga utan psykisk ohälsa och att den tidiga starten verkligen givit bristande anknytning till vuxna.

Vad innebär då start i förskoleverksamhet? En inte ringa andel barn börjar inte i vad de flesta menar med förskola vid ett års ålder även om föräldrarna börjar arbeta. Glöm inte det som nu ingår i "pedagogisk omsorg" och som tidigare kallades familjedaghem eller ännu tidigare dagmamma. Där var det just mindre grupper av barn med en och samma vuxna - något som givit många barn en trygg tillvaro under de timmar föräldrarna arbetat - en form av anknytning till vuxna som inte kan förringas. Denna typ av verksamhet svarar väl emot just studier av barn upp till 2-2½ års ålder och deras större behov av trygg kontakt med några få vuxna. Något äldre barn utvecklar mer och mer behov och nytta av att umgås med andra barn.

Överdrifter mår ingen bra av, varken små barn, äldre barn eller vuxna. Det är förvisso av vikt att undersöka om det finns ett orsakssamband mellan ökande andel vuxna med psykisk ohälsa och barns uppväxtförhållanden. Men det räcker inte med bara samband och förledande påståenden om separation av barn från föräldrar.

---

onsdag 10 juli 2013

Hett men inte solklart i London

Under konferensbesök här i London hinner man återstifta bekantskapen med brittisk nyhetsrapportering. Men det är inte alltid lätt att hänga med i svängarna - men inte ens journalisterna verkar riktigt klara över vad de senaste dagarnas besked från Labour egentligen innebär:

Först meddelar Ed Miliband, ledare för Labour, att man ska sluta ta emot kollektivanslutningsavgifter från fackföreningarna. Oron sprider sig för hur partiet ska klara det ekonomiska avbräcket. Sedan kommer signaler om att fackföreningarna motsätter sig förslaget därför att det kommer att vara förödande för deras ekonomi! Det är nu det börjar bli riktigt knepigt. En politisk kommentator anger att det kan bero på fackföreningarnas "political levy", vilket borde betyda någon form av ersättning med skattemedel.

Klart är dock att Ed Miliband nu försöker ge bilden av ett Labour utan kollektivanslutning. Vi får väl se hur det blir med det...

Men varmt är det i här i London. Längtar efter lite moln och kanske en snabb regnskur. 28-30 grader i skuggan är lite väl mycket för mig. Men det stör inte britterna, för nu - för första gången på 77 år - har en britt vunnit Wimbledon. Därför räknar man att även med att vinna över Australien i cricket i dagarna - det var tydligen också länge sedan det lyckades. Det är inte alltid jag förstår den brittiska logiken...

---

tisdag 2 juli 2013

Miljöpartiet ser höjda marginalskatter som önskvärt

I morgonens intervju i dagens morgoneko meddelade MPs språkrör att höjda marginalskatter är önskvärt. Det skulle bara vara någon eller några hundralappar per månad för inkomster mellan 40.000 kr och 50.000. Vad det skulle vara för högre inkomster meddelades inte, bara att det skulle bli ännu högre.

Därmed har MP tydligt visat vad man vill - högre marginalskatt. De allvarligt skadliga effekter det har på varje invånares ekonomi verkar man antingen inte bry sig om eller så har man ingen kunskap om det. Det spelar ingen roll hur gott ändamålet är, marginalskatter är skadliga.

---

SvD

---

Tankar om signaler från Almedalen...

I söndags signalerade Göran Hägglund (KD) att han vill höja maxtaxan för att göra barngrupper i förskolan mindre. Att göra maxtaxan rörlig är i och för sig inte fel - den har inte ändrats sedan den infördes, vilket i praktiken innebär att att skattebetalarna  står för mer och mer av förskolans kostnader. Men att i så generella ordalag tala om att barngrupper måste göras mindre talar mot bättre vetande. Om man stirrar sig blind på statistik, så kan man även på Lidingö se att vi har förskolor med grupper med barn som på papperet anges var över 30 stycken. Men det beror på att organisationen på dessa förskolor är sådan - och antalet barn per vuxen är inte ökat. Däremot innebär en sådan organisation att förskolan - professionen - från stund till annan (under dagen, från dag till dag, från vecka till vecka) kan skapa de konstellationer av barn och lärare som just då fungerar bäst.

Så en anpassning av maxtaxan så att den följer den allmänna kostnadsutvecklingen vore bra för förskolan, men inte detaljreglering av förskolornas verksamhet.

---

I går var det Sverigedemokraternas tur. Fanns det någon ideologi bakom de nya förslag som fördes fram? För mig lät det mest som löst hopfogade floskler i hopp om att värva väljare som låter sig nöjas med glada tillrop. SD säger sig vilja värva fler kvinnor, så man vänder sig till ett stort offentliganställt kollektiv med enkla lösningar. Och allt ska tydligen betalas med stopp i invandringen. Det brukar kallas populism när man föreslår enkla lösningar som inte är förankrade i verkligheten men som kan verka tilltalande om man inte ser till följderna...

---

SvD

SvD

---

onsdag 12 juni 2013

Positivt om Lidingö Friidrottsgymnasium

Med stor glädje kan jag konstatera att Lidingös Friidrottsgymnasium har lyckats bra - både med rekrytering av elever, elevernas idrottsresultat och med omhändertagandet av eleverna.

Detta framgår av såväl Lidingö Stads hemsida som Friidrottsgymnasiets egen hemsida.

Grattis till ett bra arbete!

---

tisdag 11 juni 2013

Släpp lärarne loss - det är vägen mot bättre skola

Moderat skolpolitik kan sägas bygga på tre lika väsentliga principer: kunskap, trygghet och valfrihet. Men det är den politiska inriktningen: barn och ungdomar ska skaffa sig kunskaper. Det är bara möjligt om det finns en grundläggande trygghet. Och olika individer har olika behov. Därför är en mångfald och en rätt att själva välja den inriktning som passar bäst.

Men för att detta ska kunna omsättas i verkligheten krävs att professionen ges frihet - frihet under ansvar - att med pedagogisk kunskap och förmåga arbeta för barns och ungdomars bästa utveckling...

I dagens SvD beskrivs John Hatties budskap - den individuella prestationen av den enskilda läraren har mycket större betydelse än de faktorer som speciellt omhuldas av partier till vänster i politiken: socioekonomiska faktorer, gruppstorlekar. Även tidpunkten för att ge betyg har mindre betydelse...

Då är Alliansregeringens sjösatta satsning på lärarnas arbetssituation desto viktigare: låt pedagogerna vara lärare. Satsa på att belöna bra lärare, stimulera mindre bra lärare att utvecklas till bättre lärare!

Även om det finns behov av nationella prov för att förbättra jämförbarheten mellan olika skolor och regioner så verkar det omöjligt att centralisera all rättning. Hur stor personalstab ska då Skolverk/Skolinspektion ha? Eller ska det bara vara elektroniskt rättningsbara prov som knappast i någon större omfattning mäter utveckling av analytisk förmåga! Här krävs mer intellektuellt arbete - tänk efter både på omfattning av nationell testning och på vad det innebär i arbetstimmar att framställa, poängsätta och utvärdera - och var kostnaderna för detta ska tas!!

Återge lärarna deras kompetensbaserade position! Låt inte politiken hämma goda pedagogiska insatser och låt inte byråkratin kväva lärarnas möjligheter att stimulera barn och ungdomar att skaffa sig kunskaper!

---

måndag 27 maj 2013

Musikens Hus - Elverket - invigt idag

"Äntligen" hördes glädjeropet när Tomas Tranströmer tilldelades Nobelpriset i Litteratur för några år sedan.

Samma "Äntligen" gav Paul Lindquist uttryck för när han tillsammans med Utbildningsnämndens ordförande Minna Klintz klippte bandet som symboliserade öppnandet av Musikens Hus.

Processen har varit lång. Det var redan under förra mandatperioden som Minnas företrädare, Gunnel Eklöf, med energi och viljekraft startade arbetet med att åstadkomma en hemvist för stadens musikskola i Elverket.

Vid Musikskolans dag för tre år sedan hade den politiska processen kommit i hamn och Gunnel och jag kunde i Lidingö Centrum tala om den glädje vi kände över att Musikens hus skulle bli verklighet.

Nu har det blivit verklighet och jag delar den glädje Musikskolans elever och personal känner.

---

Musikskolans invigningsprogram

---



söndag 26 maj 2013

Tilltalande i teorin - men hur skulle det genomföras?

I dagens SvD skriver Mattias Hallberg, ordförande för Sveriges Elevkårer, tillsammans med Marcus Strömberg, vd för Academedia om hur viktigt det skulle vara med en utbildningsgaranti för landets alla elever. Speciellt viktigt torde det vara för gymnasieelever i en verklighet där överskottet av utbildningsplatser vida överstiger behovet. Risken är därför stor för att såväl kommunala som fristående gymnasier måste ändra utbudet (ändra, flytta eller lägga ner såväl linjer som hela enheter). Sådana, inte sällan plötsliga, förändringar kan drabba eleverna speciellt hårt. 

Men hur skulle det gå till?

Inte helt förvånande redovisar Academedia sin egen garanti, som egentligen bara utlovar att "varje elev som antagits till en av AcadeMedias gymnasieskolor får slutföra sin utbildning". Man utlovar att man tar "fullt ansvar" utan att närmare beskriva vad det innebär. 

Det som inte riktigt framgår är att Academedia har mycket annorlunda förutsättningar än de flesta skolhuvudmän - man har en koncern med bortemot 100 enheter för gymnasieutbildning. De allra flesta gymnasiehuvudmännen har betydligt lägre antal.

Det går inte att frigöra sig från intrycket av att debattinlägget i minst lika hög grad utgör marknadsföring av Academedia-koncernen än omsorg om eleverna, är just att själva garantin inte är konkret beskriven. 

Men det är sant att elever, föräldrar, lärare och övrig personal tidigt ska bli involverade när nödvändiga strukturomvandlingar måste göras i skolor. Men hur detta ska gå till framgår inte av Academedias garanti...

---

lördag 25 maj 2013

Miljöpartiet bekänner färg: vänsterpopulism

Helgens partimöte för Miljöpartiet visar en betydande spricka mellan partiledning och stämmodelegater. Även om språkrör försöker bagatellisera nederlagen, så är det knappast fråga om några banala struntfrågor:
  • Lagstifting om kortare arbetstid
  • Förbud mot vinstuttag i "välfärdsföretag" 
  • Fördubbling av arbetsgivaravgiften för unga anställda
Det spekuleras om att dessa kursändringar skulle göra det lättare för Miljöpartiet att bilda regering tillsammans med Socialdemokraterna, men från det senare partiet är det nog mest en fråga om vilka partier som kan tänkas utgöra parlamentariskt stöd utan att blanda sig i själva regeringsarbetet. Däremot innebär stämmobesluten att möjligheterna för Miljöpartiet att finna gemensam grund med Alliansen efter nästa val.

På ett annat plan är det också stora förändringar. Miljöpartiets ledning har inte lyckats förnya sitt parti utan man återgår till tidigare utopiska inställningar. Man förklarar lagstiftning av förkortad arbetstidsförkortning med att effektivitetsökningar ska växlas in i ökad livskvalitet. Hur detta påverkar svensk exportindustri verkar vederbörande kongressombud inte ha någon större förståelse för.

Inte heller presenteras någon ekonomisk teori - ja ingen teori alls - om hur fördubblad arbetsgivaravgift för unga kan stimulera till ökad anställning av unga och därmed motverka den stora arbetslösheten i denna åldersgrupp.

Att man sedan faller in i socialdemokratins och vänsterpartiets fokusering på vinstfrågan i stället för att intressera sig för kvaliteten i omsorg, vård och skola, är tyvärr bara ytterligare tecken på att en majoritet av ombuden bara tänker i ett steg och inte förmår se konsekvenserna i flera steg av den politik man beordrar partiledningen att föra.

Jag är bekant med flera miljöpartister, som jag verkligen kan respektera även om vi inte delar alla åsikter. Det är ett problem för detta parti att inte fler representanter förmår analysera dagens problem på nivå som partiledningen; man kan fråga sig hur långt tillbaka stämmodelegaterna kan gå innan partiledningen känner sig tvungen att avgå...

---

SvD, SvD, SvD, DN, DN, Expressen, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet

---

onsdag 8 maj 2013

Bygget av Rudboda Nya Skola

Den som vill följa bygget av Rudboda Nya Skola på Lidingö kan göra det med hjälp av Skanskas webkamera. Klicka här för att öppna länken!




framtidsbudget i landstinget

Alliansen i Stockholms läns landsting lägger fram ett budgetförslag som är klart framtidsinriktat - i den region i landet som växer snabbast, inte minst invånarmässigt. Här behövs utbyggnad av såväl sjukvård som infrastruktur såsom kollektivtrafik.



Kort fakta om budgeten:
  • Det är Alliansens åttonde budget i rad med balans sedan maktskiftet 2006 och omsluter närmare 82 miljarder kronor. Budgeten är i balans samtliga år med ett överskott på 52 miljoner kronor 2014. Landstingsskatten är oförändrad, 12,10 kronor.
  • Sjukvården får 50,7 miljarder kronor, vilket är 1,8 miljarder mer än för 2013.
  • Kollektivtrafiken får 8,4 miljarder kronor i landstingsbidrag, vilket är 518 miljoner mer än för 2013. Totalt ökar intäkterna med 623 miljoner.
  • Investeringarna uppgår till 68,3 miljarder för de kommande fem åren, varav 15,9 miljarder 2014.  
  • Taxorna inom hälso- och sjukvården är i stort sett oförändrade.
  • En särskild lönesatsning görs på specialistsjuksköterskor med 90 miljoner kronor och fler utbildningsplatser för specialistsjuksköterskor men även AT/ST läkare.
  • Folktandvården föreslås genomföra en prisjustering med +2,8 procent.
  • Fler vårdcoacher till de svårast sjuka, specialistsjukhus för diabetes och fler nya ambulanser i ett Ambulanslyft.
  • Vårdval ska införas inom bland annat reumatologi, ortopedi, urologi och neurologi.
  • Taxorna inom kollektivtrafiken är oförändrade inom landtrafiken, men ett försök med lägre taxa för enkelbiljetter under lågsäsong inom WÅAB:s verksamhet ska genomföras.  
  • Landstinget satsar 2014 drygt 1,5 miljarder kronor på forskning, utveckling och utbildning.
  • De långsiktiga finansiella målen för resultat, finansiering, skuldsättning samt in- och utbetalningsströmmar uppfylls för samtliga år i budgetperioden. 

Hela budgeten finns att läsa här