tisdag 22 januari 2013

Det räcker inte med att bygga utbildningsfabriker

I dagens SvD skriver Tobias Krantz och Mikaela Almerud vid Svenskt Näringsliv om problemen med svensk högskola. De kommer med flera intressanta förslag om hur resurstilldelningen till högskolor kan förbättras genom att kvalitet och utbildningarnas anpassning till samhällets behov får större betydelse för resurstilldelningen. Förutom den redan existerande studentpengen, som ju stimulerar lärosätena att anta många studenter, föreslås en examinationspoäng, så att det även lönar sig för högskolorna att studenterna avslutar sina studier och tar examen. Problemet med dessa variabler är dock att högskolorna  själva i hög grad kan påverka underlaget för poängen - "ta in fler och godkänn fler, så att vi får mer resurser". Den tredje faktorn - "etableringspengen" - handlar om att premiera lärosäten där utexaminerade studenter har bäst möjligheter till arbete; i bästa fall handlar det om arbeten som kräver den kompetens utbildningen ska ha lett till. Denna faktor är tilltalande därför att högskolorna inte kan påverka den på annat sätt än att erbjuda utbildningar som leder till eftertraktade yrken. Den sista byggstenen skulle vara resurser i proportion till den kvalitet som levereras. Svårigheten med detta är främst att definiera vad som är kvalitet av betydelse för den aktuella verksamheten (se även ifrågasättande av ytlig kvalitet i sjukvården i gårdagens SvD).

De här förslagen kan nog vara värda att överväga för finansieringen av grundutbildning vid högskolor och universitet. Men det räcker inte som lösning på hela finansieringen av högskolor och universitet. Kanske var det avsiktligt som Krantz och Almerud bara nämner universitet vid ett tillfälle och annars bara skriver om högskolor. En viss nivåskillnad föreligger ju, där universitet har ett tydligt krav på forskning. Men det som saknas i det Näringslivsperspektiv som Krantz och Almerud lägger fram är behovet av kunskapsuppbyggnad. Modellen premierar bara distribution av kunskap, men inte produktion av kunskap.

En av mina käpphästar är ju universitetens snabbt minskande incitament att bygga kunskap. I konkurrens med Näringslivet ska forskningen i första hand leda till snabbt kommersialiserbara produkter. Något uppdrag att vidga våra kunskaper - så kallad grundforskning - verkar inte längre finnas. På 1970-talet var det många politiska röster som krävde att om universitet tog emot skattepengar så skulle forskningen inriktas på problem i samhället. Om alltmer resurser för grundläggande kunskapsuppbyggnad läggs på uppdragsforskning med allt mindre förankring i utvinnande av ny kunskap, då blir det successivt allt mindre framgång även med uppdragsforskningen.

Sålunda, även om näringslivet kommit med intressanta förslag för att förbättra incitamenten för högskolor (och universitet) att producera studenter med kunskap av god kvalitet och attraktiva att anställa, så saknas fokus på kärnan: incitament för kunskapsuppbyggnad.

---

Inga kommentarer: