torsdag 11 april 2013

Om provrörsbefruktningens framtid

Igår meddelades att den siste av provrörsbefruktningens fäder har gått bort. Efter en längre tids sjukdom har forskaren sir Robert "Bob" Edwards avlidit. Hans och den långt tidigare bortgångne medarbetaren Patrick Steptoes arbete har sedan 1978 revolutionerat möjligheterna för sjukvården att hjälpa barnlösa par.

Bob Edwards var också den som skapade ESHRE - the European Society of Human Reproduction and Embryology - vars grundläggande syfte var att skapa en vetenskaplig mötesplats mellan grundforskning och klinik. Efter att i ett flertal år haft en betänklig övervikt åt tekniska och farmakologiska aspekter på kliniska behov är organisationen nu på väg tillbaka till betydligt mer av bredare vetenskapligt fokus på att förstå grundläggande mekanismer av betydelse för fortplantning i allmänhet och hos människa i synnerhet. ESHREs tre vetenskapliga tidskrifter är ledande i området och fortsätter utvecklas. Det är det bästa sättet att hedra Edwards och Steptoes gärning och minne.

I Sverige har det kommit ett svar från Upplysningstjänsten vid Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering (SBU) på frågan "Minskar möjligheten för en framgångsrik IVF-behandling med antal behandlingsförsök?". (IVF = provrörsbefruktning). Det kan verka banalt, men OM möjligheten minskar, så betyder det att behandlingsmetoden är effektiv, dvs för de par där första försöket misslyckas så är risken att misslyckas nästa gång lika stor. Det förvånande är att svaret från Upplysningstjänsten blev att "sannolikheten för en framgångsrik behandling, på gruppnivå, minskar lite efter en misslyckad behandling. Därefter är sannolikheten för ett lyckat utfall relativt oförändrad upp till fjärde/ femte försöket." Detta har två omedelbara konsekvenser:
  1. Det är ingen större biologisk skillnad mellan par där första behandlingen lyckas respektive misslyckas - metoden ger samma andel lyckade utfall även om man upprepar försöken med de fall som misslyckas i en behandlingsomgång. Med en medicinskt effektiv metod borde det bli färre och färre som lyckas om det finns vissa par där metoden inte kan fungera. Om metoden kan fungera för alla par så borde man inte behöva upprepa behandlingen så många gånger innan den "tar". Å andra sidan så vet vi redan att alla par INTE blir hjälpta av nuvarande metoder för provrörsbefruktning. Den sammanlagda andelen par som fått barn efter upp till tre behandlingsförsök ligger på 50-60%, dvs 40-50% av paren är inte hjälpta
  2. Istället för att som nu inrikta sig på att ge upprepade, dyra behandlingscykler borde konsekvensen vara att metoderna måste utvecklas för att ge bättre effekt redan vid första behandlingstillfället. 
Att kompensera för metodbrister genom att upprepa bristfälliga behandlingsmetoder är fel ur flera aspekter. Dels utsätter man paret för påfrestningar och minskar chansen för paret att få ett barn, dels orsakar man kostnader för den instans som finansierar behandlingen, oavsett om det är paret självt, skattebetalare eller något försäkringssystem, vilket oavsett källa leder till att färre par kan ges möjlighet till behandling.

---

ESHRE

SBU, SvD, DNAftonbladet

Inga kommentarer: