onsdag 24 juli 2013

Kampen mot inskränkthet och xenofobi måste ständigt föras och vinnas

Som humanist måste man ständigt föra kampen mot inskränkthet och xenofobi. Inte därför att medmänniskor som ger uttryck för detta skulle vara mer onda än andra, utan därför att det är ett uttryck för en grundläggande instinkt som finns i oss alla: behovet av att definiera en grupp som man tillhör.

Det har säkert varit en utvecklingsmässig fördel att hålla samman som grupp, men i takt med att vi blir allt mer upplysta och civiliserade så är det viktigt att inse hur rädslan för främmande individer ligger djupt förankrat i vårt DNA, vårt nervsystem och även i våra kulturer.

Vi kan se inordnande i grupper redan under barnaåren, där det positiva är trygghet och gemenskap men avigsidan lätt kan bli hackkycklingar och mobbning. Vi ser det som mer vuxna i föreningsliv (inte minst inom idrotten där "tillhörigheten" till en viss klubb kan betyda mycket för den enskilde individen, men där avigsidan brukar kallas huliganism, upplopp och andra våldsamheter.

Vägen till att minska konflikten mellan grupptillhörigheten och vad som är dess negativa sidor kan alltså inte handla om att fördöma individen utan måste handla om att försöka skapa insikt - och det kräver faktiskt en betydande grad av respekt för den kränkande individen, men inte respekt för de kränkande uttrycken! Riktigt hur detta ska gå till i praktiken vet jag inte riktigt (visste jag det hade jag nog en fantastisk inkomstkälla...)

Men däremot är inte vägen att gömma konflikter i olika ord-dräkter. Där håller jag fullständigt med bloggaren i SvD, Ivar Arpi, som idag skriver om just detta och problematiken i att gruppindela människor i samhället:

"I dessa frågor pågår ett konstant semantiskt svedjebruk, där det ena ordet efter det andra blir problematiskt. Men det är främst ordlekar. De verkliga integrationsproblemen kvarstår oavsett ordval."
...
"Genom att föra statistik på utländsk bakgrund får man information om bland annat social rörlighet och graden av integration. Dessutom är bakgrund ofta viktigt för individen själv, om än inte alla. Men medan utländsk härkomst är en övergående fas, är rastillhörighet en permanent husarrest. Medan Heinö och Demkers förslag skulle resultera i sämre kunskap om hur integrationen går, leder Jebaris till ett samhälle där integration inte längre är möjligt, där olikhet definierar oss. Med rastänkandet blir människor slonker för alltid."

Inga kommentarer: