fredag 2 augusti 2013

Kattrakande och ineffektivt använda resurser i sjukvården

I dagens SvD skriver riksdagsmannen, läkaren och professorn Finn Bengtsson klokt om resurser till sjukvården - att statliga stimulansmiljarder har temporär och begränsad effekt, som svar på ett tidigare inlägg av docenten och överläkare i Skåne Mikael Eriksson. Den senare föreslår en vårdplatsmiljard för att stimulera landstingen att undanröja vårdplatsbristen. Reaktionen är förståelig - när akut sjuka patienter inte kan beredas rimlig vårdplats på de stora sjukhusen är något fel. Men Finn Bengtssons invändning är klok - en sådan insats kan bara ha temporär effekt och man kan fråga sig hur ett mer eller mindre tillfälligt tillskott på mindre än 1 procent skulle kunna ha någon större effekt på lång sikt. Bengtsson pekar på bristande samarbete mellan försäkringskassa och landsting som en väsentlig faktor till att motsvarande rehabiliteringsmiljard haft mindre än avsedd effekt. Därför förordar han gemensam huvudman för sjukvård och försäkringskassa, statlig eller landstings-ledd spelar mindre roll enligt Bengtsson - det väsentliga är gemensamt huvudmannaskap för att minska kattrakande, manipulerande och andra effektivitetssänkande aktiviteter.

Det leder mig osökt in på egna och kollegors erfarenheter av dagens sjukvårdsadministration i Stockholm - och då i synnerhet de stora sjukhusens kliniker. I veckan har Stockholms kapacitet för förlossningar diskuterats. Det är uppenbart att nuvarande kapacitet inte räcker till - men att bara hänvisa till politiken är att göra problemet väl enkelt. Det lär till exempel vara så att en klinikledning i panik försökt hindra barnmorskor att ta ut sin semester i enlighet med lagar och avtal semester verkar inte vara situationen vuxen. Men det är ju lätt att skylla allt på politiker för att slippa ta eget ansvar...

Jag har påpekat det tidigare: den sjukvård som utförs inom landstinget och privata verksamheter är till helt övervägande del av mycket god kvalitet, men i varje fall inom landstingets egna enheter finns det byråkratiska överbyggnader som skapar extra kostnader - eller till och med bryter mot landstingets regler och vårdprogram för att "fixa" intäkter. Läkaresällskapets tidigare Generalsekreterare för Riksstämman, Nils Conradi, har mycket träffande beskrivit svenska landstings generella organisatoriska uppbyggnad som historiskt-militärisk med General (Direktör), staber, divisioner, enheter osv. Till detta kommer mycket ensidig kommunikation uppifrån ner till fotfolket som möter patienterna. Däremot är kanalerna åt motsatt håll i alltför många fall igenstängda - mellanchefer som gör allt för att tillfredsställa högre chefer vill inte föra "obehaglig" information vidare uppåt. Det har till och med förekommit att fotfolk som har från chefen avvikande uppfattning stämplas som "illojal" eller till och med tillfrågas om de har "psykiska problem". En sådan organisation sätter inte patienten främst, alla vackra visionsord till trots. Dessutom skapas onödiga kostnader utan att förbättra vård genom att vårdpersonalen blir frustrerad och inte sällan utbränd. Fråga gärna landstingets företagshälsovård - Previa - hur de stora sjukhusens medarbetare mår!

Men visst finns det även politiska problem. Ett av dem illustrerades i veckan av ett inlägg från Miljöpartiet. Det är visserligen lovvärt att man vill verka för förbättrad förlossningsvård, men i det aktuella förslaget att införa en trygghetsgaranti bidde det inte ens en tumme! Men istället för att trolla fram fler barnmorskor och fler förlossningsplatser vill man satsa på att fler barnmorskor ska ha tid att föra lugnande samtal med blivande mammor (som oroar sig för att behöva åka utanför länet för att föda). Miljöpartiet förefaller vilja lösa behovet av förlossningsplatser genom lugnande samtal. Men det räcker inte med det. MP "föreslår därför att landstinget finansierar den kostnad som uppstår, genom en särskild doulapeng". Men snälla nån - det är inte att finansiera en sådan peng, det är hur man administrerar utbetalningen. Varifrån ska pengar komma? Från kollektivtrafiken, eller vilken annan verksamhet ska dras ner? Eller ska skatten höjas - och hur mycket i så fall?

---

SvD

---

Inga kommentarer: