lördag 24 augusti 2013

Otydligt om ökad frihet i kommunal omsorg

I dagens DN presenterar KD tankar om att luckra upp socialtjänstlagens krav på bedömning av behoven av skattesubventionerad omsorg.

På många sätt är tanken ytterst tilltalande - den enskilda individen bedömer själv sina behov och väljer utförare som kan lösa behoven. Att minska den enskildes beroende av ett myndighetsbeslut är i högsta grad eftersträvansvärt - att inte behöva stå med mössan i hand och underdånigt ta emot kommunaltjänstemannens beslut.

Ett problem som skribenterna mycket snabbt glider över är frågan om det kan leda till överutnyttjande. Den frågan uppkommer alltid när konsumenten inte står för hela kostnaden. Å andra sidan är det inte önskvärt att friheten att beställa tjänster för viktiga behov bara skall vara förbehållna individer med tillräckligt god ekonomi. Därför är skattesubventionering det etiskt mest korrekta och då finns oftast ett skäligt behov att kontrollera att bidragen inte missbrukas.

Men man kan ju dra vissa paralleller med sjukvård - den som mår dåligt eller är orolig för sin hälsa kan ju söka sjukvården utan att först få behovet godkänt av en myndighetsperson. En eventuell utredning och behandling i sjukvården görs sedan - i bästa fall - i samförstånd mellan sjukvård och patient, inte efter myndighetsbeslut.

När nu KD föreslår att kommuner ska ges rätt att kunna erbjuda kommunal omsorg utan myndighetsprövning av behovet, så är både omfattning och konsekvenser mycket vaga. För eventuellt överutnyttjande hänvisas till att "Erfarenheter från kommuner som tillämpat liknande system indikerar inte heller några ökande kostnader, ...". Som kommunalpolitiker finns det även skäl att hissa varningsflagg: "Slutligen innebär förslaget en möjlighet och inget krav på kommunerna eftersom kommunen väljer själv om den vill tillämpa modellen." Detta brukar innebära att det finns en påtaglig risk för ökade kostnader för kommunerna, men att staten inte har för avsikt att kompensera för kostnadsökningar. Och det talar emot slutsatsen några rader ovanför: "Det finns invändningar mot att införa minskad biståndsbedömning, där risken för överutnyttjande av offentligt finansierade insatser nämnts. Vår bedömning är att någon sådan risk inte föreligger.".

Sammanfattningsvis finns det mycket sympatiskt i förslaget, men omfattning och konsekvensbeskrivning för skattebetalarna behöver belysas bättre. Det räcker inte att staten friskriver sig från en kommande kostnadsexplosion.

---

Inga kommentarer: