onsdag 30 januari 2013

Med tvång ska skoltrötta få ny läslust

Tidigare föreslog Socialdemokraterna kontrakt mellan arbetslösa ungdomar utan gymnasiekompetens. Nu har det förslaget skrotats till förmån för de gamla socialdemokraternas favoritmetod: tvång.

När man läser Löfven och Baylans debattartikel i Dagens Nyheter slås man av hur innehållslös den egentligen är, förutom att kontraktsidén tydligen inte längre anses lösa alla problem, så går man längre med ett förslag om att förlängd skolplikt ska lösa problemen. Därutöver ska man satsa mer skattepengar, mycket oklart på vad, om man bortser från löst kalkerade förslag från Alliansregeringen. I varje är konkretiseringsgraden låg utom vad gäller klasstorleken i skolans lägre stadier.

Det är vagt och oklart. Bilden av att man vill mycket men inte har riktigt konkreta förslag att komma med, i varje fall inte mer konkreta än vad Alliansregeringen redan håller på att genomföra.
 

----

tisdag 29 januari 2013

Lidingöcenterns förhållande till sanningen i Kommunfullmäktige

I går kväll var det Kommunfullmäktiges sammanträde. Frågan om en eventuell folkomröstning var uppe till diskussion och röstades ner av mer än 2/3 av ledamöterna.

Särskilt anmärkningsvärt är hur Lidingöcenterns anförare förhöll sig till sanningen. I sin iver att dölja det taktikspel partiet ägnat sig åt påstod han bland annat om beslutet i december 2011 "att det står inget om att man ska lägga ner Gångsätra" (se web-tv på Lidingös Stads web, gå till tidpunkten 2:42:17). Men vad står det i beslutet? I protokollsutdraget, som finns på Lidingö Stads web, kan man läsa följande (gulmarkerade meningar anser Lidingöcentern inte säga något om att flytta gymnasieutbildning från Gångsätra gymnasium):

"§ 116
Gymnasieskolans framtida dimensionering (UN/2011:265)

Ärendet
Antalet elever i gymnasieskolan på Lidingö minskar. På ett år har antalet elever minskat med drygt 100 elever från 1 190 till 1 084, vilket innebär en intäktssänkning för den kommunala gymnasieskolan på mellan sju och åtta miljoner kronor. I Gångsätra gymnasium är minskningen relativt sett störst. Gångsätra har idag, och kommer även fortsättningsvis ha ekonomiska problem på grund av höga lokalkostnader per elev. Utbildningsförvaltningen föreslår därför att det görs en arkitektledd lokalutredning för att ta reda på om den kommunala gymnasieskolan på Lidingö skulle kunna få plats i Hersby gymnasiums lokaler och vilka åtgärder som i detta fall skulle behöva vidtas i de lokalerna. Fördelarna med att ha gymnasieundervisningen på en plats när den totala volymen inte är större än den är idag och även framledes under minst en femårsperiod är uppenbara. Det skulle medföra bättre resursutnyttjande och kostnadseffektivitet. Ett gymnasium skulle också ge ett större kursutbud som i sin tur skulle ge eleverna ökad valfrihet. Risken med bara en kommunal gymnasieskola på Lidingö är främst en ännu lägre volym för den kommunala gymnasieskolan när möjligheten för elever att välja skola mellan Hersby eller Gångsätra försvinner.
Beslut

Utbildningsnämnden beslutar följande:

            Att utbildningsförvaltningen upphandlar en arkitektledd
            förstudie/utredning som skall ge svar på följande frågeställningar:

1.      Vilka om- och tillbyggnader av lokaler krävs för att 1 000 elever - hela den kommunala gymnasieskolan med programmen NA, SA, EK från läsåret 2013/14 ska få plats på Hersby gymnasiums skoltomt?
2.      Hur många gymnasieelever får plats i Hersby gymnasiums lokaler förutsatt samma utgångspunkt när det gäller programutbud men med endast en inre ombyggnad av befintliga lokaler? 
3.      En kostnadskalkyl för både alternativ ett och två."

Eftersom Oppositionsrådet viftade med protokollet från mötet, där Centern ställde sig bakom utredningen, men påstod att det inte handlade om att flytta gymnasieutbildningen från Gångsätra till Hersby så skulle en fantastiskt välvillig tolkning vara att det var ett litet misstag.

Men då tar Oppositionsrådet i ända från tårna, när han uppmanar till innanläsning i Utbildningsnämndens beslut. Och Fredrik Kronberg (M) gör då just detta - läser upp beslutsmeningarna. Då påstår Oppositionsrådet (Lidingö Stads web-tv, gå till tidpunkten 2:51:50) att det är en förstudie, förtiger att beslutet handlar om en "förstudie/utredning". Dessutom förtiger han hela ärendebeskrivningen. Och att det i beslutspunkterna 1 och 2 klart anges att det handlar om HELA DEN KOMMUNALA GYMNASIESKOLAN ... SKA FÅ PLATS PÅ HERSBY GYMNASIUMS SKOLTOMT.

Att Oppositionsrådet upprepat uppmanar majoritetens företrädare att "läsa innantil" medan han själv antingen inte förstår vad som står skrivet eller medvetet förvränger verkligheten för att passa den populistiska politik som Lidingöcentern står för visar på ett förakt för demokrati.

----






måndag 28 januari 2013

Välförtjänt pris till Nova fritidsgård i Käppala

Vid dagens samling under Raoul Wallenberg-dagen, igår den 27/1, i Lidingö Centrum, tilldelades fritidsgården Nova årets Raoul Wallenberg-pris för ett flerårigt engagemang för ökad tolerans genom att tydliggöra värdegrundsfrågor. Med deltagande av ungdomar och barn (och stöd från vuxna) har årliga insamlingsfester gjorts. Behållningen har skänkts frivilligorganisationer som arbetar för barn vid katastrofer och krig.

En värdig pristagare som  arbetar med värdegrundsfrågor och för att förbättra situationen för utsatta barn och därmed agerat i enlighet med Raoul Wallenbergs värderingar.

---

Raoul Wallenberg-dagen

Fritidsgården Nova

---

onsdag 23 januari 2013

Kan Cameron vända britternas europa-fobi?

Efter att ha arbetat och bott i Storbritannien i nära fem år har jag kunnat konstatera att britterna förefaller ha en ännu djupare chauvinism än svenskarna! Få vågade stå upp och säga något positivt om EU under den tid jag dagligen kunde följa debatter, diskussioner och nyhetsrapportering. Den ende jag kan påminna mig som konsekvent talade för europeiskt samarbete och nyttan av detta för Storbritannien var den politiske veteranen Kenneth Clarke. Han har inte nått någon riktig toppost inom torypartiet - av många bedömare beror det på hans uttalat positiva syn på europa-samarbetet. Han är dock åter minister i Camerons koalitionsregering.

I många nyhetsmedia idag förefaller den primära tolkningen av Camerons tal i Parlamentet idag vara att Storbritannien skulle vara på väg ut ur EU. Med en lite närmare beskrivning av vad Cameron presenterat (SvD) blir bilden mer nyanserad. Medan Cameron betonar det positiva som EU kan betyda så lyfter han upp ett antal punkter där inte bara Storbritannien pekat på problem med den nuvarande utformningen.

"• Ökad konkurrenskraft –... nya frihandelsavtal med USA, Indien och Japan.... Bryssels byråkrati minska kraftigt, med färre institutioner...
• Större flexibilitet – ...  frivillighet att delta kommer binda länderna tätare samman...
• Möjlighet att ta tillbaka makt – ... länder är olika, och ett EU inte kan ”harmonisera allting”...
• Stärk de nationella parlamenten – ...
• Rättvisa – ... samma rättigheter och tillgång till den inre marknaden [oavsett om landet är med i eurosamarbetet]."

En del av detta förefaller förvisso vara till för att blidka en europa-fientlig brittisk allmänhet. Kan han vända den vinden har han uträttat storverk. Om samtidigt problem med en snabbt växande EU-byråkrati - förvisso välvillig, men inte sällan helt oavsiktligt missriktad välvilja - kan leda till en för hela EU positiv utveckling så vore även det positivt. Däremot vore det inte bra med ö-nation som finner sig själv som tillräcklig och som därför lämnar EU. Men det blir tufft för Cameron - det är en nation där man i början av millenniet diskuterade om det inte vore bättre att ansluta sig till US-dollarn än till Euron - en nation där många framträdande personer tycks se Atlanten som mindre åtskiljande än Engelska kanalen. En nation där en av de nationstäckande kanalerna visade program om att köpa hus i Spanien, Frankrike eller Italien - med tillägget "already 80.000 britons live in Europe" (jag trodde de var drygt 60 miljoner - och att Storbritannien var en del av Europa)!

Kanske kan den kritik som nu riktats mot Camerons löfte om folkomröstning få dessa kritikter (andra politiker, debattörer och opinionsbildare) att bli mer öppna och diskutera fördelarna med europeiskt samarbete. Tidigare har ytterst få, förutom nämnde Clarke, öppet talat om fördelarna med EU. Men om man nu är så förskräckt över att en folkomröstning skulle kunna dra Storbritannien ur EU, då kanske man missat att bilda opinion i befolkningen och låtit EU-motståndet dominera...


----

DN, Expressen, Aftonbladet,

---

tisdag 22 januari 2013

Det räcker inte med att bygga utbildningsfabriker

I dagens SvD skriver Tobias Krantz och Mikaela Almerud vid Svenskt Näringsliv om problemen med svensk högskola. De kommer med flera intressanta förslag om hur resurstilldelningen till högskolor kan förbättras genom att kvalitet och utbildningarnas anpassning till samhällets behov får större betydelse för resurstilldelningen. Förutom den redan existerande studentpengen, som ju stimulerar lärosätena att anta många studenter, föreslås en examinationspoäng, så att det även lönar sig för högskolorna att studenterna avslutar sina studier och tar examen. Problemet med dessa variabler är dock att högskolorna  själva i hög grad kan påverka underlaget för poängen - "ta in fler och godkänn fler, så att vi får mer resurser". Den tredje faktorn - "etableringspengen" - handlar om att premiera lärosäten där utexaminerade studenter har bäst möjligheter till arbete; i bästa fall handlar det om arbeten som kräver den kompetens utbildningen ska ha lett till. Denna faktor är tilltalande därför att högskolorna inte kan påverka den på annat sätt än att erbjuda utbildningar som leder till eftertraktade yrken. Den sista byggstenen skulle vara resurser i proportion till den kvalitet som levereras. Svårigheten med detta är främst att definiera vad som är kvalitet av betydelse för den aktuella verksamheten (se även ifrågasättande av ytlig kvalitet i sjukvården i gårdagens SvD).

De här förslagen kan nog vara värda att överväga för finansieringen av grundutbildning vid högskolor och universitet. Men det räcker inte som lösning på hela finansieringen av högskolor och universitet. Kanske var det avsiktligt som Krantz och Almerud bara nämner universitet vid ett tillfälle och annars bara skriver om högskolor. En viss nivåskillnad föreligger ju, där universitet har ett tydligt krav på forskning. Men det som saknas i det Näringslivsperspektiv som Krantz och Almerud lägger fram är behovet av kunskapsuppbyggnad. Modellen premierar bara distribution av kunskap, men inte produktion av kunskap.

En av mina käpphästar är ju universitetens snabbt minskande incitament att bygga kunskap. I konkurrens med Näringslivet ska forskningen i första hand leda till snabbt kommersialiserbara produkter. Något uppdrag att vidga våra kunskaper - så kallad grundforskning - verkar inte längre finnas. På 1970-talet var det många politiska röster som krävde att om universitet tog emot skattepengar så skulle forskningen inriktas på problem i samhället. Om alltmer resurser för grundläggande kunskapsuppbyggnad läggs på uppdragsforskning med allt mindre förankring i utvinnande av ny kunskap, då blir det successivt allt mindre framgång även med uppdragsforskningen.

Sålunda, även om näringslivet kommit med intressanta förslag för att förbättra incitamenten för högskolor (och universitet) att producera studenter med kunskap av god kvalitet och attraktiva att anställa, så saknas fokus på kärnan: incitament för kunskapsuppbyggnad.

---

fredag 18 januari 2013

Absolut eller relativ barnfattigdom



De senaste dagarna har debattens vågor svallat rejält med avseende på det mycket otydliga begreppet barnfattigdom. Maria Ludvigsson i SvD påpekar vikten av att skilja mellan dem som verkligen har det svårt och dem som har det sämre än andra:
"Josefsson har också – medvetet eller ej – lyckats ifrågasätta själva fattigdomsbegreppet. Absolut fattigdom upplever den som inte kan påverka sin situation. Som saknar allt hopp om att det någonsin ska bli annorlunda.
Relativ fattigdom är något annat och vad den svenska debatten har handlat om. Det relativa innebär att min ekonomi per definition blir sämre om min granne får det bättre. Det är ett trubbigt sätt att mäta och resultat och diagnoser blir inte rättvisande."
I samma tidning går företrädare för Rädda Barnen till motattack, men jag tycker inte att man lyckas speciellt bra: man försvarar användningen av ett luddigt begrepp, som man med den kritiserade kampanjen givit helt fel omfattning av.

Personligen anser jag att det inte finns grund för påståenden om att det är massfattigdom i Sverige. Men man verkar inte vilja ta helt avstånd från den bilden - och det synsättet drabbar den betydligt mindre grupp som har de verkligt svåra ekonomiska problemen. Dogmen om massbarnfattigdomen skymmer dem som verkligen lider nöd. De är betydligt färre an kampanjernas massor, men deras problem är större - och verkligare än den relativa barnfattigdomen.

En enkel bild kan säga mer än 1000 ord. Den kommer från SCB och jag hittade den redan i somras när frågan kom upp en första gång. Med definitionen barnfattigdom som att ligga under 60% av medianinkomstens, så blir fler fattiga om medianinkomsten stiger - även om de med inkomst under 60% av medianinkomsten i praktiken till och med får mer pengar att röra sig med!


Andelen barn 0–17 år som lever i hushåll med låg inkomststandard respektive hushåll med en disponibel inkomst per konsumtionsenhet under 60 procent av medianen, åren 1999–2008 Källa: Hushållens ekonomi (HEK), SCB

 ---

Anders W Jonsson i Expressen

 ---

torsdag 17 januari 2013

Anders W Jonsson hade helt rätt!

I en med rätta uppmärksammad undersökning av Uppdrag Granskning beskrivs hur organisationerna Rädda Barnen, Bris och Majblomman gått ut med kampanjer utan faktagrund.

Jag har tyvärr inte kunnat se hela programmet, men i de stora delar som jag sett fanns ingen referens till barnläkaren, tillika riksdagsmannen och förste vice ordföranden i Centern, Anders W Jonsson. I somras skrev han om hur överdrifter och missbruk av statistik utgör en fara i samhällsdebatten - och en stor risk för att de verkligt utsatta barnen glöms bort.

Kritisk granskning av de stora organisationernas marknadsföring av sig själva och sina frågor är uppenbarligen av största vikt.

Därför är detta reportage av Uppdrag Granskning viktig. Själv gjorde jag en djupdykning i källorna och redovisade detta i min blogg. Det jag saknar i de delar av reportaget jag såg var en tydlig referens till Anders W Jonsson. Han hudflängdes av UNICEFs generalsekreterare i Sverige - ytterligare en organisation som nog skulle förtjäna en granskning...

----

Tidigare bloggar:
Mediokert om barnfattigdom
Om sanningen ska fram

----

Expressen, Aftonbladet, AftonbladetSvT, SvD, DN, DN,

måndag 14 januari 2013

Därför är det rätt att kalla Lidingöcentern för populistiskt

Vid senaste fullmäktige reagerade Lidingöcentern på att deras agerande kallades populistiskt. Men det finns faktiskt flera skäl att göra den bedömningen.

För det första - vad betyder begreppet "populism"?
Om vi går till Svenska Akademins ordlista finns förklaringen:
"utbredd politisk missnöjesopinion utan helhetsprogram"
Om vi går till Wikipedia finns förklaringen:
"politisk rörelse som vädjar till "folket" och "det sunda förnuft", och angriper en politisk eller social elit, ofta utan att detta hugfästs i en specifik ideologi.
         ...
Användarna av ordet anser att idéerna och förslagen i första hand är framlagda för att låta bra och bli populära, inte för att de faktiskt skulle vara genomförbara eller lyckade på lång sikt."
Som exempel på Lidingöcenterns populistiska agerande ska jag här redogöra för agerandet i frågan om Lidingös gymnasier.

De ekonomiska problem som drabbat Gångsätra har varit väl kända av hela Utbildningsnämnden. Vid så gott som varje sammanträdet behandlas den ekonomiska månadsrapporten, där läget för såväl förskolor som skolor gås igenom. Problem och åtgärder från verksamhet och förvaltning redovisas och diskuteras. Under hösten 2011 var det tydligt att Gångsätras aktiva åtgärder inte förslog för att klara verksamhetens underskott. Den 6 december beslöt en enhällig Utbildningsnämnd att utreda vad som krävs för att Lidingös hela utbud av kommunal gymnasieutbildning skulle kunna rymmas i Hersby skolas lokaler. Här förelåg inga avvikande meningar från Lidingöcentern.

En första, muntlig information om utredningen gavs i april 2012 och ärendet kom upp som beslutsärende vid sammanträdet i 20 juni 2012. Datum för detta sammanträdet hade bestämts redan vid sammanträdet 27/9 2011. I samband med detta angavs även att förvaltningen planerade den sedvanliga utbildning-/seminariedagen planerades till denna eftermiddag. Det fanns alltså gott om tid för nämndens ledamöter att planera deltagandet i detta sammanträde.

Vid sammanträdet 20/6 2012 beslutades i enlighet med förvaltningens förslag att slå samman Lidingös två gymnasieskolor till en gemensam organisation som i Hersbys lokaler från läsåret 2013/2014. För att genomföra detta begärdes investeringsmedel av kommunstyrelsen à 20,3 Mkr för genomförandet. Lidingöpartiet yrkade på avslag och Lidingöcentern återremiss. Motiveringen från C var att man ville ha gemensam antagning till ett gemensamt gymnasium vid Hersby men att lokalerna oförändrat skulle vara kvar i Gångsätra. Effekten av detta förslag skulle bara bli att även resurserna för Hersbys elever skulle gå åt till att betala tomma lokaler i Gångsätra.

Efter sommaren kom förslaget om att flytta klasser från Källängen, Torsvik och Käppala.  Klasser från högstadiet. Det var alltså viktigare att fylla Gångsätra med elever än att elevernas val skulle få gälla - orsaken till att man pekade ut just dessa högstadieskolor var att dessa skolor redan hade så många elever. Men det beror ju på att så många elever valt just dessa skolor.

Nästa förslag innebar att man skulle locka elever att byta från andra högstadieskolor. Men konsekvenserna - :förutom att fylla Gångsätra med ett två-parallelligt högstadium - hade man inte tänkt igenom. De skolor som främst skulle förlora elever till Gångsätra kan man med fog anse vara Högsätra och Bodal, två högstadieskolor som redan har svårare än andra att fylla lokalerna. Därmed skulle Lidingöcenterns förslag med största sannolikhet flytta de ekonomiska lokalproblemen från Gångsätra till Bodal och Högsätra. Och några besparingar är det inte säkert att det kan bli, snarast dyrare. Färre elever i högstadiet betyder inte att man kan ta bort hela klasser, avskeda lärare och lämna ifrån sig lokaler. Inte går det heller att ersätta försvunna 7:e, 8:e eller 9:e-klassare med 7-, 8- eller 9-åringar. Till detta kommer att det skulle bli ett mycket dyrt högstadium - som dessutom antingen skulle sakna en rad undervisningslokaler som krävs på ett högstadium men som inte finns på ett gymnasium.  

Lidingöcenterns agerande i denna fråga uppfyller alla krav på populism: man har hoppat från förslag till förslag, har drivit en kampanj för en folkomröstning (utan något genomförbart alternativ att rösta om), lagt budgetförslag i kommunfullmäktige som inte kan finansiera de egna förslagen. 

För en bra demokrati krävs både en bra majoritet och en bra opposition. En bra opposition lägger genomförbara, alternativa förslag. En dålig, populistisk opposition sprider felaktig information till befolkningen, ofullständiga uppgifter för att understödja ett ytligt populärt, men praktiskt ogenomförbart förslag. Det kan nämligen oppositionen göra trygg förvissning om att förslagen aldrig kommer att genomföras.

Bland det mest uppseendeväckande är att man är beredd att sänka valfriheten för att skapa en dyr men samtidigt kvalitetsmässigt undermålig högstadieskola. Här märks skillnaden mellan rikspartiet Centern och Lidingöcentern...

---
 

  

torsdag 3 januari 2013

Glädjande initiativ för förskolan

Idag meddelande Regeringen att en särskild satsning görs på förskolelärarutbildningen för att minska den stora bristen på utbildade förskolelärare främst i Stockholmsregionen. På Lidingö har andelen personal med pedagogisk högskoleutbildning länge legat på en nivå som tycks vara den möjliga i Stockholmsregionen. Förvisso är det mer än rekommenderat minimum, men fler är önskvärt. Med fler utbildade förskolelärare ökar möjligheterna att rekrytera fler till förskolorna på Lidingö - det har varit svårt trots ambitiösa aktiviteter för att locka förskolelärare till Lidingö.

Det har sagts mig att en viktig orsak till bristen på förskolelärare är den lärarutbildning som Utbildningsminister Persson en gång lade grunden till. I valet i framåt slutet av utbildningen mellan skollärare och förskolelärare så väljer de flesta skollärarkarriären.

Till detta kommer även den utbyggnad av förskolan som bland annat orsakats av ökad efterfrågan i kommuner som tidigare inte haft det behovet - en efterfråga som ökat efter att maxtaxan infördes (för övrigt samma ökning av verksamheten som gjort fördelningssystemet mellan kommunerna "orättvist" genom att öka utgifterna även för kommuner som inte har samma förvärvsfrekvens bland föräldrarna.

Det förtjänar även att nämnas att det nyligen lagda förslaget till ny kommunal skatteutjämning innebär att ytterligare 40-50 miljoner av Lidingöbornas skattepengar ska gå till verksamheter i andra kommuner. Det vore bättre att utjämningen var en helt statlig angelägenhet än att pungslå Lidingös många lågavlönade på ännu mer skattepengar... Eftersom kommunalskatten är proportionell så får även sjukvårdsbiträden, barnskötare och ekonomibiträden vara med och betala till andra kommuners verksamhet (det är bara en handfull av Sveriges kommuner där invånarna drabbas på detta sätt - nästan alla kommuner är nettomottagare av pengar och de kommuner som är nettogivare står för en näranog försumbar andel!)

---

Regeringen om förskolelärarutbildning, Regeringen om kommunal skatteutjämning

---

SvD, DN, Expressen

---