söndag 21 april 2013

Moderata förslag för en modern skola för alla

In insändare Lidingö Tidning/Mitt i Lidingö inte publicerat:



Vi moderater har presenterat nya förslag för hur skolan i Sverige ska kunna bli ännu bättre och modernare.

Det handlar om totalt 34 förslag men vi vill särskilt lyfta fram några av dem:

  • Behovsbedömning i förskoleklassen – För alla elever i förskoleklassen ska det göras en tydlig behovsbedömning, tanken är att säkerställa att alla elever får det stöd och de utmaningar som de behöver från allra första början. Vi vill också se en satsning på fler speciallärare för att skolorna ska kunna ge eleverna ett bättre stöd.

  • Lärarfortbildning - Vi vill också se en satsning på fortbildning av lärare det gäller både i formativ bedömning som forskningen pekar på har mycket stor betydelse för elevernas kunskapsutveckling men också i IT som ett verktyg för att utveckla pedagogik och undervisning, vi kallar det Lär@rlyftet 3.0.

  • Koppling skola-arbetsliv – Vi vill se en förstärkning av studie- och yrkesvägledning så att ungdomar kan göra välinformerade val när det gäller till exempel gymnasiet. Vi vill också att SCB får i uppdrag att regelbundet kartlägga och informera om förutsättningarna för att få ett arbete efter avslutade studier, detta gäller särskilt de mer yrkesinriktade programmen.

  • Satsningar på lärarna – Fler lärarhandledare, detta är både en fortbildningssatsning men även en karriärmöjlighet för skickliga lärare.  Bra lärare måste kunna få bra betalt om läraryrkets status ska kunna höjas.

Det finns väldigt mycket som är bra i svensk skola. När vi är ute och besöker skolor ser vi mycket som fungerar väldigt bra och vi ser många engagerade och skickliga lärare ute i våra skolor. Med de nya förslagen är vi övertygade om att skolan kan bli ännu bättre.

Lars Björndahl, vice ordförande (M) Utbildningsnämnden Lidingö
Björn Samuelson, Riksdagsledamot (M), Utbildningsutskottet
Maria Stockhaus, Kommunalråd (M) i Sollentuna och deltagare i partiets skolgrupp.

torsdag 18 april 2013

Kraftsamling kring unga som varken studerar eller arbetar

Kvällens möte på KSL - Kommunförbudet Stockholms Län - handlade helt om problemet med unga som framför allt hoppar av skolan men inte kommer i arbete.Inte riktigt alla kommuner var representerade men informationen var intensiv liksom diskussionerna.

Inledningsvis talade Skolinspektionens Generaldirektör om den utredning hon leder om problematiken. Det jag fann mindre tilltalande var inte beskrivningen av problematiken utan de förslag som hon och Skolverkets utredningssekreterare presenterade som huvudnummer för att möta problemet: mer rapportering till Skolverk och Skolinspektion. Tyvärr mer dokumentation och mindre verkstad.

Detta är även ett starkt argument mot återförstatligande av skolan - ökat inflytande för statliga verk som har som huvudfunktion att kontrollera dokumentation snarare än faktiska effekter...

Tydligt var att problemet är långt ifrån okänt i kommunerna. Man upplever en hel del praktiska problem i samarbetet mellan kommunförvaltningar (utbildning, social) och statliga institutioner såsom arbetsförmedling. Tack vare KSLs ungdoms- och skoldatabas kan man lättare identifiera ungdomar som är på glid från skolan.

En annan viktig aspekt som diskuterades är hur skolan ska kunna se mer till de enskilda individerna, ge uppmuntran och stärka självförtroende även hos "svagare" elever. Det handlar bland annat om den svåra uppgiften att stödja och uppmuntra alla elever, både högpresterande och lågpresterande. Till detta kommer även behovet att tidigt upptäcka t ex läs- och skrivsvårigheter så att stöd kan sättas in tidigt, innan individer är knäckt av upprepade misslyckanden.

----


onsdag 17 april 2013

Partiet som ingenting lärt - skulle det vara regeringsdugligt?

De senaste dagarnas turer kring den socialdemokratiska partistyrelsen, valberedningen, partisekreterarens respektive lokale ordförandens i Stockholm uttalanden ger ingen bra bild av socialdemokratin som statsbärande parti. Alldeles oavsett om den lika plötsligt tillsatte som avsatte ledamoten har agerat på ett sätt som inte är förenligt med socialdemokratisk uppförandekod eller ej, så har uppenbarligen såväl valberedning och partiledning som det lokala partidistriktet handlat utomordentligt amatörmässigt.

Grunden för att överhuvudtaget föreslår den aktuella personen att sitta i partistyrelsen kan inte uppfattas som något annat än ett utslag av plakatpolitik. Det kändes uppenbarligen så rätt att utse en person med muslimsk bakgrund att inga andra frågor ställdes. När invändningar sedan började komma EFTER invalet, var det inget tydligt stöd för PERSONEN. Det får nog uppfattas som symtomatiskt - det var inte en person som valdes in utan en SYMBOL och förhoppningsvis en röstmagnet.

Jag kan inte därför annat än hålla med de röster som kräver en offentlig ursäkt till den person som man först väljer in och sedan en vecka senare förklarar icke önskvärd. Finns det starka skäl att inte ha personen med, skulle personen aldrig valts in. Finns det inte några skäl skulle han inte sparkats ut! Inget av dessa alternativ har den socialdemokratiska partiledningen lyckats framföra på ett trovärdigt sätt.

Det är tragiskt, men signifikativt för socialdemokratins nedgång. Man väljer inte företrädare efter kompetens och förmåga, utan som SYMBOLER för grupper i befolkningen. Det var inte det urval som historiskt ledde till en stark arbetarrörelse - då prioriterades kunskaper och begåvning, två egenskaper som systematiskt nedvärderats sedan 1960-talet: skolan skulle inte i första hand ge kunskaper; riksdagens ledamöter skulle vara ett tvärsnitt av befolkningen, inte i första hand kloka och kunniga individer som med trovärdighet kan föra sina väljares talan - vikten lades på varifrån man kom och hur "vanlig" man var och inte på vad man skulle kunna åstadkomma.

Inte heller har den nuvarande partiledningen lärt av de senaste årens misstag - dels vid val av partiledare, dels vid partiets val av politik. I det senare fallet fick Mona Sahlin gång efter annan klä skott för problem som partistyrelse och verkställande utskott skapade genom sin oförmåga att se dagens problem med annat än gårdagens ögon.

Är det detta som ska vara underlaget för en kommande regering dominerad av socialdemokraterna???

---

SvD, SvD, SvD, DN, DN, Aftonbladet, DN, DN

tisdag 16 april 2013

Lidingö inför tjänster för förstelärare

Idag kom det efterlängtade beskedet: Lidingö blir en av landets första kommuner med förstelärare - kvalificerade lärare som både ska inspirera och inspireras; med kvalificerad utbildning som grund och dokumenterad erfarenhet.

Det är ett av flera mått och steg för att fortsätta utvecklingen av Lidingös skolor till Sveriges bästa - kunskap, trygghet och valfrihet.


---

Lidingö Stad

Skolverket

---

fredag 12 april 2013

Höj kunskapskraven för att bli....

I en braskande rubrik i dagens DN.se höjer FPs Jan Björklund rösten för att höja förkunskapskraven på lärare. Det kan i och för sig vara klokt att inte godta studenter med resultat från Högskoleprovet under det man statistiskt kan uppnå genom att helt slumpmässigt kryssa i svaren.

Men det som är allvarligare är det att Utbildningsministern fallit i fällan att problemen med skolor i socioekonomiskt eftersatta områden enkelt löses med mer resurser. Så länge landets högsta ledning inte har kunskap om det pedagogiska ledarskapets betydelse så blir det inte rätt politiska beslut! Nu ordas det om extra anslag:
"– Jag vill skriva in i skollagen att resurser i kommunerna ska fördelas efter socioekonomiska kriterier. Skolor med en social sammansättning som gör att resultaten är låga ska få mer resurser. Jag vill att vi gör detta i höstens budget."
Det är bra att utbildningsministern vill göra något. Det vore bättre om han hade en god kunskapsgrund att göra det rätt....

---

DN


---

torsdag 11 april 2013

Därför är S inte moget att leda svensk skolpolitik

Socialdemokraterna har just haft kongress där man fattat beslut som går ut på att öka politikers makt på vanliga invånares bekostnad. Socialdemokratin tycks försöka reducera den nationella skoldebatten till en fråga om friskolors eventuella vinstuttag. I en debatt med Jan Björklund försöker Ibrahim Baylan få det att framstå som om valfriheten inte är satt ifråga av hans eget parti. Det obehagligaste med Socialdemokratins försök att flytta fokus, är att man helt negligerar problemen i kommunala skolor.

Jämförelser har visat att ju mer detaljerat lokala skolpolitiker lägger sig i skolornas verksamhet, desto sämre resultat. Samtidigt vill S ge just sådana grupper avgörande inflytande över möjligheten att starta nya friskolor. Då ger man alltså de församlingar som genom allt för stort inflytande över de kommunala skolorna ännu större möjligheter att konservera dåligt fungerande kommunala skolor.

En annan allvarlig negativ aspekt i socialdemokratisk skolpolitik representeras av SSU. I dagens SvD skriver SSUs ordförande Gabriel Wikström och Sara Yasdanfar, utbildningspolitisk talesperson SSU. I och för sig har man anammat partiledare Löfvens metod att stapla slagord ovanpå varandra utan att besvära sig med konkreta upplysningar om hur konstverket ska hålla ihop.
"För det första behöver alla gymnasieutbildningar bli obligatoriska och högskoleförberedande."
Förutom att den första delen i sig är en orimlighet (om ALLA gymnasieutbildningar vore obligatoriska skulle det dröja decennier innan en person klarat av alla dessa...) så vittnar detta uttalande om en omfattande brist på verklighetsförankring. Kan man bara bli lycklig och få ett bra liv genom högskoleutbildning? Tvärtom är det många ungdomar som är olyckliga därför att de i stället för att vinna självaktning genom att lära sig ett praktiskt yrke tvingas plugga teori i stora mängder för att direkt få behörighet att fortsätta med teoretiska studier i stället för att arbeta, tjäna pengar och känna sig framgångsrika. Givetvis ska det finna möjlighet för dem som vill att under gymnasietiden läsa ämnen som krävs för högskolestudier - för dem som det inte passar då ska det finnas gå fler tåg senare, främst KomVux för komplettering när och om läslusten infinner sig.

Liksom socialdemokratin svikit flera generationer tidigare genom att sätta kunskapsmålet på undantag fortsätter man nu att svika dem som inte blir lyckligare att att plugga mer och mer teori. Bara om man har kompetens att studera på högskola duger man något till i socialdemokratins Sverige. Och man försöker få det till att det enda som saknas är lite resurser.
"Inom 90 dagar ska alla unga arbetslösa ha en utbildning, ett arbete eller en praktik att gå till. Med en 90-dagarsgaranti får vi ett kraftfullt verktyg i kampen mot ungdomsarbetslösheten."
Utbildning ska inte vara till för kunskaps- och färdighetsvinnande utan för att fixa statistiken. Men bättre är då att reda ut vad statistiken bygger på (se Dagens Samhälle, papperstidningen idag) - varför Sverige har så hög ungdomsarbetslöshet. Det är illa att skriva ut medicin mot fel åkomma och det tokigt att försöka använda utbildning som ett sätt att på låtsas motverka ett fel som inte riktigt finns.

Men socialdemokratins verklighetsfrämmande syn på vad man kan och ska tvinga ungdomar till finns i allra högsta grad. Där finns också den starka viljan att ta ifrån familjerna den valfrihet som vuxit fram inom skolan. Där finns oviljan att diskutera de verkliga problemen - kvaliteten i skolan oavsett huvudmannaskap, hur man värdesätter både teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter....

----

DN,

Om provrörsbefruktningens framtid

Igår meddelades att den siste av provrörsbefruktningens fäder har gått bort. Efter en längre tids sjukdom har forskaren sir Robert "Bob" Edwards avlidit. Hans och den långt tidigare bortgångne medarbetaren Patrick Steptoes arbete har sedan 1978 revolutionerat möjligheterna för sjukvården att hjälpa barnlösa par.

Bob Edwards var också den som skapade ESHRE - the European Society of Human Reproduction and Embryology - vars grundläggande syfte var att skapa en vetenskaplig mötesplats mellan grundforskning och klinik. Efter att i ett flertal år haft en betänklig övervikt åt tekniska och farmakologiska aspekter på kliniska behov är organisationen nu på väg tillbaka till betydligt mer av bredare vetenskapligt fokus på att förstå grundläggande mekanismer av betydelse för fortplantning i allmänhet och hos människa i synnerhet. ESHREs tre vetenskapliga tidskrifter är ledande i området och fortsätter utvecklas. Det är det bästa sättet att hedra Edwards och Steptoes gärning och minne.

I Sverige har det kommit ett svar från Upplysningstjänsten vid Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering (SBU) på frågan "Minskar möjligheten för en framgångsrik IVF-behandling med antal behandlingsförsök?". (IVF = provrörsbefruktning). Det kan verka banalt, men OM möjligheten minskar, så betyder det att behandlingsmetoden är effektiv, dvs för de par där första försöket misslyckas så är risken att misslyckas nästa gång lika stor. Det förvånande är att svaret från Upplysningstjänsten blev att "sannolikheten för en framgångsrik behandling, på gruppnivå, minskar lite efter en misslyckad behandling. Därefter är sannolikheten för ett lyckat utfall relativt oförändrad upp till fjärde/ femte försöket." Detta har två omedelbara konsekvenser:
  1. Det är ingen större biologisk skillnad mellan par där första behandlingen lyckas respektive misslyckas - metoden ger samma andel lyckade utfall även om man upprepar försöken med de fall som misslyckas i en behandlingsomgång. Med en medicinskt effektiv metod borde det bli färre och färre som lyckas om det finns vissa par där metoden inte kan fungera. Om metoden kan fungera för alla par så borde man inte behöva upprepa behandlingen så många gånger innan den "tar". Å andra sidan så vet vi redan att alla par INTE blir hjälpta av nuvarande metoder för provrörsbefruktning. Den sammanlagda andelen par som fått barn efter upp till tre behandlingsförsök ligger på 50-60%, dvs 40-50% av paren är inte hjälpta
  2. Istället för att som nu inrikta sig på att ge upprepade, dyra behandlingscykler borde konsekvensen vara att metoderna måste utvecklas för att ge bättre effekt redan vid första behandlingstillfället. 
Att kompensera för metodbrister genom att upprepa bristfälliga behandlingsmetoder är fel ur flera aspekter. Dels utsätter man paret för påfrestningar och minskar chansen för paret att få ett barn, dels orsakar man kostnader för den instans som finansierar behandlingen, oavsett om det är paret självt, skattebetalare eller något försäkringssystem, vilket oavsett källa leder till att färre par kan ges möjlighet till behandling.

---

ESHRE

SBU, SvD, DNAftonbladet

lördag 6 april 2013

"Framtidens parti" som blev Förmyndarpartiet från dåtiden

Förnyelsen inom S har uppenbarligen inte sett dagens ljus ännu. Kanske blir det ett framtidsparti - någon gång i framtiden. Men ännu är det uppenbarligen inte dags.

Tidigare har man talat om satsningar på arbete och sysselsättning - men utan klar målsättning HUR det ska gå till. Partiledare har angivit att det ska ske utan att trixa med siffror. Många partigängare har med entusiasm talat om skattehöjningar. Framtidens parti har inte lämnat gårdagen.

När det gäller skolan är uppenbarligen den viktigaste frågan att hindra friskolor - inte ett söka kvalitetsmått både för kommunala och fristående skolor. Framtidens parti söker sig tillbaka i historien.

Så kom idag den självklara vattendelaren mellan frihet och förmyndarstaten. Någon enstaka delegat antydde att föräldrar skulle få välja själva. Men den stora striden stod helt klart mellan att snabbt eller jättesnabbt inskränka föräldrars rätt att själva välja. Viktigare än familjers egna val är Framtidspartiets dogm: Vi vet bäst, befolkningen har fel - därför måste vi välja åt dem. Alternativt handlar det inte alls om befolkningen utan om självförhävelsen: behovet av att få framstå som Goda och Rättfärdiga - viktigare att Partiet och dess företrädare har uppfyllt sina goda föresatser än att undersåtarna kan göra sina egna tokiga val!

Det socialdemokratiska Framtidspartiet framstår mer och mer som en dålig kopia av Kallokain, Du sköna nya värld och Djurfarmen. Det är en framtid som knappast ser ljus ut för Sveriges befolkning.

----

SvD, DN, Expressen, Aftonbladet

----

fredag 5 april 2013

Att angripa symtomen eller roten till segregation i skolan

I ett nytt inlägg på SvD Brännpunkt hävdar en annan grupp in Kungliga Vetenskapsakademin att den svenska skolans problem är ökad segregation till följd av ökad valfrihet. Uppenbarligen är det inte samma grupp som tidigare skrev ett debattinlägg utan det aktuella inlägget är försett med fler vetenskapliga referenser.

Det finns flera saker i denna artikel som förbryllar.
... Trumberg (2011 i en rapport från Örebro universitet) finner att ”det har vuxit fram en skiktning mellan olika skolor där främst elever från familjer med ett högt kapitalinnehav, genom valfriheten, har fått utökat utrymme att bevara och skydda sitt ackumulerade kapital. Det är också de som, också enligt tidigare forskning, mest frekvent utnyttjar möjligheten att välja skola. Att valfriheten skapar segregationsprocesser mellan skolorna är ett faktum.”
Trumberg ser uppenbarligen, av citatet att döma, att det friare skolvalet utgör ett medel för vissa elever att bevara och skydda sitt ackumulerade kapital! Den valda terminologin leder mest tankarna till marxistiskt tankegods, mer än ett försök att objektivt beskriva verkligheten. Även om det främst är elever från familjer med god ekonomi som väljer andra alternativ än närmaste kommunala, så innebär faktiskt 90-talets reform att elever från familjer begränsade ekonomiska resurser  har lika stor möjlighet att välja andra alternativ än närmaste kommunala skola.

Det logiska felslut KVAs kommitté för skolfrågor gör är att man med medicinen att strypa valfriheten inte angriper problemets rot, utan dess symtom. Och med symtom menar jag inte den marxistiska tolkningen att elever bevarar och skyddar sitt ackumulerade kapital utan att många familjer väljer att flytta från vissa skolor.

Att behandla roten till problemet med ökad segregation kan inte vara att minska valfriheten, utan att förbättra kvaliteten i kommunala skolor med dåliga resultat. Medicinen är då inte att öka resurser, lärarkvoter eller andra kvantitativa mått, utan att på allvar stärka dessa skolors pedagogiska ledning och lärarnas kompetens. Allliansregeringen satsar på lärar- och rektorslyft, kommunerna som huvudmän måste konkret ta itu med den reella ledningskompetensen i skolor med dåliga resultat.

På Lidingö har vi nyligen haft ett snabbt ökande problem med kvaliteten i en av öns gymnasieskolor. I detta fall var det inte fel på skolans ledning, lärare, elever eller undervisningen, utan ett problem med allt färre ungdomar i gymnasieålder och att fler och fler valt gymnasieutbildning utanför kommunen. Utan åtgärd skulle detta lett till en katastrofal resursbrist för åtminstone den ena av de två gymnasieskolorna. Våra lokala missnöjespartier, Centern och Lidingöpartiet, har på olika sätt verkar för denna linje eller för att låta högstadieelever ta kostnaderna för tomma lokaler och försämrad undervisning. Majoriteten (M+FP+KD) tillsammans med Miljöpartiet tog det nödvändiga beslutet att låta de två kommunala gymnasierna gå samman till en enhet med omkring 900-1000 elever. Dessa elever kommer att få ett bredare kursurval än något av de två tidigare mycket små gymnasieskolorna kunde erbjuda. Detta är ett exempel på kommunalt ansvarstagande när valfriheten och demografin skapar problem för kommunala verksamheter. Vi lokalpolitiker har ett ansvar för att de elever som väljer de kommunala skolorna får utbildning av hög kvalitet.

---

torsdag 4 april 2013

Om friskolor, kvalitet och vinstförbud

Den senaste tiden har det varit en stundom stormig offentlig debatt kring svenska friskolor och det eventuella behovet av ett vinstförbud. För att inte missförstås vill jag betona att jag inte till varje pris försvarar den existerande kvaliteten, vare sig i fristående eller kommunala skolor.

Det jag kritiserar är den felaktiga fokuseringen på att vissa skolkoncerner tar ut relativt stora vinster ur verksamheten. Den närmaste policiära tonen i debatten handlar om hur detta ska stoppas. Men som jag ser det är det feltänkt. Det som borde vara i fokus är vad som kännetecknar en bra skola. Det är inte så enkelt som att titta på medelbetyg. Det skulle vara en betydligt mer kreativ diskussion om ämnet var just vad som kännetecknar en bra skola och hur detta kan mätas.

Det tyngsta argumentet mot att så mycket fokus riktas mot om ekonomiska vinster görs, är att det helt klart finns icke vinstdrivande skolor, inte minst kommunala, med dålig kvalitet. Fråga Skolinspektionen!

Det är inte heller så enkelt som att peka på den socioekonomiska nivån i skolans närområde, eller ens en bestämning av de aktuella elevernas socioekonomiska nivå. Internationell pedagogisk forskning (jfr docent Lennart Grosin vid Stockholms Universitet) som pekar på att det som skiljer bra och dåliga skolor i socioekonomiska eftersatta områden är - kortfattat - kompetens och ledarskap hos skolledare och kunskap och förmåga att entusiasmera hos lärarna. Slutsatsen av den kunskapen är att i socioekonomiskt eftersatta områden måste skolhuvudmännen satsa starkt på skolledning och lärare. Att bara öka resurserna utan att skapa tydligt pedagogiskt ledarskap kan bara ses som slöseri - eleverna får inte rätt stimulans och vägledning och riskerar ett helt liv i utanförskap!

Flera svenska undersökningar visar att det inte är de totala resurserna som ges som är avgörande för resultatet i skolorna. Citat från SKLs "myter och fakta om skolan":

"Skolan har inte brist på pengar. När elever inte får tillräckligt med stöd handlar det istället ofta om skolans arbetssätt och kunskaper.
Utmaningen är att använda resurserna på bästa sätt.
Det viktiga för att få bra resultat i skolan är inte mer resurser, utan det är att ha lärare som är engagerade och skickliga på att undervisa och rektorer som är bra ledare och följer upp verksamheten."

I SvD skrev Mats Fält om jämförelser mellan Sverige och Finland och påpekade:
"Man kan säga mycket om Finlands utbildningssystem, men att framställa det som ett exempel på ett land med enbart identiskt lika kommunala skolor leder tankarna fel. "

Men det är mycket tydligt att partierna till vänster om politikens mittlinje uppenbart söker en symbolfråga att samlas bakom. Men det vore synd om den svenska skolans utveckling om mer tänkande debattörer låter sig förledas till tankefelet att skolkvalitet enbart stavas vinstförbud. Skolkvalitet är inte heller det samma som antalet lärartjänster eller olika kvoter mellan barn, lärare och andra vuxna i skolan. Och underkuren mot kvalitetsproblem är inte primärt en fråga om huvudmannaskapet - ett förstatligande är ingen patentlösning. Förvisso finner Skolverket problem i många kommuner, men inte stora problem i  alla kommuner - det är till och med en majoritet som gör ett bra jobb.

---

onsdag 3 april 2013

Nu börjar luftpastejbageriet leverera

Så har S-kongressen börjat. Redan i inledningen kommer S-ledaren med den första luftpastejen: till skillnad från tidigare S-politik ska man nu sträva efter den lägsta arbetslösheten i EU. Om det är en nyhet måste det ju betyda att S inte haft den ambitionen tidigare.

Men det var i varje fall helt klart varken kongressombud eller allmänhet skulle få vet HUR Löfven ska åstadkomma detta. Det utlovades att det inte skulle trixas med några siffror, men inte ens några allmänna drag i hur man avser att reformera Sverige för att åstadkomma den sänkta arbetslösheten. Kanske en antydan om att det i varje fall inte blir med Alliansregeringens medel. Då återstår väl skattehöjningar, förbud mot friskolor och företagsamhet inom vård och omsorg, slut på RUT, men fortsatt ROT. Eller hur ska det gå till att genomföra Tulipanaros?

Vi får se om det blir fortsatta försök att tillfredsställa båda falangerna inom partiet - både företagsamhet och socialism. Eller om det blir som vid de senaste valen: först ett utspel för att glädja en grupp, sedan en dementi för att glädja andra och kvar står en förvånad, förskräckt och förvirrad allmänhet och undrar varför S inte har någon politik...

Det kanske är så enkelt att man hoppas på att dålig konjunktur i Europa ska göra att ett S-märkt Sverige kan få den lägsta arbetslösheten genom att alla andra blir sämre...

Flera journalister i radio och TV lät sig i varje fall inte imponeras av Löfvens fagra tal utan konkret politiskt innehåll.

---

SvD, DN, Expressen, Aftonbladet

---

tisdag 2 april 2013

Ska V regera åt S i skolfrågan?

Av en debattartikel i SvD att döma finns för Vänsterpartiet bara ett problem i skolan - vinstuttag i privata verksamheter. I en minidiskussion i morgonens nyhetsprogram i P1var oenigheten stor mellan Norrköpings och Malmös socialdemokrater. Den förra stod för en pragmatisk linje medan den senare låg mycket när Vänsterpartiets ideologi och tolkning av världen.

Den stora förloraren blir skolan - diskussionen rör inte vilka kriterier som definierar en bra skola. Diskussionen handlar i stället om hur man ska hindra att familjer väljer skolor där ägarna gör vinst.

Frågan är då på sin plats: ska inte till exempel livsmedelsaffärer och restauranger lyda under liknande regler. Förbud mot vinst men ingen diskussion vad som är bra och hälsosam kost...

---

SvD

---