onsdag 24 juli 2013

Kampen mot inskränkthet och xenofobi måste ständigt föras och vinnas

Som humanist måste man ständigt föra kampen mot inskränkthet och xenofobi. Inte därför att medmänniskor som ger uttryck för detta skulle vara mer onda än andra, utan därför att det är ett uttryck för en grundläggande instinkt som finns i oss alla: behovet av att definiera en grupp som man tillhör.

Det har säkert varit en utvecklingsmässig fördel att hålla samman som grupp, men i takt med att vi blir allt mer upplysta och civiliserade så är det viktigt att inse hur rädslan för främmande individer ligger djupt förankrat i vårt DNA, vårt nervsystem och även i våra kulturer.

Vi kan se inordnande i grupper redan under barnaåren, där det positiva är trygghet och gemenskap men avigsidan lätt kan bli hackkycklingar och mobbning. Vi ser det som mer vuxna i föreningsliv (inte minst inom idrotten där "tillhörigheten" till en viss klubb kan betyda mycket för den enskilde individen, men där avigsidan brukar kallas huliganism, upplopp och andra våldsamheter.

Vägen till att minska konflikten mellan grupptillhörigheten och vad som är dess negativa sidor kan alltså inte handla om att fördöma individen utan måste handla om att försöka skapa insikt - och det kräver faktiskt en betydande grad av respekt för den kränkande individen, men inte respekt för de kränkande uttrycken! Riktigt hur detta ska gå till i praktiken vet jag inte riktigt (visste jag det hade jag nog en fantastisk inkomstkälla...)

Men däremot är inte vägen att gömma konflikter i olika ord-dräkter. Där håller jag fullständigt med bloggaren i SvD, Ivar Arpi, som idag skriver om just detta och problematiken i att gruppindela människor i samhället:

"I dessa frågor pågår ett konstant semantiskt svedjebruk, där det ena ordet efter det andra blir problematiskt. Men det är främst ordlekar. De verkliga integrationsproblemen kvarstår oavsett ordval."
...
"Genom att föra statistik på utländsk bakgrund får man information om bland annat social rörlighet och graden av integration. Dessutom är bakgrund ofta viktigt för individen själv, om än inte alla. Men medan utländsk härkomst är en övergående fas, är rastillhörighet en permanent husarrest. Medan Heinö och Demkers förslag skulle resultera i sämre kunskap om hur integrationen går, leder Jebaris till ett samhälle där integration inte längre är möjligt, där olikhet definierar oss. Med rastänkandet blir människor slonker för alltid."

måndag 22 juli 2013

Om extremism, våld och humanistisk värdegrund

I dag skriver den moderate riksdagsledamoten Amir Adan i SvD om extremism och våld. Han tar upp problemet att alltför många unga förefaller sakna förmåga att kritiskt granska de våldsförhärligande websidor som finns. Jämförelsen mellan riksdagspartieterns dagliga träffar och våldssidornas är slående.

Även om websidorna som sådana inte bevisligen ger upphov till grymma våldsdåd, så finns onekligen en oroande tendens till ökad acceptans av våld i olika politiska sammanhang.

Men även där det inte talas om våld finns obehagliga och orättfärdiga yttranden på vissa hemsidor. I samband med att en husläkare häktades misstänkt för sexuella övergrepp har somliga xenofoba hemsidor nappat på att den misstänkte inte är av svenskt ursprung. På hemsidor jag sett (men inte tänker ge spridning åt) går man snabbt till angrepp mot Erik Ullenhag och alla läkare som inte är "svenska" - därför att Ullenhag ju givit uttryck för att flyktingar som kommer hit med avancerad utbildning och yrkeserfarenhet ska ges möjlighet att fortsätta verka inom respektive yrkesområde. Men det passar inte xenofoberna - har en utländsk läkare begått allvarliga brott, så ska alla i gruppen utländska läkare svartmålas som förbrytare och politiker som vill underlätta för hederliga yrkesmän och -kvinnor utmålas som varandes i maskopi med organiserad brottslighet.

Jag håller med Amir Adan om att skolan har en viktig roll - och det är oroande att undersökningar tyder på att gymnasieskolor misslyckas med att öva eleverna i kritiskt tänkande. Kanske är det som krävs inte fler politiska regleringar med obligatoriska kursmoment (ex historia: förintelsen) utan mer av pedagogisk kunskap - hur når man ungdomar på glid in i våldsbejakande extremism, in i kulter med tvivelaktig värdegrund? Var går gränsen mellan åsiktsfrihet och åsiktsförtryck? Gränsen mellan rätten att uttrycka en åsikt och verbalt förtrycka en medmänniska?

---

söndag 21 juli 2013

Överdrifter mår ingen bra av

I SvD skriver Malin Appelgren (KD) och Christian Ekström-Sörlie tendentiöst om förskolans eventuella negativa effekt på ungas psykiska hälsa. Förvisso har författarna en poäng i att små barn - av all kunskap som hittills inhämtats att döma - under de första åren har ett starkt behov av nära kontakt med ett fåtal vuxna, vilket under slutet av 1900-talet oftast inneburit föräldrarna.

Utifrån detta drar man sedan mycket vida slutsatser.
"Vi har alltså tre oomtvistade företeelser: ökande psykisk ohälsa bland ungdomar, allt fler barn som i tidig ålder separeras från sina föräldrar för att börja förskola samt det faktum att barns bristande anknytning riskerar att bidra till psykisk ohälsa senare i livet. Om vi lägger ihop dessa företeelser blottlägger vi en fråga: Kan det finnas ett samband?"
Det första man kan ifrågasätta, är i vilken grad den ökande psykiska ohälsan är tidsmässigt kopplat till hur tidigt barnkullar börjat i förskola...

Det andra är om tidig start i förskola leder till bristande anknytning till vuxna, dvs att barn inte kan knyta an till andra vuxna i deras tillvaro...

Det tredje är det ännu mer uppseendeväckande påståendet att barnen "separeras från sina föräldrar". Denna term brukar användas när barn och föräldrar skiljs åt och därefter inte träffar varandra alls. Jag kan inte se detta som annat än tendentiöst - en överdrift för att skapa stämningen av övergivna barn...

Det fjärde är att man frågar om det kan vara ett samband - medan man borde fråga om det finns ett orsakssamband! Och då måste man kunna visa att den tidiga starten i förskolan är mycket vanligare bland unga med psykisk ohälsa jämfört med unga utan psykisk ohälsa och att den tidiga starten verkligen givit bristande anknytning till vuxna.

Vad innebär då start i förskoleverksamhet? En inte ringa andel barn börjar inte i vad de flesta menar med förskola vid ett års ålder även om föräldrarna börjar arbeta. Glöm inte det som nu ingår i "pedagogisk omsorg" och som tidigare kallades familjedaghem eller ännu tidigare dagmamma. Där var det just mindre grupper av barn med en och samma vuxna - något som givit många barn en trygg tillvaro under de timmar föräldrarna arbetat - en form av anknytning till vuxna som inte kan förringas. Denna typ av verksamhet svarar väl emot just studier av barn upp till 2-2½ års ålder och deras större behov av trygg kontakt med några få vuxna. Något äldre barn utvecklar mer och mer behov och nytta av att umgås med andra barn.

Överdrifter mår ingen bra av, varken små barn, äldre barn eller vuxna. Det är förvisso av vikt att undersöka om det finns ett orsakssamband mellan ökande andel vuxna med psykisk ohälsa och barns uppväxtförhållanden. Men det räcker inte med bara samband och förledande påståenden om separation av barn från föräldrar.

---

onsdag 10 juli 2013

Hett men inte solklart i London

Under konferensbesök här i London hinner man återstifta bekantskapen med brittisk nyhetsrapportering. Men det är inte alltid lätt att hänga med i svängarna - men inte ens journalisterna verkar riktigt klara över vad de senaste dagarnas besked från Labour egentligen innebär:

Först meddelar Ed Miliband, ledare för Labour, att man ska sluta ta emot kollektivanslutningsavgifter från fackföreningarna. Oron sprider sig för hur partiet ska klara det ekonomiska avbräcket. Sedan kommer signaler om att fackföreningarna motsätter sig förslaget därför att det kommer att vara förödande för deras ekonomi! Det är nu det börjar bli riktigt knepigt. En politisk kommentator anger att det kan bero på fackföreningarnas "political levy", vilket borde betyda någon form av ersättning med skattemedel.

Klart är dock att Ed Miliband nu försöker ge bilden av ett Labour utan kollektivanslutning. Vi får väl se hur det blir med det...

Men varmt är det i här i London. Längtar efter lite moln och kanske en snabb regnskur. 28-30 grader i skuggan är lite väl mycket för mig. Men det stör inte britterna, för nu - för första gången på 77 år - har en britt vunnit Wimbledon. Därför räknar man att även med att vinna över Australien i cricket i dagarna - det var tydligen också länge sedan det lyckades. Det är inte alltid jag förstår den brittiska logiken...

---

tisdag 2 juli 2013

Miljöpartiet ser höjda marginalskatter som önskvärt

I morgonens intervju i dagens morgoneko meddelade MPs språkrör att höjda marginalskatter är önskvärt. Det skulle bara vara någon eller några hundralappar per månad för inkomster mellan 40.000 kr och 50.000. Vad det skulle vara för högre inkomster meddelades inte, bara att det skulle bli ännu högre.

Därmed har MP tydligt visat vad man vill - högre marginalskatt. De allvarligt skadliga effekter det har på varje invånares ekonomi verkar man antingen inte bry sig om eller så har man ingen kunskap om det. Det spelar ingen roll hur gott ändamålet är, marginalskatter är skadliga.

---

SvD

---

Tankar om signaler från Almedalen...

I söndags signalerade Göran Hägglund (KD) att han vill höja maxtaxan för att göra barngrupper i förskolan mindre. Att göra maxtaxan rörlig är i och för sig inte fel - den har inte ändrats sedan den infördes, vilket i praktiken innebär att att skattebetalarna  står för mer och mer av förskolans kostnader. Men att i så generella ordalag tala om att barngrupper måste göras mindre talar mot bättre vetande. Om man stirrar sig blind på statistik, så kan man även på Lidingö se att vi har förskolor med grupper med barn som på papperet anges var över 30 stycken. Men det beror på att organisationen på dessa förskolor är sådan - och antalet barn per vuxen är inte ökat. Däremot innebär en sådan organisation att förskolan - professionen - från stund till annan (under dagen, från dag till dag, från vecka till vecka) kan skapa de konstellationer av barn och lärare som just då fungerar bäst.

Så en anpassning av maxtaxan så att den följer den allmänna kostnadsutvecklingen vore bra för förskolan, men inte detaljreglering av förskolornas verksamhet.

---

I går var det Sverigedemokraternas tur. Fanns det någon ideologi bakom de nya förslag som fördes fram? För mig lät det mest som löst hopfogade floskler i hopp om att värva väljare som låter sig nöjas med glada tillrop. SD säger sig vilja värva fler kvinnor, så man vänder sig till ett stort offentliganställt kollektiv med enkla lösningar. Och allt ska tydligen betalas med stopp i invandringen. Det brukar kallas populism när man föreslår enkla lösningar som inte är förankrade i verkligheten men som kan verka tilltalande om man inte ser till följderna...

---

SvD

SvD

---