lördag 30 april 2016

Vad är egentligen sant om Lidingömoderaternas byggpolitik?

Många har låtit sig föras bakom ljuset av politiska och kommersiella motkrafter vad den moderata byggpolitiken på Lidingö handlar om. Opportunistiska lokala grupper har - i brist på egna alternativ - valt att avsiktligt ge helt fel bild av vad Lidingömoderaterna arbetat för.

Före senaste valet gavs Lidingöborna möjlighet att diskutera fem olika scenarier för det framtida Lidingö. Men vad var bakgrunden till dessa scenarier? Det var inte primärt en önskan att bygga mycket mer på Lidingö, utan de frågan om en rad "problempunkter" i Lidingös nuvarande infrastruktur.
  • Södra huvudledens "dike" genom Torsvik
  • Lidingöbanans sträckning utan direktkontakt med Lidingö Centrum
  • Starka tecken affärer och annan kommersiell service långsamt håller på att utarmas vilket hotar Lidingöbornas tillgång till annat än ett hem
Utgångspunkter har hela tiden varit ett bra Lidingö för Lidingöborna. Det visade sig att överdäckning av Södra huvudleden skulle bli mycket kostsam och om det inte skulle kräva stora skattehöjningar så krävdes bostadsbyggande som kan ge intäkter för själva "exploateringen". Vårt resonemang utgick från att Lidingöborna skulle få ta del av både möjligheter och kostnader - det senare i form av ökad bebyggelse. Lidingömoderaterna i kommunfullmäktige hade inte låst sig för något av de fem alternativen utan ville lyssna in Lidingöborna. Följdaktigt gick sedan moderatgruppen på ett nedbantat "alternativ 1".

Klart är att Lidingömoderaterna misslyckats att föra fram tankarna som legat till grund för hela den öppna processen. Låtit motståndare till moderater i allmänhet och till moderater på Lidingö härja fritt med såväl glidningar på sanningen som rena falsarier passera.

I år har staten bjudit upp till "Sverigeförhandlingar" där en tänkbar förlängning av tunnelbanan från Ropsten ingår i diskussionerna. Min bedömning är att vi Lidingömoderater inte vill låsa det till bara diskussion om eventuell tunnelbaneförlängning utan låta det handla om spårförbindelser (som generellt har mycket bättre kapacitet än bussar) som därmed även borde inkludera Lidingöbanan till Centrum och sammankoppling med Cityspårvägen. Då är det flera parter inblandade: Lidingö Stad, Stockholms Stad, Stockholms Läns Landsting och Staten. Och huvudproblemet just nu att det inte finns tillräckligt bra beräkningar - siffror - för vad olika alternativ för spårtrafik kan kosta.

Det ryktas att Stockholms nuvarande politiska majoritet inte är speciellt intresserad av att bidra till förbättring av Lidingös kollektivtrafiklösningar. Bakgrunden kan sökas både i nuvarande utbyggnad av bostäder och arbetsplatser i Värtahamnen och Husarviken, men också i Lidingös tvärvändning på 1960-talet när tunnelbanan planerats för utbyggnad till Lidingö och Lidingö tvärvände och sa nej - då fick Ropstens alla provisorier, även plåtskjulet som är Lidingöbanans terminal vid Ropsten, bli kvar.

Jag vet inte om "prislappen" för tunnelbana till Lidingöcentrum blir för hög. Det finns helt enkelt inte tillräckligt underlag ännu. Det är positivt att arbete pågår för att ta fram kostnader för olika alternativ. Men innan vi sett vad som kan vara möjligt och vad det skulle kosta är det inte politiskt ansvarigt att ta ställning.

Men politiskt oansvariga brukar vara beredda att underblåsa vilken opinionsvind som helst - då behövs ju inget faktaunderlag.

....